Vasaloppet 2018

Race Reports 14 Mar

Vinterns höjdpunkt är avklarad. 6 månaders uppladdning och träningsslit kulminerade på Vasaloppet Söndagen den 4 mars. En vintersäsong som faktiskt började med löpning och Kullamannen ”dubbel dödens”. Där jag främst är glad att jag lyckades komma undan utan benbrott på de steniga stränderna vid Nimis och framförallt är grymt nöjd över att äntligen komma på pallen i detta episka lopp. Det blev en 3:e plats.

Kullamannen 17

Inför Vasaloppet lyckades jag få till ca 100 snömil fördelade på några resor till skid meckat Sjusjöen i Norge, Sälen över Nyår och 4 seedningslopp. Axa Ski Marathon i Orsa, Billingens Långlopp, Västgötaloppet och Åkulla Ski Marathon. Formen har gått lite upp och ner men varit stigande inför Vasaloppet. Det har dock känts bra på seedningsloppen och jag lyckades för första gången någonsin klara gränsen till led 2 på ett seedningslopp (Åkulla).

Åkte upp till Sälen tidigt torsdag morgon och kom fram till ett kallt soligt och gnistrande Berga By på eftermiddagen. Bodde som vanligt med IFK Helsingborg som verkligen har grymma boenden. Vi bor ca 500 meter från starten vilket är grymt bra särskilt ett år som detta när det är kallt och man inte vill stå och frysa i onödan.

Bra Boende!
Bra Boende!

Fick till ett helt magiskt 1 timmes mys pass på torsdag eftermiddag i Kläppens spår. Sen blev det god Taco middag med resten av IFK:arna som var på plats. Det var gott snack om kärva spår, kyla och förväntningar inför söndag. Fyra i gänget skulle även köra nattvasan på fredag kväll.

Jag skulle köra 1:a sträckan på Stafettvasan på fredag morgon så det blev en tidig morgon. Jag skulle staka för att känna på första backen och därefter kunna bestämma mig för om jag skulle gå blankt eller med fäste på Vasaloppet. På grund av kylan hade man tacksamt nog skjutit upp starten från 0700 till 0830. Det var runt 26 minusgrader när jag i sista stund, bra påpälsad och tejpad joggade ner till starten.

Tejpad vl18

I all hast så halkade jag på en isfläck utanför mäss tältet och satte all vikt på sidan av en av mina triac 2.5 stavar. Det gillade den inte och sprack. Den gick inte av utan kolfibern liksom trycktes in. Sprang rätt stressad till swix monter i mäss tältet och frågade om jag kunde få låna en stav av dem. ”Nä, men du kan få köpa en triac 3.0 stav för 2000:-” …Tack, men nej tack. En något mer handlingskraftig kille föreslog tejpning och så kunde jag få en ny stav framme i första backen. Nu var det bråda tider ca 5 minuter till start. Snabb tejpning och sedan in i startfållan med en minut tillgodo. Hur länge skulle staven hålla?

Tejpad stav

Startade absolut längst bak av alla lag. Tog det lugnt på start gärdet, men plockade många placeringar. Kom till backen såg var de stod med reservstavarna, men bestämde mig för att prova med den tejpade uppför backen. Det var grymt jobbigt att staka backen, men det flöt på bra och kändes ändå rätt ok på toppen. Staven höll! Helt otroligt.

Även om det var kallt så var det otroligt vackert uppe på myrarna mot Mångsbodarna. Fick smaka på det kärva föret, men det kändes ändå rätt ok. Kom till Mångsbodarna på 1h29 minuter som lag 145 och hade den 83:e snabbaste tiden av alla stafett lag mellan Smågan och Mångsbodarna. Kändes som ett bra kvitto på formen.

Resten av fredagen gick åt till att valla skidor åt två tjej kompisar i IFK som skulle köra nattvasan, samt att lägga fäste på ett par av mina egna skidor, för att testa under lördagen och slutligen bestämma mig om jag skulle gå med fäste eller inte på söndag. Efter att ha kollat på nattvasastarten från startbacken och sett pannlampor som hade gjort en långtradarchaufför avundsjuk och folk som kom försent och fick gå med skidor över vägen så kändes det rätt bra att krypa ner i bingen.

Min kompis Jens kom och hämtade mig vid 9 tiden på lördag för skidtest i mångsbodarna. Jens med typ 4 par skidor och jag med ett par redline med fäste. Otroligt mycket folk som var ute och testade i mångsbodarna. Fick se många skid kändisar. Vi konstaterade rätt snabbt att Jens blanka redline skidor gick bäst och att mina med fäste gick sämre, men inte så pass mycket att jag skulle förlora nämnvärt på fästet. Så då bestämde jag mig för att gå med fäste. Vi avslutade med en riktigt stor lunch på Tranan i Kläppen. Jens lassade upp den största portion jag sett. Tror han slog sitt personliga rekord från när vi laddade för vätternrundan hemma hos mina föräldrar.

Hungrig jens

Sen blev jag såklart nojig igen och var tvungen att ge mig ut på startgärdet för att se hur mina 2 par redline gled mot varandra. Var extremt lika glid trots att de ena paret var blanka….bestämde mig ändå för att ta det nyaste och fräschaste paret och spenderade tiden innan middag med att lägga fäste. Blev ett kort fäste med VG30, V30 och 3 lager VR40. Efter det middag och plockande med utrustning och kö planerande med min led 2 kompis Johan i IFK.

Kände mig mer harmonisk än förra året när jag gick och la mig och sov lite bättre i år även om det ändå får klassas som urusel sömn. Gick upp 0330 och var i startfållan vid 0350. Redan ett antal i kö, men jag kom långt fram. Ca ett 30-tal åkare framför mig. Lyssnade igenom Vasaloppet Lagoms näst sista avsnitt medans tiden gick långsamt och fötterna började bli kalla. ca -11 grader då. Precis som överenskommet dök Johan upp klockan 04:50 och jag kunde jogga upp till huset igen och lyckades faktiskt slumra till ca 40 minuter. Sen frukost 0630, inte särskilt hungrig. En skål med gröt, två knäckemackor, juice och kaffe. Sista plocket med utrustning. Maria och Mia som körde nattvasan kom framåt 0700 för att hämta bilarna som skulle köras till Mora. Vid 0725 började vi promenera ner till starten och nervositeten började komma krypande på allvar.

Temperaturen nu ca -9 och mulet, ganska exakt som utlovat. Maria tog hand om min ombytesväska som skulle på lastbil till Mora och Mia följde mig till led 2 för att ta hand om mitt skidfodral som låg i fållan. Grymt att ha sådan start support med koll på alla grejer. Gick in i fållan med 15 minuter till start. Träffade Johan och Kenneth Rolling från Halmstad. Vi stod nära varandra. Gott snack och avslappnad stämning. Gott om tid för att ta av överdrag och stoppa i påsen till Mora. 5 min kvar och tystnaden och fokuset var påtagligt. Stod allra längst fram i led 2 och kunde se ryggarna på elit åkarna…..häftigt! Tänkte på mitt mål, hålla mig kvar i led 2. Alla förhoppningar om en tid under 5 timmar hade jag lagt ner på grund av det kärva föret.

Bilder start vl18

Som alltid, helt oväntad start, näten framför och bakom eliten for upp och vi var i väg. Två av killarna framför mig i led 1 fipplade med sina klockor så det tog ett tag för det ledet jag stod i att komma iväg på allvar. Tänkte herregud är det så jävla viktigt att ha exakt tid? Brukar alltid starta min V800 någon minut innan start så slipper man tänka på det sedan.

Starten gick annars väldigt bra och utan incidenter. Första kilometern gick på 2:51 att jämföra med 2:52 förra året då jag stod längst fram i led 3 i starten. Även i backen flöt det på bra. Aldrig några större stopp även om 2:a kilometern tog 8:01 jämfört med 9:50 2017. I backen hade jag verkligen fördel av mitt fäste som fungerade perfekt och jag kunde småspringa förbi många där det var som brantast. Tiden till toppen av backen blev 18:57 att jämföra med 21:17 förra året. Ingen jätteskillnad i tid alltså, men upplevde att det skiljde massor av placeringar. Förra året vid toppen av backen var jag omgiven av led 2 åkare och i år bara led 1 åkare och faktiskt någon elit väst. Pulsen toppade ut på 174 i backen i år mot 173 förra året.

Väl ute på myrarna mot Smågan så märktes det att jag inte riktigt kan matcha led 1 åkarna i platt stakning. Fick ligga på hårt för att hänga på den stora klunga som bildades. Låg långt bak i svansen och fick ligga på för att stänga luckor som uppkom vid spårbyte när vi sökte snabbaste spåret i det kärva föret. 40:52 till Smågan och plats 505. Förra året 42:45 och plats 891. Tittade aldrig på klockan under loppet så jag hade ingen aning där och då om varken tid eller placering, men förstod att jag låg bra till med tanke på de låga nummer västar som åkte med mig, men trodde aldrig att jag var runt placering 500.

Fick fortsätta slita för att hänga med mot Mångsbodarna. Rätt som det var dök Jens som startade i led 1 upp. Shit tänkte jag han satsar ju på topp 300, då måste jag ligga väldigt bra till. Vi växlade några ord och han sa att han i princip hade stått still i backen där han stakade. Sen drog han vidare som en avlöning. Tappade någon klunga mot Mångsbodarna när det gick för fort för mig och nådde Mångsbodarna på 1:23 och plats 595.

Det fortsatte flyta på ganska bra mot Risberg och Evertsberg, men det kändes som att jag blev passerad av många åkare. Framförallt på platten där jag inte hade samma speed och utför då mina skidor gled något sämre än de runt omkring mig. Strax innan Evertsberg så tappade jag min halvdruckna flaska med Winforce. Inte bra! Drack så mycket jag kunde i Evertsbergs kontrollen och hoppades att det skulle räcka till Oxberg 14km bort. Det gjorde det inte. Kände mig för första gången hungrig under ett vasalopp här och insåg att jag satt i mig för lite energi hittills. Försökte fippla upp några winforce endurance gels, men lyckades tappa en av dem och få i mig en. Nu hade jag inte mycket energi kvar med mig. Här måste jag verkligen skärpa mig till nästa år. Körde och värderade om det var värt och stanna och plocka upp en kastad flaska som dök upp här och där för att ta med och fylla på vid nästa kontroll, men gjorde aldrig det. Fick lite cola vid IFK Helsingborgs kontroll vid Vasslan. Fick även med mig en flaska Cola i vätskebältet där. Den halva colan jag fick i mig innan jag tappade även denna gjorde att jag med nöd och näppe tog mig till Oxberg. Väl där kände jag en den största energi svacka jag haft under ett Vasalopp. Även mentalt då det kändes som jag hade blivit omkörd av flera hundra åkare. Så var inte riktigt fallet. Hade placering 691 i Oxberg. Drack mycket här, 3 muggar och tryckte i mig den sista endurance gel jag hade och en booster.

Återfick lite livsglädje och kunde ta mig till Hökberg, men det var också en fruktansvärt jobbig sträcka i år för mig. Efter en enervit gel som jag fick någonstans här, en bulle i kontrollen, kaffe och två muggar sport dryck tog jag mig an min favorit sträcka i Vasaloppet mot Eldris. Kändes som jag återfick lite krafter och tänkte att snart känner man den där goa konstsnöbädden och så går det lite lättare. ICKE! All kärv nysnö grusade mina förväntningar. Fortsatt segföre till Eldris, men med bättre kraft i kroppen. Här kom grymt starke Kenneth Rolling också farande förbi som en raket. Försökte ett tag gå med honom, men det gick inte.

Fick några andra riktigt bra ryggar innan Eldris och slök en mugg sportdryck i farten där. Kände mig piggare och vi plockade placeringar mot mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt, men såg någon klocka i Oxberg och förstod att det här kommer gå mkt långsammare än förra året. Snart var vi i den underbara Mora parken. Publik leden tätnade och in på upploppet. Hörde speakern och att åkare 600 gick i mål. En våg av förvåning och glädje sköljde genom kroppen och jag verkligen njöt av hela upploppet. Sista biten påhejad av Maria och Mia precis vid målet.

I mål på tiden 5:28:23 och plats 684 en förbättring med 144 placeringar. Otroligt nöjd!

Utrustning: Craft Warm strumpor, Craft Active extreme underställ (windstopper i överdel och kalsonger) Salomon S-lab Exo race dräkt, Trimtex mössa, Kalas buff, Lillsport legend handskar med Hestra liners under, Salomon S-race pjäxor, Madshus Redline skidor, Swix Triac 3.0 stavar, Bliz force glasögon.

Valla: Glid – LF5, HF6x, FC6x. Fäste: VG30, V30 och VR40. Struktur: Redcreek -5/-20 hela skidan +1 mm rak bak.

Energi: Winforce Carbo Basic, 2 Winforce booster och 3 Winforce Ultra Energy gel. Tappade halva flaskan, och 1 ultra energy gel.

Från Polar V800: Maxpuls 174, snittpuls 150

Trött och Nöjd!
Trött och Nöjd!

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.