Vasaloppet 2017

Race Reports 28 Mar

Vinterns absoluta huvudmål nådde sitt klimax söndagen den 5/3 08:00 när Vasalopps starten gick i Berga By strax söder om Sälen. Mitt 7:e raka Sälen till Mora lopp.

2015 nådde jag för första gång topp 1000 i vasaloppet med plats 913 för att förra året åka in på plats 1297 och ner i Startled 3. 2015 var ”vattenskid” loppet. Jag var frisk och i bra form och många bröt och ett segt slaskföre gynnade verkligen mig det året. Förra året fick jag känna på att topp 1000 under ett mer normalt vinterföre inte är lika lätt att nå, särskilt inte med förkylning veckan innan och en stafettvasa på fredagen i tung blöt nysnö.

När jag skickade in ansökan för att bli Pölder Profil i början på säsongen så satte jag mina mål att komma under 5 timmar och topp 1000. Jag nådde ett av dessa mål och var väldigt nära det andra vilket jag är otroligt nöjd över.

Detta år tog jag för första gången inför Vasaloppet hjälp av min triathlon tränare André Fält, primal coaching, som gjorde ett träningsupplägg med Vasaloppet som huvudmål. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp av en professionell tränare. Nu är André ingen expert på skidor, men han vet vilken träning som passar mig och hur han ska periodisera min träning. Han är extremt tillgänglig och vi bollar många tankar och funderingar under uppladdningen.

Mitt mål var att starta i led 2 i vasaloppet och jag försökte seeda upp mig i 3 seedningslopp innan. I Axa Ski Marathon var jag 6 minuter ifrån led 2 på tiden 2:18, på Billingens Långlopp bröt jag ena staven och var 3 minuter ifrån led 2 och slutligen på Västgötaloppet var jag 2 minuter ifrån led 2. Andra skidkompisar jag brukar åka jämnt med seedade upp sig i andra lopp som jag inte körde och jag var minst sagt lite bitter på seedningskommitén.  Efter Västgötaloppet var jag sugen på att göra ytterligare försök att seeda upp mig på både Åkulla Ski Marathon och Tranemo Midnight Ski Marathon. Men, jag bet i det sura äpplet accepterade min 3:e leds plats och tränade fokuserat och enligt min plan de sista veckorna istället. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Resan till Berga By där min klubb IFK Helsingborg Skidor har sina boenden började tidigt torsdag morgon. Jag och mina klubbkompisar Johan och Johan (alla heter nästan Johan i IFK Helsingborg) hade bestämt oss åka upp med bil istället för med IFK bussen för att få lite behagligare resa samt lite extra tid i Sälen. Allt kring IFK Helsingborgs upplägg är verkligen världsklass. Vi har ett grymt boende tvärs över vägen från startled 10 i en nyrenoverad superfräsch villa där vi bor i rum med 2 våningssängar i varje rum. Vi får Gunde frukostar, hemlagad god mat med efterätter, kaffe och hela baletten. Man kan inte skylla på uppladdningen och servicen med andra ord.

Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.
Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.

På torsdag kväll han vi med en timmes träning inklusive 3x3minuters intervaller med 30 sekunders vila i kläppens elljus spår. Det kändes riktigt skönt att blåsa ur kroppen efter 9 timmar i bilen. Det var också första gången jag testade mina splitternya vallningsfria Madshus Nanosonic Intelligrip. Jag är helt frälst! Varför har jag inte haft sådana innan?! Kanonbra glid och perfekt fäste. Bara ta ut ur fodralet och köra. Noll ställtid för vallning och kladd fäste. Verkligen toppen.

Fredagen bjöd på riktigt propaganda väder och vi tog ett lite längre lugnare pass. Eller rättare sagt det var lugnt fram till startbacken där jag och Johan testade att staka backen. Johan hade bestämt sig att staka Vasaloppet sedan tidigare. Jag var mer tveksam. Efter lite mer än halva backen slutade jag staka. Det kändes inte alls bra. Hög puls och dåligt tryck. Blev lite orolig då även resten av passet kändes rätt dassigt. Bestämde mig i alla fall då att köra med fäste på Söndagen. Prognosen som visade ca -6 grader och klockrent burk före lovade ju inte för någon större nackdel att gå med fäste. Dessutom har jag bra kondition och gynnas av att kunna använda mina ben så beslutet var ganska lätt att ta.

Propaganda Väder i Sälen!
Propaganda Väder i Sälen på toppen av startbacken!
Ren och skär njutning!
Ren och skär njutning!

Fredagen avslutades med glidvallning av mina Madshus Redline som jag skulle ha på söndagen och god middag samt att vi tittade på starten av premiären av Nattvasan. En mäktig syn när alla gav sig iväg i pannlampornas sken!

Tyvärr sov jag uruselt natten mellan fredag och lördag och kände mig nästan bakfull när jag gick upp på lördagen. Ingen bra känsla. Mycket tankar som snurrar och folk som snarkar gör att jag ofta har svårt att komma till ro i sådana här sammanhang. Oron och nojandet blev ju inte direkt bättre av att vi vaknade upp till snöfall. Ett snöfall som fortsatte ända tills vi gick och la oss på lördagen. Jag och min stakande klubb kompis Johan Hedenberg åkte upp till Smågan och körde lite. Det var väldigt segt i spåren i nysnön, men kroppen kändes mycket bättre. Riktigt bra faktiskt och jag fick lite mer självförtroende.

Resten av lördagen gick snabbt med lunch i Sälen, fästvallning och lite tittande på damernas 3 mil från VM i Lahti. Jag hade gett mig tusan på att om jag nu inte får stå i led 2 så ska jag tamigtusan stå först i led 3. Efter att ha organiserat all packning och tävlingsutrustning så gick jag och la mig redan klockan 20:00 med larmet ställt på 02:50!

Efter en natt med något bättre sömn än natten innan så började jag vandra ner till starten runt klockan 03:00. Det var nästan så att jag trodde att jag hade tagit fel på dag när såg att hela startgärdet var öde. Jag tillsammans med en person i led 1 och en i led 2 var helt ensamma på startgärdet klockan 03:05. Först 03:30 dök nästa person i kön upp :-) Jag hade nått mitt första mål att vara först i led 3 i alla fall.

Först i Led 3!
Först i Led 3!

Efter frukost och sista fix med kläder och packning så gick jag ner till starten klockan 07:00. På väg ner stöter jag på nästan hela Lager 157 Skiteam som tydligen bodde väldigt nära oss. Stämningen var uppsluppen och de retades lite sinsemellan om stavlängd. Önskade dem alla lycka till innan jag gick in i mitt led. Fixade lite i fållan sedan gick jag och lämnade min väska vid lastbilarna som skulle till Mora och sen en kort visit i IFK Helsingborgs bussen på VIP parkeringen för att önska några av mina lagkamrater lycka till. Efter lite kort uppvärming och ett sista toalettbesök sammanstrålade jag med Johan Olsson från IFK längst fram i led 3. Vi konstaterade att det var rätt tomt i led 2 då vi hade ett 50 tal meter mellan oss och sista åkare i led 2. Måste ha varit ett märkligt seedningsår….Helt plötsligt gick starten och vi var iväg!

Jag stod cirka 8 spår till höger om klädfållan i mitten av Led 3. Fick en bra start och kunde snart täppa till luckan mot de sista i Led 2. Det flöt på bra hela den första kilometern till startbacken och jag upplevde till och med att det var lite glest i de dryga 50 spåren runt omkring mig på väg mot backen. Det var inga problem alls att byta spår som man ville och jag sökte mig medvetet ännu lite längre till höger så att jag skulle ha yttervarv i svängarna längre upp i backen. Väl i backen blir det alltid stökigt och stopp lite här och där, men upplevde ändå att det flöt på bra på högersidan. Hann reflektera över att det var MYCKET fler som stakade backen än jag tidigare upplevt under mina 6 lopp. Gick så hårt jag behövde för att följa strömmen av folk i backen och väl på toppen var det positivt att se att jag omgavs av uteslutande Led2 åkare. En väldigt tidig morgon hade gett resultat. Nu skulle jag bara orka hålla det distansen ut.

På myrarna mot Smågan kändes den aviserade motvinden och det var ömsom ganska snabba spår och ömsom riktigt segt. Alla låg och körde i 2 av spåren och det blev stora klungbildningar. Hux flux så ser jag Johan Hedenberg som startade ganska långt fram i led 2. Hamnade i rygg på Johan ett tag och växlade några ord. Körde ihop med Johan till strax efter Smågan, men sedan kände jag att det gick lite för fort och en snabb koll på pulsen som då var 165 gjorde att jag släppte av. Man ska ha respekt för 90km, det är viktigt att ha krafter kvar till slutet. Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

Kilometer efter kilometer passerades på väg mot Mora och när vi väl kom in i lite mer skog framåt Risberg var vinden inte längre kännbar förutom på vissa ställen där det var mer öppen terräng. Kroppen och huvudet kändes bra och jag drack i varje kontroll och kompletterade med min koncentrerade Winforce som jag hade i en flaska runt midjan tillsammans med några gels och ett par boosters.

Strax innan Risberg kom jag återigen ikapp Johan som nu såg betydligt mer sliten ut. I backarna upp mot Risbergs kontrollen var jag verkligen glad att jag hade fäste och kunde gå på bra där och passerade många åkare upp mot kontrollen. Kunde med lätthet springa à la Klæbo uppför de brantaste partierna (kanske inte riktigt, men ändå). Upplevde inte att jag förlorade någonting på att köra med fäste. Mitt glid var minst lika bra som de som stakade runt omkring mig. Min strategi hade egentligen varit att lägga tillräckligt med fäste för startbacken, alltså väldigt lite, men det visade sig hålla till strax efter Hökberg vilket inte var helt fel just nu!

Vid Vasslan strax efter Evertsberg så stannade jag till i IFK Helsingborgs kontroll för att ta lite Coca-cola. Jag var första IFK:are dit och det var minst sagt lite överrumplade när jag stannade till och inte alls förberedda på att langa dricka till mig. Jag känner så här i efterhand att jag kanske var lite burdus i mitt framträdande här så ber om ursäkt för detta och tack för colan! Den gjorde susen!

När jag kom till Oxberg hade jag fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt och inte heller tidsmässigt. Hade inte tittat på klockan en enda gång. Ofta brukar man höra speakern nämna personer runt omkring som passerar och vilken placering de ligger på, men hörde aldrig det i år. Jag misstänkte dock att det flöt på bra då jag fortfarande bara såg 2xxx och 1xxx nummerlappar runt omkring. Precis som 2015 så passerade jag ett par tjejer med elit västar och det är ju också ett bra tecken.

Upp mot Hökberg (känns som alla kontroller är ”upp mot” på slutet) efter ca 65km åkning började det kännas i kroppen och jag tog en Winforce ultra energy gel och min första booster. Det var kanon timing och efter Hökberg så återkom krafterna lite grann. Var noga med att dricka så fort jag fick chansen mot slutet också. Här finns många extra lagningar att få dels från sponsorer till Vasaloppet och dels från Elit teamen som har lite rester kvar till oss vanliga dödliga.

Passerade Eldris och hade nu en bra klunga att köra med som höll för mig ett lagom tempo. Det var precis så att jag klarade hänga med dem nästan hela vägen in i mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till utan fortsatte köra på så hårt som jag kunde hela vägen in i mål.

Efter 5timmar, 5 minuter och 18 sekunder fick jag passera målportalen. Såg mitt namn och tid på tavlan direkt efter målgång och kände mig först missnöjd med att missat att gå under 5 timmar, men när jag sedan efter loppet såg min placering så är jag otroligt nöjd och stolt över min insats! Drömmen om att nå topp 500 har tänts igen för 2018!

Tack till IFK Helsingborg för ett fantastiskt arrangemang med boende och allt annat praktiskt! Tack till Pölder Sport för stödet jag har fått från er under säsongen. Det har varit ovärderligt! Som alltid Service och tillgänglighet i världsklass! Tack till André för ett perfekt träningsupplägg!

Sist men inte minst tack till mina fina tjejer som alltid ställer upp och tror på sin tokige pappa och sambo!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline LJ02 slip, Stavar: Swix Triac 2.5, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium och Hestra ull underhandske, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6X + FC6X + Toko HelX Liquid. Red Creek rill 1 mm. Fäste – Swix VG35 grundvax, Swix V40 blå extra toppat med ett par tunna lager VR45.

Energi: Winforce carbo basic plus i flaska runt midjan, Winforce Ultra Energy gel och Winforce Booster.

Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)
Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)

Mannen till höger i bild är vinnaren i klass H65 Ole Reinhart Sandstad! Sjukt imponerande och inspirerande. Det här var hans sämsta placering sen 1993! Man har lite att jobba på om man säger så!

 

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.