En blogg om träning (och ibland tävling) i det långa loppet

Rickard
Lindholm

Kval och tufft mål!

15 Jun

Det har varit tyst i detta forumet länge nog tycker jag. Hög tid att plita ner lite tankar om tiden som gått efter vasaloppet och inför framtiden. Jag hoppas att detta inlägg går att läsa då det verkar som att Triathlonplus.se har lagt ner verksamheten. Jag ska flytta bloggen till ny sida under sommaren.

Jag har tränat bra efter vasaloppet, i alla fall tidsmässigt. Mitt årsmål för i år är 500 träningstimmar vilket jag efter kontinuerlig konditionsträning sedan 2011 är vad min kropp accepterar och tycker är ok. Jag ligger just nu lite före det målet vilket känns bra.

Formen är dock högst osäker. Har bara gjort en tävling sedan vasaloppet och det var Höganäs Halvmarathon. Där gick det väldigt bra med en tid på 1:25:35 och en 6:e plats, bara 13 sekunder från mitt personbästa från Göteborgs varvet 2015. Årets hittills skönaste bild hamnade jag på tillsammans med den episkt starke löparen Erik Alnervik och Fredrik Stoltz som jag hade sällskap med nästan hela vägen.

Höganäs Halvmarathon

Varför har jag då valt titeln Kval på detta inlägg. Jo för att jag satsar på att kvala till Ironman Hawaii på Ironman Kalmar 2018. Jag vet, en nästintill omöjlig uppgift med ett personbästa på 9:52 i bagaget. Men, jag tycker det är meningslöst att sätta ett nytt tidsmål i Kalmar. Självklart blir jag nöjd om jag gör en bättre tid än 9:52, men att kvala är mitt livsmål så det är lika bra att spänna bågen och satsa på detta. Så det har jag tränat målmedvetet för sedan jag gjorde vasaloppet. Fortfarande med samma kloka fina guidning av primalcoaching och André Fält. Tack för det coach.

Kval som i tvivel har jag också inför helgen då jag får en värdemätare på min triathlon form på riktigt när jag kör Ironman Helsingör 70.3 (medeldistans 11.3 på svenska). En tid mycket över 4:40 här skulle innebära att målet att kvala ligger väldigt långt bort.

Uppladdningen har inte varit helt utan motgångar heller. Min kära följeslagare Speedmaxen a.k.a ”black healer” ligger i delar hos Canyon i Stockholm. Upptäckte på ett långpass att jag hade ett mega glapp i styrningen och kunde knappt hålla cykeln på vägen. Efter många turer fram och tillbaka så visar det sig att jag måste byta framgaffeln. Surt, men ändå skönt att den går att laga. Som tur är finns det väldigt fina och vänliga människor omkring mig så jag har fått låna ett hyfsat fullgott alternativ inför helgen som ni ser nedan.

Träna på därute och sköt om er! Återkommer med en RR från Helsingör.

Argon 119 Tri+, Sram E-tap, Ceramic speed.
Argon 119 Tri+, Sram E-tap, Ceramic speed.

Det har varit tyst i detta forumet länge nog tycker jag. Hög tid att plita ner lite tankar om tiden som gått efter vasaloppet och inför framtiden. Jag hoppas att detta inlägg går att läsa då det verkar som att Triathlonplus.se har lagt ner verksamheten. Jag ska flytta bloggen till ny sida under sommaren.

Jag har tränat bra efter vasaloppet, i alla fall tidsmässigt. Mitt årsmål för i år är 500 träningstimmar vilket jag efter kontinuerlig konditionsträning sedan 2011 är vad min kropp accepterar och tycker är ok. Jag ligger just nu lite före det målet vilket känns bra.

Formen är dock högst osäker. Har bara gjort en tävling sedan vasaloppet och det var Höganäs Halvmarathon. Där gick det väldigt bra med en tid på 1:25:35 och en 6:e plats, bara 13 sekunder från mitt personbästa från Göteborgs varvet 2015. Årets hittills skönaste bild hamnade jag på tillsammans med den episkt starke löparen Erik Alnervik och Fredrik Stoltz som jag hade sällskap med nästan hela vägen.

Höganäs Halvmarathon

Varför har jag då valt titeln Kval på detta inlägg. Jo för att jag satsar på att kvala till Ironman Hawaii på Ironman Kalmar 2018. Jag vet, en nästintill omöjlig uppgift med ett personbästa på 9:52 i bagaget. Men, jag tycker det är meningslöst att sätta ett nytt tidsmål i Kalmar. Självklart blir jag nöjd om jag gör en bättre tid än 9:52, men att kvala är mitt livsmål så det är lika bra att spänna bågen och satsa på detta. Så det har jag tränat målmedvetet för sedan jag gjorde vasaloppet. Fortfarande med samma kloka fina guidning av primalcoaching och André Fält. Tack för det coach.

Kval som i tvivel har jag också inför helgen då jag får en värdemätare på min triathlon form på riktigt när jag kör Ironman Helsingör 70.3 (medeldistans 11.3 på svenska). En tid mycket över 4:40 här skulle innebära att målet att kvala ligger väldigt långt bort.

Uppladdningen har inte varit helt utan motgångar heller. Min kära följeslagare Speedmaxen a.k.a ”black healer” ligger i delar hos Canyon i Stockholm. Upptäckte på ett långpass att jag hade ett mega glapp i styrningen och kunde knappt hålla cykeln på vägen. Efter många turer fram och tillbaka så visar det sig att jag måste byta framgaffeln. Surt, men ändå skönt att den går att laga. Som tur är finns det väldigt fina och vänliga människor omkring mig så jag har fått låna ett hyfsat fullgott alternativ inför helgen som ni ser nedan.

Träna på därute och sköt om er! Återkommer med en RR från Helsingör.

Argon 119 Tri+, Sram E-tap, Ceramic speed.
Argon 119 Tri+, Sram E-tap, Ceramic speed.

Vasaloppet 2018

Race Reports 14 Mar

Vinterns höjdpunkt är avklarad. 6 månaders uppladdning och träningsslit kulminerade på Vasaloppet Söndagen den 4 mars. En vintersäsong som faktiskt började med löpning och Kullamannen ”dubbel dödens”. Där jag främst är glad att jag lyckades komma undan utan benbrott på de steniga stränderna vid Nimis och framförallt är grymt nöjd över att äntligen komma på pallen i detta episka lopp. Det blev en 3:e plats.

Kullamannen 17

Inför Vasaloppet lyckades jag få till ca 100 snömil fördelade på några resor till skid meckat Sjusjöen i Norge, Sälen över Nyår och 4 seedningslopp. Axa Ski Marathon i Orsa, Billingens Långlopp, Västgötaloppet och Åkulla Ski Marathon. Formen har gått lite upp och ner men varit stigande inför Vasaloppet. Det har dock känts bra på seedningsloppen och jag lyckades för första gången någonsin klara gränsen till led 2 på ett seedningslopp (Åkulla).

Åkte upp till Sälen tidigt torsdag morgon och kom fram till ett kallt soligt och gnistrande Berga By på eftermiddagen. Bodde som vanligt med IFK Helsingborg som verkligen har grymma boenden. Vi bor ca 500 meter från starten vilket är grymt bra särskilt ett år som detta när det är kallt och man inte vill stå och frysa i onödan.

Bra Boende!
Bra Boende!

Fick till ett helt magiskt 1 timmes mys pass på torsdag eftermiddag i Kläppens spår. Sen blev det god Taco middag med resten av IFK:arna som var på plats. Det var gott snack om kärva spår, kyla och förväntningar inför söndag. Fyra i gänget skulle även köra nattvasan på fredag kväll.

Jag skulle köra 1:a sträckan på Stafettvasan på fredag morgon så det blev en tidig morgon. Jag skulle staka för att känna på första backen och därefter kunna bestämma mig för om jag skulle gå blankt eller med fäste på Vasaloppet. På grund av kylan hade man tacksamt nog skjutit upp starten från 0700 till 0830. Det var runt 26 minusgrader när jag i sista stund, bra påpälsad och tejpad joggade ner till starten.

Tejpad vl18

I all hast så halkade jag på en isfläck utanför mäss tältet och satte all vikt på sidan av en av mina triac 2.5 stavar. Det gillade den inte och sprack. Den gick inte av utan kolfibern liksom trycktes in. Sprang rätt stressad till swix monter i mäss tältet och frågade om jag kunde få låna en stav av dem. ”Nä, men du kan få köpa en triac 3.0 stav för 2000:-” …Tack, men nej tack. En något mer handlingskraftig kille föreslog tejpning och så kunde jag få en ny stav framme i första backen. Nu var det bråda tider ca 5 minuter till start. Snabb tejpning och sedan in i startfållan med en minut tillgodo. Hur länge skulle staven hålla?

Tejpad stav

Startade absolut längst bak av alla lag. Tog det lugnt på start gärdet, men plockade många placeringar. Kom till backen såg var de stod med reservstavarna, men bestämde mig för att prova med den tejpade uppför backen. Det var grymt jobbigt att staka backen, men det flöt på bra och kändes ändå rätt ok på toppen. Staven höll! Helt otroligt.

Även om det var kallt så var det otroligt vackert uppe på myrarna mot Mångsbodarna. Fick smaka på det kärva föret, men det kändes ändå rätt ok. Kom till Mångsbodarna på 1h29 minuter som lag 145 och hade den 83:e snabbaste tiden av alla stafett lag mellan Smågan och Mångsbodarna. Kändes som ett bra kvitto på formen.

Resten av fredagen gick åt till att valla skidor åt två tjej kompisar i IFK som skulle köra nattvasan, samt att lägga fäste på ett par av mina egna skidor, för att testa under lördagen och slutligen bestämma mig om jag skulle gå med fäste eller inte på söndag. Efter att ha kollat på nattvasastarten från startbacken och sett pannlampor som hade gjort en långtradarchaufför avundsjuk och folk som kom försent och fick gå med skidor över vägen så kändes det rätt bra att krypa ner i bingen.

Min kompis Jens kom och hämtade mig vid 9 tiden på lördag för skidtest i mångsbodarna. Jens med typ 4 par skidor och jag med ett par redline med fäste. Otroligt mycket folk som var ute och testade i mångsbodarna. Fick se många skid kändisar. Vi konstaterade rätt snabbt att Jens blanka redline skidor gick bäst och att mina med fäste gick sämre, men inte så pass mycket att jag skulle förlora nämnvärt på fästet. Så då bestämde jag mig för att gå med fäste. Vi avslutade med en riktigt stor lunch på Tranan i Kläppen. Jens lassade upp den största portion jag sett. Tror han slog sitt personliga rekord från när vi laddade för vätternrundan hemma hos mina föräldrar.

Hungrig jens

Sen blev jag såklart nojig igen och var tvungen att ge mig ut på startgärdet för att se hur mina 2 par redline gled mot varandra. Var extremt lika glid trots att de ena paret var blanka….bestämde mig ändå för att ta det nyaste och fräschaste paret och spenderade tiden innan middag med att lägga fäste. Blev ett kort fäste med VG30, V30 och 3 lager VR40. Efter det middag och plockande med utrustning och kö planerande med min led 2 kompis Johan i IFK.

Kände mig mer harmonisk än förra året när jag gick och la mig och sov lite bättre i år även om det ändå får klassas som urusel sömn. Gick upp 0330 och var i startfållan vid 0350. Redan ett antal i kö, men jag kom långt fram. Ca ett 30-tal åkare framför mig. Lyssnade igenom Vasaloppet Lagoms näst sista avsnitt medans tiden gick långsamt och fötterna började bli kalla. ca -11 grader då. Precis som överenskommet dök Johan upp klockan 04:50 och jag kunde jogga upp till huset igen och lyckades faktiskt slumra till ca 40 minuter. Sen frukost 0630, inte särskilt hungrig. En skål med gröt, två knäckemackor, juice och kaffe. Sista plocket med utrustning. Maria och Mia som körde nattvasan kom framåt 0700 för att hämta bilarna som skulle köras till Mora. Vid 0725 började vi promenera ner till starten och nervositeten började komma krypande på allvar.

Temperaturen nu ca -9 och mulet, ganska exakt som utlovat. Maria tog hand om min ombytesväska som skulle på lastbil till Mora och Mia följde mig till led 2 för att ta hand om mitt skidfodral som låg i fållan. Grymt att ha sådan start support med koll på alla grejer. Gick in i fållan med 15 minuter till start. Träffade Johan och Kenneth Rolling från Halmstad. Vi stod nära varandra. Gott snack och avslappnad stämning. Gott om tid för att ta av överdrag och stoppa i påsen till Mora. 5 min kvar och tystnaden och fokuset var påtagligt. Stod allra längst fram i led 2 och kunde se ryggarna på elit åkarna…..häftigt! Tänkte på mitt mål, hålla mig kvar i led 2. Alla förhoppningar om en tid under 5 timmar hade jag lagt ner på grund av det kärva föret.

Bilder start vl18

Som alltid, helt oväntad start, näten framför och bakom eliten for upp och vi var i väg. Två av killarna framför mig i led 1 fipplade med sina klockor så det tog ett tag för det ledet jag stod i att komma iväg på allvar. Tänkte herregud är det så jävla viktigt att ha exakt tid? Brukar alltid starta min V800 någon minut innan start så slipper man tänka på det sedan.

Starten gick annars väldigt bra och utan incidenter. Första kilometern gick på 2:51 att jämföra med 2:52 förra året då jag stod längst fram i led 3 i starten. Även i backen flöt det på bra. Aldrig några större stopp även om 2:a kilometern tog 8:01 jämfört med 9:50 2017. I backen hade jag verkligen fördel av mitt fäste som fungerade perfekt och jag kunde småspringa förbi många där det var som brantast. Tiden till toppen av backen blev 18:57 att jämföra med 21:17 förra året. Ingen jätteskillnad i tid alltså, men upplevde att det skiljde massor av placeringar. Förra året vid toppen av backen var jag omgiven av led 2 åkare och i år bara led 1 åkare och faktiskt någon elit väst. Pulsen toppade ut på 174 i backen i år mot 173 förra året.

Väl ute på myrarna mot Smågan så märktes det att jag inte riktigt kan matcha led 1 åkarna i platt stakning. Fick ligga på hårt för att hänga på den stora klunga som bildades. Låg långt bak i svansen och fick ligga på för att stänga luckor som uppkom vid spårbyte när vi sökte snabbaste spåret i det kärva föret. 40:52 till Smågan och plats 505. Förra året 42:45 och plats 891. Tittade aldrig på klockan under loppet så jag hade ingen aning där och då om varken tid eller placering, men förstod att jag låg bra till med tanke på de låga nummer västar som åkte med mig, men trodde aldrig att jag var runt placering 500.

Fick fortsätta slita för att hänga med mot Mångsbodarna. Rätt som det var dök Jens som startade i led 1 upp. Shit tänkte jag han satsar ju på topp 300, då måste jag ligga väldigt bra till. Vi växlade några ord och han sa att han i princip hade stått still i backen där han stakade. Sen drog han vidare som en avlöning. Tappade någon klunga mot Mångsbodarna när det gick för fort för mig och nådde Mångsbodarna på 1:23 och plats 595.

Det fortsatte flyta på ganska bra mot Risberg och Evertsberg, men det kändes som att jag blev passerad av många åkare. Framförallt på platten där jag inte hade samma speed och utför då mina skidor gled något sämre än de runt omkring mig. Strax innan Evertsberg så tappade jag min halvdruckna flaska med Winforce. Inte bra! Drack så mycket jag kunde i Evertsbergs kontrollen och hoppades att det skulle räcka till Oxberg 14km bort. Det gjorde det inte. Kände mig för första gången hungrig under ett vasalopp här och insåg att jag satt i mig för lite energi hittills. Försökte fippla upp några winforce endurance gels, men lyckades tappa en av dem och få i mig en. Nu hade jag inte mycket energi kvar med mig. Här måste jag verkligen skärpa mig till nästa år. Körde och värderade om det var värt och stanna och plocka upp en kastad flaska som dök upp här och där för att ta med och fylla på vid nästa kontroll, men gjorde aldrig det. Fick lite cola vid IFK Helsingborgs kontroll vid Vasslan. Fick även med mig en flaska Cola i vätskebältet där. Den halva colan jag fick i mig innan jag tappade även denna gjorde att jag med nöd och näppe tog mig till Oxberg. Väl där kände jag en den största energi svacka jag haft under ett Vasalopp. Även mentalt då det kändes som jag hade blivit omkörd av flera hundra åkare. Så var inte riktigt fallet. Hade placering 691 i Oxberg. Drack mycket här, 3 muggar och tryckte i mig den sista endurance gel jag hade och en booster.

Återfick lite livsglädje och kunde ta mig till Hökberg, men det var också en fruktansvärt jobbig sträcka i år för mig. Efter en enervit gel som jag fick någonstans här, en bulle i kontrollen, kaffe och två muggar sport dryck tog jag mig an min favorit sträcka i Vasaloppet mot Eldris. Kändes som jag återfick lite krafter och tänkte att snart känner man den där goa konstsnöbädden och så går det lite lättare. ICKE! All kärv nysnö grusade mina förväntningar. Fortsatt segföre till Eldris, men med bättre kraft i kroppen. Här kom grymt starke Kenneth Rolling också farande förbi som en raket. Försökte ett tag gå med honom, men det gick inte.

Fick några andra riktigt bra ryggar innan Eldris och slök en mugg sportdryck i farten där. Kände mig piggare och vi plockade placeringar mot mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt, men såg någon klocka i Oxberg och förstod att det här kommer gå mkt långsammare än förra året. Snart var vi i den underbara Mora parken. Publik leden tätnade och in på upploppet. Hörde speakern och att åkare 600 gick i mål. En våg av förvåning och glädje sköljde genom kroppen och jag verkligen njöt av hela upploppet. Sista biten påhejad av Maria och Mia precis vid målet.

I mål på tiden 5:28:23 och plats 684 en förbättring med 144 placeringar. Otroligt nöjd!

Utrustning: Craft Warm strumpor, Craft Active extreme underställ (windstopper i överdel och kalsonger) Salomon S-lab Exo race dräkt, Trimtex mössa, Kalas buff, Lillsport legend handskar med Hestra liners under, Salomon S-race pjäxor, Madshus Redline skidor, Swix Triac 3.0 stavar, Bliz force glasögon.

Valla: Glid – LF5, HF6x, FC6x. Fäste: VG30, V30 och VR40. Struktur: Redcreek -5/-20 hela skidan +1 mm rak bak.

Energi: Winforce Carbo Basic, 2 Winforce booster och 3 Winforce Ultra Energy gel. Tappade halva flaskan, och 1 ultra energy gel.

Från Polar V800: Maxpuls 174, snittpuls 150

Trött och Nöjd!
Trött och Nöjd!

Vinterns höjdpunkt är avklarad. 6 månaders uppladdning och träningsslit kulminerade på Vasaloppet Söndagen den 4 mars. En vintersäsong som faktiskt började med löpning och Kullamannen ”dubbel dödens”. Där jag främst är glad att jag lyckades komma undan utan benbrott på de steniga stränderna vid Nimis och framförallt är grymt nöjd över att äntligen komma på pallen i detta episka lopp. Det blev en 3:e plats.

Kullamannen 17

Inför Vasaloppet lyckades jag få till ca 100 snömil fördelade på några resor till skid meckat Sjusjöen i Norge, Sälen över Nyår och 4 seedningslopp. Axa Ski Marathon i Orsa, Billingens Långlopp, Västgötaloppet och Åkulla Ski Marathon. Formen har gått lite upp och ner men varit stigande inför Vasaloppet. Det har dock känts bra på seedningsloppen och jag lyckades för första gången någonsin klara gränsen till led 2 på ett seedningslopp (Åkulla).

Åkte upp till Sälen tidigt torsdag morgon och kom fram till ett kallt soligt och gnistrande Berga By på eftermiddagen. Bodde som vanligt med IFK Helsingborg som verkligen har grymma boenden. Vi bor ca 500 meter från starten vilket är grymt bra särskilt ett år som detta när det är kallt och man inte vill stå och frysa i onödan.

Bra Boende!
Bra Boende!

Fick till ett helt magiskt 1 timmes mys pass på torsdag eftermiddag i Kläppens spår. Sen blev det god Taco middag med resten av IFK:arna som var på plats. Det var gott snack om kärva spår, kyla och förväntningar inför söndag. Fyra i gänget skulle även köra nattvasan på fredag kväll.

Jag skulle köra 1:a sträckan på Stafettvasan på fredag morgon så det blev en tidig morgon. Jag skulle staka för att känna på första backen och därefter kunna bestämma mig för om jag skulle gå blankt eller med fäste på Vasaloppet. På grund av kylan hade man tacksamt nog skjutit upp starten från 0700 till 0830. Det var runt 26 minusgrader när jag i sista stund, bra påpälsad och tejpad joggade ner till starten.

Tejpad vl18

I all hast så halkade jag på en isfläck utanför mäss tältet och satte all vikt på sidan av en av mina triac 2.5 stavar. Det gillade den inte och sprack. Den gick inte av utan kolfibern liksom trycktes in. Sprang rätt stressad till swix monter i mäss tältet och frågade om jag kunde få låna en stav av dem. ”Nä, men du kan få köpa en triac 3.0 stav för 2000:-” …Tack, men nej tack. En något mer handlingskraftig kille föreslog tejpning och så kunde jag få en ny stav framme i första backen. Nu var det bråda tider ca 5 minuter till start. Snabb tejpning och sedan in i startfållan med en minut tillgodo. Hur länge skulle staven hålla?

Tejpad stav

Startade absolut längst bak av alla lag. Tog det lugnt på start gärdet, men plockade många placeringar. Kom till backen såg var de stod med reservstavarna, men bestämde mig för att prova med den tejpade uppför backen. Det var grymt jobbigt att staka backen, men det flöt på bra och kändes ändå rätt ok på toppen. Staven höll! Helt otroligt.

Även om det var kallt så var det otroligt vackert uppe på myrarna mot Mångsbodarna. Fick smaka på det kärva föret, men det kändes ändå rätt ok. Kom till Mångsbodarna på 1h29 minuter som lag 145 och hade den 83:e snabbaste tiden av alla stafett lag mellan Smågan och Mångsbodarna. Kändes som ett bra kvitto på formen.

Resten av fredagen gick åt till att valla skidor åt två tjej kompisar i IFK som skulle köra nattvasan, samt att lägga fäste på ett par av mina egna skidor, för att testa under lördagen och slutligen bestämma mig om jag skulle gå med fäste eller inte på söndag. Efter att ha kollat på nattvasastarten från startbacken och sett pannlampor som hade gjort en långtradarchaufför avundsjuk och folk som kom försent och fick gå med skidor över vägen så kändes det rätt bra att krypa ner i bingen.

Min kompis Jens kom och hämtade mig vid 9 tiden på lördag för skidtest i mångsbodarna. Jens med typ 4 par skidor och jag med ett par redline med fäste. Otroligt mycket folk som var ute och testade i mångsbodarna. Fick se många skid kändisar. Vi konstaterade rätt snabbt att Jens blanka redline skidor gick bäst och att mina med fäste gick sämre, men inte så pass mycket att jag skulle förlora nämnvärt på fästet. Så då bestämde jag mig för att gå med fäste. Vi avslutade med en riktigt stor lunch på Tranan i Kläppen. Jens lassade upp den största portion jag sett. Tror han slog sitt personliga rekord från när vi laddade för vätternrundan hemma hos mina föräldrar.

Hungrig jens

Sen blev jag såklart nojig igen och var tvungen att ge mig ut på startgärdet för att se hur mina 2 par redline gled mot varandra. Var extremt lika glid trots att de ena paret var blanka….bestämde mig ändå för att ta det nyaste och fräschaste paret och spenderade tiden innan middag med att lägga fäste. Blev ett kort fäste med VG30, V30 och 3 lager VR40. Efter det middag och plockande med utrustning och kö planerande med min led 2 kompis Johan i IFK.

Kände mig mer harmonisk än förra året när jag gick och la mig och sov lite bättre i år även om det ändå får klassas som urusel sömn. Gick upp 0330 och var i startfållan vid 0350. Redan ett antal i kö, men jag kom långt fram. Ca ett 30-tal åkare framför mig. Lyssnade igenom Vasaloppet Lagoms näst sista avsnitt medans tiden gick långsamt och fötterna började bli kalla. ca -11 grader då. Precis som överenskommet dök Johan upp klockan 04:50 och jag kunde jogga upp till huset igen och lyckades faktiskt slumra till ca 40 minuter. Sen frukost 0630, inte särskilt hungrig. En skål med gröt, två knäckemackor, juice och kaffe. Sista plocket med utrustning. Maria och Mia som körde nattvasan kom framåt 0700 för att hämta bilarna som skulle köras till Mora. Vid 0725 började vi promenera ner till starten och nervositeten började komma krypande på allvar.

Temperaturen nu ca -9 och mulet, ganska exakt som utlovat. Maria tog hand om min ombytesväska som skulle på lastbil till Mora och Mia följde mig till led 2 för att ta hand om mitt skidfodral som låg i fållan. Grymt att ha sådan start support med koll på alla grejer. Gick in i fållan med 15 minuter till start. Träffade Johan och Kenneth Rolling från Halmstad. Vi stod nära varandra. Gott snack och avslappnad stämning. Gott om tid för att ta av överdrag och stoppa i påsen till Mora. 5 min kvar och tystnaden och fokuset var påtagligt. Stod allra längst fram i led 2 och kunde se ryggarna på elit åkarna…..häftigt! Tänkte på mitt mål, hålla mig kvar i led 2. Alla förhoppningar om en tid under 5 timmar hade jag lagt ner på grund av det kärva föret.

Bilder start vl18

Som alltid, helt oväntad start, näten framför och bakom eliten for upp och vi var i väg. Två av killarna framför mig i led 1 fipplade med sina klockor så det tog ett tag för det ledet jag stod i att komma iväg på allvar. Tänkte herregud är det så jävla viktigt att ha exakt tid? Brukar alltid starta min V800 någon minut innan start så slipper man tänka på det sedan.

Starten gick annars väldigt bra och utan incidenter. Första kilometern gick på 2:51 att jämföra med 2:52 förra året då jag stod längst fram i led 3 i starten. Även i backen flöt det på bra. Aldrig några större stopp även om 2:a kilometern tog 8:01 jämfört med 9:50 2017. I backen hade jag verkligen fördel av mitt fäste som fungerade perfekt och jag kunde småspringa förbi många där det var som brantast. Tiden till toppen av backen blev 18:57 att jämföra med 21:17 förra året. Ingen jätteskillnad i tid alltså, men upplevde att det skiljde massor av placeringar. Förra året vid toppen av backen var jag omgiven av led 2 åkare och i år bara led 1 åkare och faktiskt någon elit väst. Pulsen toppade ut på 174 i backen i år mot 173 förra året.

Väl ute på myrarna mot Smågan så märktes det att jag inte riktigt kan matcha led 1 åkarna i platt stakning. Fick ligga på hårt för att hänga på den stora klunga som bildades. Låg långt bak i svansen och fick ligga på för att stänga luckor som uppkom vid spårbyte när vi sökte snabbaste spåret i det kärva föret. 40:52 till Smågan och plats 505. Förra året 42:45 och plats 891. Tittade aldrig på klockan under loppet så jag hade ingen aning där och då om varken tid eller placering, men förstod att jag låg bra till med tanke på de låga nummer västar som åkte med mig, men trodde aldrig att jag var runt placering 500.

Fick fortsätta slita för att hänga med mot Mångsbodarna. Rätt som det var dök Jens som startade i led 1 upp. Shit tänkte jag han satsar ju på topp 300, då måste jag ligga väldigt bra till. Vi växlade några ord och han sa att han i princip hade stått still i backen där han stakade. Sen drog han vidare som en avlöning. Tappade någon klunga mot Mångsbodarna när det gick för fort för mig och nådde Mångsbodarna på 1:23 och plats 595.

Det fortsatte flyta på ganska bra mot Risberg och Evertsberg, men det kändes som att jag blev passerad av många åkare. Framförallt på platten där jag inte hade samma speed och utför då mina skidor gled något sämre än de runt omkring mig. Strax innan Evertsberg så tappade jag min halvdruckna flaska med Winforce. Inte bra! Drack så mycket jag kunde i Evertsbergs kontrollen och hoppades att det skulle räcka till Oxberg 14km bort. Det gjorde det inte. Kände mig för första gången hungrig under ett vasalopp här och insåg att jag satt i mig för lite energi hittills. Försökte fippla upp några winforce endurance gels, men lyckades tappa en av dem och få i mig en. Nu hade jag inte mycket energi kvar med mig. Här måste jag verkligen skärpa mig till nästa år. Körde och värderade om det var värt och stanna och plocka upp en kastad flaska som dök upp här och där för att ta med och fylla på vid nästa kontroll, men gjorde aldrig det. Fick lite cola vid IFK Helsingborgs kontroll vid Vasslan. Fick även med mig en flaska Cola i vätskebältet där. Den halva colan jag fick i mig innan jag tappade även denna gjorde att jag med nöd och näppe tog mig till Oxberg. Väl där kände jag en den största energi svacka jag haft under ett Vasalopp. Även mentalt då det kändes som jag hade blivit omkörd av flera hundra åkare. Så var inte riktigt fallet. Hade placering 691 i Oxberg. Drack mycket här, 3 muggar och tryckte i mig den sista endurance gel jag hade och en booster.

Återfick lite livsglädje och kunde ta mig till Hökberg, men det var också en fruktansvärt jobbig sträcka i år för mig. Efter en enervit gel som jag fick någonstans här, en bulle i kontrollen, kaffe och två muggar sport dryck tog jag mig an min favorit sträcka i Vasaloppet mot Eldris. Kändes som jag återfick lite krafter och tänkte att snart känner man den där goa konstsnöbädden och så går det lite lättare. ICKE! All kärv nysnö grusade mina förväntningar. Fortsatt segföre till Eldris, men med bättre kraft i kroppen. Här kom grymt starke Kenneth Rolling också farande förbi som en raket. Försökte ett tag gå med honom, men det gick inte.

Fick några andra riktigt bra ryggar innan Eldris och slök en mugg sportdryck i farten där. Kände mig piggare och vi plockade placeringar mot mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt, men såg någon klocka i Oxberg och förstod att det här kommer gå mkt långsammare än förra året. Snart var vi i den underbara Mora parken. Publik leden tätnade och in på upploppet. Hörde speakern och att åkare 600 gick i mål. En våg av förvåning och glädje sköljde genom kroppen och jag verkligen njöt av hela upploppet. Sista biten påhejad av Maria och Mia precis vid målet.

I mål på tiden 5:28:23 och plats 684 en förbättring med 144 placeringar. Otroligt nöjd!

Utrustning: Craft Warm strumpor, Craft Active extreme underställ (windstopper i överdel och kalsonger) Salomon S-lab Exo race dräkt, Trimtex mössa, Kalas buff, Lillsport legend handskar med Hestra liners under, Salomon S-race pjäxor, Madshus Redline skidor, Swix Triac 3.0 stavar, Bliz force glasögon.

Valla: Glid – LF5, HF6x, FC6x. Fäste: VG30, V30 och VR40. Struktur: Redcreek -5/-20 hela skidan +1 mm rak bak.

Energi: Winforce Carbo Basic, 2 Winforce booster och 3 Winforce Ultra Energy gel. Tappade halva flaskan, och 1 ultra energy gel.

Från Polar V800: Maxpuls 174, snittpuls 150

Trött och Nöjd!
Trött och Nöjd!

Lidingöloppet och Klassikern

Race Reports 1 Nov 2017

I slutet av september var det dags för sista delen i en Svensk Klassiker 2017 för mig i och med Lidingöloppet. Med 3 fina personbästa i Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen så hade jag en god känsla inför Lidingöloppet. Givet resultaten på de andra loppen så siktade jag på en totaltid på klassikern på 15h30min. Jag skulle då vara tvungen att göra runt 2h12min på Lidingö. Det kändes fullt realistiskt eftersom jag gjorde 2h13min 2015 och tänkte att nu är jag i minst lika bra form. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Primalcoaching och André hade i vanlig ordning gjort mitt uppladdningsprogram inför loppet och i det så var ett av de sista passen ett sprint intervall pass på 25 gånger 20 sekunder max och under det passet ryckte det till i baksida lår på ett obehagligt sätt. Något som satt i ända fram till start. Troligtvis har jag överbelastat mina baksidor i övergången till löpning efter mycket cykling i sommar fram till Stockholm Triathlon som jag körde i slutet på augusti.

Resan till Stockholm gick tillsammans med min vapendragare Tony som även kuskade upp till Vansbro med mig. Vi bodde bra i min brorsas övernattningslägenhet. Vi kom upp till Stockholm sent på fredagskvällen så det var bums i säng för att ladda för start på lördagen. Jag hade väldigt svårt att somna och låg och lyssnade framförallt på Tonys väsande andning. Efter att ha provat att lägga mig i olika vrår i den lilla ettan så kom jag till slut på vid 0300 att jag hade ett par öronproppar i necessären som åkte i och sedan somnade jag till slut. Inte världens bästa uppladdning.

Efter hotellfrukost på närliggande hotell så begav vi oss mot Lidingövallen tillsammans med alla tusentals löpare medelst tunnelbana och buss. Min kompis Maria mötte upp oss på Lidingövallen för att hjälpa mig med langning vilket var suveränt schysst. Efter att ha fördelat energi och bytt om var det snart dags för start. Stötte ihop med Jens på startgärdet och körde några 30 sekunders sprintar med honom i 3:30 fart och det kändes sådär. Tyckte jag var stram i baksidorna och matt i huvudet.

Starten i 1B. Jag är nästan längst till vänster med skärm.
Starten i 1B. Jag är nästan längst till vänster med skärm.

Starten gick och det var ett högt tempo redan från början. Första kilometern gick på 3:50 och jag kände snabbt att jag kom upp i puls. Tänkte att det lugnar snart ner sig. Men, jag fortsatte gå väl hårt med hög puls som följd. Här skulle jag varit smart och slagit av på tempot skulle det visa sig…..ett klassiskt Lidingö misstag. Första 15km gick på 1h3min alltså väl under min måltid, men jag tänkte att jag behövde den tiden till andra halvan av loppet och körde på. Vid ca 17-18km började det bli så jobbigt att jag fick slå av rejält på takten för att inte vägga totalt. Pulsen gick dock bara ner marginalt och Marias langning vid 20km kom som en skänk från ovan och jag stannade till ett kort tag för att få i mig vätska och min booster. Det kändes lite bättre efter det, men det höll bara i sig ett par kilometer. De sista kilometrarna mot mål var jag i en värld av smärta och harvade på i 5 minuters tempo…jag var en sorglig syn. Målrakan har aldrig varit så välkommen. Det jag är mest nöjd med var att jag prickade en så snygg sluttid 2:20:00 exakt! Även om jag hellre hade velat haft 2:12:00.

Äntligen Mål!
Äntligen Mål!

Man kan inte lyckas jämnt och jag tar ändå med mig en väldigt bra total tid på Klassikern som blev 15h37min. Det är 3:e bästa klassiker tiden 2017 efter idoler som Hjelmåker och Nilsson! Det är jag supernöjd med.

Topp 3
Topp 3

Nu hägrar i vanlig ordning höst traditionen Kullamannen till helgen där jag vikit ner mig och bara kör 2 varv på Dödens Zon. De riktiga hjältarna kör 160 km Ultra……galet. Återkommer med mina upplevelser från ett lerigt Kullaberg.

Utrustning: Salming Speed 3 skor, Salomon exo twin skin shorts, Salomon exo calf sleeves, Craft T-shirt

Energi: Winforce Carbo Basic, 1 Winforce booster och 1 Winforce Ultra Energy gel.

Från Polar V800: Snittpuls 174, Maxpuls 180

 

I slutet av september var det dags för sista delen i en Svensk Klassiker 2017 för mig i och med Lidingöloppet. Med 3 fina personbästa i Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen så hade jag en god känsla inför Lidingöloppet. Givet resultaten på de andra loppen så siktade jag på en totaltid på klassikern på 15h30min. Jag skulle då vara tvungen att göra runt 2h12min på Lidingö. Det kändes fullt realistiskt eftersom jag gjorde 2h13min 2015 och tänkte att nu är jag i minst lika bra form. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Primalcoaching och André hade i vanlig ordning gjort mitt uppladdningsprogram inför loppet och i det så var ett av de sista passen ett sprint intervall pass på 25 gånger 20 sekunder max och under det passet ryckte det till i baksida lår på ett obehagligt sätt. Något som satt i ända fram till start. Troligtvis har jag överbelastat mina baksidor i övergången till löpning efter mycket cykling i sommar fram till Stockholm Triathlon som jag körde i slutet på augusti.

Resan till Stockholm gick tillsammans med min vapendragare Tony som även kuskade upp till Vansbro med mig. Vi bodde bra i min brorsas övernattningslägenhet. Vi kom upp till Stockholm sent på fredagskvällen så det var bums i säng för att ladda för start på lördagen. Jag hade väldigt svårt att somna och låg och lyssnade framförallt på Tonys väsande andning. Efter att ha provat att lägga mig i olika vrår i den lilla ettan så kom jag till slut på vid 0300 att jag hade ett par öronproppar i necessären som åkte i och sedan somnade jag till slut. Inte världens bästa uppladdning.

Efter hotellfrukost på närliggande hotell så begav vi oss mot Lidingövallen tillsammans med alla tusentals löpare medelst tunnelbana och buss. Min kompis Maria mötte upp oss på Lidingövallen för att hjälpa mig med langning vilket var suveränt schysst. Efter att ha fördelat energi och bytt om var det snart dags för start. Stötte ihop med Jens på startgärdet och körde några 30 sekunders sprintar med honom i 3:30 fart och det kändes sådär. Tyckte jag var stram i baksidorna och matt i huvudet.

Starten i 1B. Jag är nästan längst till vänster med skärm.
Starten i 1B. Jag är nästan längst till vänster med skärm.

Starten gick och det var ett högt tempo redan från början. Första kilometern gick på 3:50 och jag kände snabbt att jag kom upp i puls. Tänkte att det lugnar snart ner sig. Men, jag fortsatte gå väl hårt med hög puls som följd. Här skulle jag varit smart och slagit av på tempot skulle det visa sig…..ett klassiskt Lidingö misstag. Första 15km gick på 1h3min alltså väl under min måltid, men jag tänkte att jag behövde den tiden till andra halvan av loppet och körde på. Vid ca 17-18km började det bli så jobbigt att jag fick slå av rejält på takten för att inte vägga totalt. Pulsen gick dock bara ner marginalt och Marias langning vid 20km kom som en skänk från ovan och jag stannade till ett kort tag för att få i mig vätska och min booster. Det kändes lite bättre efter det, men det höll bara i sig ett par kilometer. De sista kilometrarna mot mål var jag i en värld av smärta och harvade på i 5 minuters tempo…jag var en sorglig syn. Målrakan har aldrig varit så välkommen. Det jag är mest nöjd med var att jag prickade en så snygg sluttid 2:20:00 exakt! Även om jag hellre hade velat haft 2:12:00.

Äntligen Mål!
Äntligen Mål!

Man kan inte lyckas jämnt och jag tar ändå med mig en väldigt bra total tid på Klassikern som blev 15h37min. Det är 3:e bästa klassiker tiden 2017 efter idoler som Hjelmåker och Nilsson! Det är jag supernöjd med.

Topp 3
Topp 3

Nu hägrar i vanlig ordning höst traditionen Kullamannen till helgen där jag vikit ner mig och bara kör 2 varv på Dödens Zon. De riktiga hjältarna kör 160 km Ultra……galet. Återkommer med mina upplevelser från ett lerigt Kullaberg.

Utrustning: Salming Speed 3 skor, Salomon exo twin skin shorts, Salomon exo calf sleeves, Craft T-shirt

Energi: Winforce Carbo Basic, 1 Winforce booster och 1 Winforce Ultra Energy gel.

Från Polar V800: Snittpuls 174, Maxpuls 180

 

Stockholm Triathlon 27/8

Race Reports 7 Sep 2017

Jag har ju satsat fullt ut på en snabb svensk klassiker i år, men kände att jag saknade Triathlon i slutet på sommaren så när lillbrorsan och min sambos bästa kompis sa att de skulle köra Stockholm Triathlon så anmälde jag mig.

Med minimalt med triathlon specifik träning så åkte jag och mina fina tjejer med fullpackad  bil upp till Stockholm på fredagen. Min sambo hade bokat centralt hotell. Vi trodde det var Scandic Park, men det visade sig att hon bokat Scandic Anglais. När vi kom fram till hotellet vid 21 tiden var lönehelgsfestamdet på Stureplan så smått igång och baren på Anglais är ett säkert vattenhål. Kändes inte helt normalt att glida in med Speedmaxen genom baren. Det blev heller inte mycket sömn den natten med Spy Bar, Sturecompagniet och Hell’s Kitchen pumpandes musik till 0500. Vi bytte h0tell på lördagen!

Det var fantastiskt sensommar väder på lördagen och vi strosade runt i Stockholm, hann med lite shopping, men kollade även på när eliten körde sin olympiska tävling. Sen hade vi en betydligt lugnare och mysigare hotell kväll på Mornington i Bromma. Jag packade inför start klockan 10:15 på söndag och körde ett lätt jogg pass där jag även lyckades springa vilse. Tack Polar V800 för ”hitta hem” funktionen som guidade mig tillbaka till hotellet!

Uppstigning och frukost klockan 07:30 på söndag morgon och därefter cyklade jag ner till Stadshuset och starten. Det var en magiskt fin morgon. vindstilla, solsken och väldigt lugnt. En perfekt start på dagen att cykla genom vår vackra huvudstad. Jag var på plats vid starten redan klockan 08:30.

Stockholm Triathlon är Sveriges största triathlon tävling där man får lov att tävla på avstängda gator i centrala Stockholm. I år var det 2164 deltagare anmälda i olympisk, sprint och ungdoms distans. Växlingsområdet var enormt, uppskattningsvis 6-700 meter långt. Mina funderingar på en ny personbästa tid under 2tim 14min lades på hyllan dels när jag såg växlingsområdet och dels på grund av att jag hade ont i axeln och inte visste hur det skulle påverka mig i simningen. Jag voltade ut på en åker på torsdagen innan tävlingen i över 30 knyck och landade på eller slog i axeln. Det var nog en rejäl smäll då jag fortfarande känner av det när jag skriver det här.

Jag fick en bra plats i växlingsområdet nästan ända uppe vid ”bike out” vilket jag tyckte var perfekt då jag skulle slippa springa med cykeln så långt. De som hade plats nere vid ”swim out” fick en väldigt lång löpning med cykeln. Tiden gick ganska fort fram till start, med riggning av utrustning och se till att allt låg i ordning samt uppvärmning och lite gott snack med min växlingsgranne Michael Huhtanen som gjorde sin första olympiska start och gjorde det riktigt bra!!

Vid 10 tiden var det dags att hoppa i vattnet inför starten 10:15. Skönt att ha en hel kvart att känna på vattnet och värma upp! Tyckte dock att banan såg väl lång ut….kan det verkligen vara 1500 meter tänkte jag. Var orolig för hur axeln skulle kännas, men det kändes hyfsat när jag väl värmde upp och jag tyckte inte att jag hämmades av den.

Starten gick och jag kom iväg bra. Vi var ett 60-tal som startade 10:15 och det var brett och fint så det blev aldrig stökigt. Bojarna var stora och lätta att ta sikte på och glasögonen höll sig imfria under hela simningen.

Simning är min svagaste gren, men jag tycker att jag har utvecklats i år och hoppades göra en bra tid. Jag hade några starkare simmare framför mig och några bra fötter att gå på fram till vändningen där jag gick om simmaren framför mig och var sedan ensam resten av simningen. Jag tycket att det kändes bra, men att det tog lång tid. Blev heligt förbannad när jag kliver upp på rampen och ser en tid på 30 minuter på klockan. 2 jävla minuter per hundring….hur är det möjligt? Helvete vad kass tänker jag och springer i vrede genom växlingsområdet. På andra sidan stängslet mitt emot min växlingsplats står min hejaklack och skriker och hejar på mig! Jag spottar och svär över min dåliga simning och tänker nu jävlar ska det cyklas snabbt!

Arg Skåning efter Simning!
Arg Skåning efter Simning!

Så här i efterhand har jag analyserat simningen mer i detalj och den var ju som tur var inte 1500 meter utan uppemot 1800 vilket då betyder att jag legat kring 1 min 40 sek per hundring vilket är helt ok för min standard.

Jag gick verkligen All-In på cyklingen utan någon tanke på hur det skulle kännas att springa efteråt. Västerbron upp och ner 6 gånger sög musten successivt ur benen och gjorde att det blev 250 höjdmeter. Fick fantastiskt stöd på varje varv av min hejaklack och kom in i växlingen efter 1h 1min och 2:a snabbaste cykeltid av alla deltagare som körde olympisk distans. Det är jag fantastiskt nöjd med. Det borde vara mer cykel i en triathlon!

All-In!
All-In!

Växlade bättre till löpningen på 2min 35sek (38:e växlingstid, 40:e efter simningen), men hade omedelbums kram känning i magen…..o no! Hur ska det här gå?! Det släppte dock snabbt och jag satte av från stadshuset mot slottet i tilltänkt 4 minuters fart. Visst kändes cyklingen i benen och det kostade på löpningen, men jag höll ändå ihop det ganska bra tycker jag. Det var en rolig löpbana runt slottet 3 varv, med mycket publikstöd, musik och pepp! Kom in på den blåa mål mattan efter 41min 39sek och 19:e löptid.

Smärta!
Smärta!

Total tiden landade på 2tim 19min och en 4:e plats i motionsklassen och en 20:e plats totalt. Det är jag väldigt nöjd med. Jag får fortsätta jobba med simningen där jag hade 82:a simtid, inte helkass, men inte bra. Att köra triathlon igen i ett fantastiskt fint och bra arrangemang i Stockholm gav verkligen mersmak. Lite synd att det bara blev en tävling i år. Vi får se om det kan bli fler nästa år! Nu blickar jag framåt mot Lidingöloppet som förhoppningsvis ska ge mig ett resultat som totalt på klassikern blir under 15 timmar och 30 minuter! Kämpa!

Utrustning: Fusion PWR Tri Suit, Salomon exo calf sleeves, Orca Sonar våtdräkt, Orca Killa 180 glasögon, Canyon Speedmax CF 9.0 Pro, FFWD Disc, Reynolds attack 40, Giro Air Attack helmet, Shimano RC7 skor, Compress sport Skärm, Bliz Force glasögon, Salming Speed 3 skor

Energi: 1L Winforce Carbo Basic på cykeln i Profile design aeroflaska mellan tempopinnarna.

Från Polar V800: Snittpuls 160, Maxpuls 172

Jag har ju satsat fullt ut på en snabb svensk klassiker i år, men kände att jag saknade Triathlon i slutet på sommaren så när lillbrorsan och min sambos bästa kompis sa att de skulle köra Stockholm Triathlon så anmälde jag mig.

Med minimalt med triathlon specifik träning så åkte jag och mina fina tjejer med fullpackad  bil upp till Stockholm på fredagen. Min sambo hade bokat centralt hotell. Vi trodde det var Scandic Park, men det visade sig att hon bokat Scandic Anglais. När vi kom fram till hotellet vid 21 tiden var lönehelgsfestamdet på Stureplan så smått igång och baren på Anglais är ett säkert vattenhål. Kändes inte helt normalt att glida in med Speedmaxen genom baren. Det blev heller inte mycket sömn den natten med Spy Bar, Sturecompagniet och Hell’s Kitchen pumpandes musik till 0500. Vi bytte h0tell på lördagen!

Det var fantastiskt sensommar väder på lördagen och vi strosade runt i Stockholm, hann med lite shopping, men kollade även på när eliten körde sin olympiska tävling. Sen hade vi en betydligt lugnare och mysigare hotell kväll på Mornington i Bromma. Jag packade inför start klockan 10:15 på söndag och körde ett lätt jogg pass där jag även lyckades springa vilse. Tack Polar V800 för ”hitta hem” funktionen som guidade mig tillbaka till hotellet!

Uppstigning och frukost klockan 07:30 på söndag morgon och därefter cyklade jag ner till Stadshuset och starten. Det var en magiskt fin morgon. vindstilla, solsken och väldigt lugnt. En perfekt start på dagen att cykla genom vår vackra huvudstad. Jag var på plats vid starten redan klockan 08:30.

Stockholm Triathlon är Sveriges största triathlon tävling där man får lov att tävla på avstängda gator i centrala Stockholm. I år var det 2164 deltagare anmälda i olympisk, sprint och ungdoms distans. Växlingsområdet var enormt, uppskattningsvis 6-700 meter långt. Mina funderingar på en ny personbästa tid under 2tim 14min lades på hyllan dels när jag såg växlingsområdet och dels på grund av att jag hade ont i axeln och inte visste hur det skulle påverka mig i simningen. Jag voltade ut på en åker på torsdagen innan tävlingen i över 30 knyck och landade på eller slog i axeln. Det var nog en rejäl smäll då jag fortfarande känner av det när jag skriver det här.

Jag fick en bra plats i växlingsområdet nästan ända uppe vid ”bike out” vilket jag tyckte var perfekt då jag skulle slippa springa med cykeln så långt. De som hade plats nere vid ”swim out” fick en väldigt lång löpning med cykeln. Tiden gick ganska fort fram till start, med riggning av utrustning och se till att allt låg i ordning samt uppvärmning och lite gott snack med min växlingsgranne Michael Huhtanen som gjorde sin första olympiska start och gjorde det riktigt bra!!

Vid 10 tiden var det dags att hoppa i vattnet inför starten 10:15. Skönt att ha en hel kvart att känna på vattnet och värma upp! Tyckte dock att banan såg väl lång ut….kan det verkligen vara 1500 meter tänkte jag. Var orolig för hur axeln skulle kännas, men det kändes hyfsat när jag väl värmde upp och jag tyckte inte att jag hämmades av den.

Starten gick och jag kom iväg bra. Vi var ett 60-tal som startade 10:15 och det var brett och fint så det blev aldrig stökigt. Bojarna var stora och lätta att ta sikte på och glasögonen höll sig imfria under hela simningen.

Simning är min svagaste gren, men jag tycker att jag har utvecklats i år och hoppades göra en bra tid. Jag hade några starkare simmare framför mig och några bra fötter att gå på fram till vändningen där jag gick om simmaren framför mig och var sedan ensam resten av simningen. Jag tycket att det kändes bra, men att det tog lång tid. Blev heligt förbannad när jag kliver upp på rampen och ser en tid på 30 minuter på klockan. 2 jävla minuter per hundring….hur är det möjligt? Helvete vad kass tänker jag och springer i vrede genom växlingsområdet. På andra sidan stängslet mitt emot min växlingsplats står min hejaklack och skriker och hejar på mig! Jag spottar och svär över min dåliga simning och tänker nu jävlar ska det cyklas snabbt!

Arg Skåning efter Simning!
Arg Skåning efter Simning!

Så här i efterhand har jag analyserat simningen mer i detalj och den var ju som tur var inte 1500 meter utan uppemot 1800 vilket då betyder att jag legat kring 1 min 40 sek per hundring vilket är helt ok för min standard.

Jag gick verkligen All-In på cyklingen utan någon tanke på hur det skulle kännas att springa efteråt. Västerbron upp och ner 6 gånger sög musten successivt ur benen och gjorde att det blev 250 höjdmeter. Fick fantastiskt stöd på varje varv av min hejaklack och kom in i växlingen efter 1h 1min och 2:a snabbaste cykeltid av alla deltagare som körde olympisk distans. Det är jag fantastiskt nöjd med. Det borde vara mer cykel i en triathlon!

All-In!
All-In!

Växlade bättre till löpningen på 2min 35sek (38:e växlingstid, 40:e efter simningen), men hade omedelbums kram känning i magen…..o no! Hur ska det här gå?! Det släppte dock snabbt och jag satte av från stadshuset mot slottet i tilltänkt 4 minuters fart. Visst kändes cyklingen i benen och det kostade på löpningen, men jag höll ändå ihop det ganska bra tycker jag. Det var en rolig löpbana runt slottet 3 varv, med mycket publikstöd, musik och pepp! Kom in på den blåa mål mattan efter 41min 39sek och 19:e löptid.

Smärta!
Smärta!

Total tiden landade på 2tim 19min och en 4:e plats i motionsklassen och en 20:e plats totalt. Det är jag väldigt nöjd med. Jag får fortsätta jobba med simningen där jag hade 82:a simtid, inte helkass, men inte bra. Att köra triathlon igen i ett fantastiskt fint och bra arrangemang i Stockholm gav verkligen mersmak. Lite synd att det bara blev en tävling i år. Vi får se om det kan bli fler nästa år! Nu blickar jag framåt mot Lidingöloppet som förhoppningsvis ska ge mig ett resultat som totalt på klassikern blir under 15 timmar och 30 minuter! Kämpa!

Utrustning: Fusion PWR Tri Suit, Salomon exo calf sleeves, Orca Sonar våtdräkt, Orca Killa 180 glasögon, Canyon Speedmax CF 9.0 Pro, FFWD Disc, Reynolds attack 40, Giro Air Attack helmet, Shimano RC7 skor, Compress sport Skärm, Bliz Force glasögon, Salming Speed 3 skor

Energi: 1L Winforce Carbo Basic på cykeln i Profile design aeroflaska mellan tempopinnarna.

Från Polar V800: Snittpuls 160, Maxpuls 172

Vansbro 2017

Race Reports 26 Jul 2017

Jag har för någon vecka sedan avverkat 3:e delen av min Svenska Klassiker, Vansbrosimningen. Simning är definitivt inte min starkaste sida, men jag har jobbat enträget med den och i alla fall simmat regelbundet åtminstone en gång per vecka hela året. Efter Vätternrundan så fokuserade jag självklart lite mer på simningen och har även försökt komma igång mer på allvar med löpningen också.

Det är låååång bit till Vansbro för en skåning för att simma 3000 meter så dagen startade 0700 när min kompis Tony som jag samåkte med hämtade upp mig. Tony kör också klassikern i år och tiden upp gick relativt fort då vi hade mycket att prata om. Vi pratade bland annat om våra målsättningar. Jag har simmat en gång tidigare och det var 2011 så jag skojade om att jag var nöjd om jag hade förbättrat mig. Den gången hade jag över 62 minuter….Innerst inne hoppades jag på en tid runt 55 minuter. Fixade jag inte det skulle 15h och 30 minuter på klassikern totalt bli omöjligt att nå.

Vi hade valt att köra ”öppen älv” som är ungefär som vasaloppets öppet spår där det är fri start mellan 16-17 på fredagen innan den ”riktiga Vansbrosimningen på lördagen.

Efter lunch i Kristinehamn var vi framme i Vansbro vid 14 tiden. Jag kände nervositeten börja komma krypande när vi gick över bron och såg simmarna slita i motströmmen i Västerdalälven.

Pirrigt på bron innan start!
Pirrigt på bron innan start!

Tiden fram till start gick åt till att hämta startkuverten, skymta Johan Olsson i expo tältet hos Santander samt gå den långa vägen till starten. Det är då man slås av att 3000 meter ändå är ganska långt. Väl vid start tog vi på oss våtdräkterna och kunde hoppa i Västerdalälven och känna på vattnet och värma upp lite. Sedan var det dags att köa för att komma in i startfållan när den rullande starten gick vid 16:00. Vi fick sällskap i startfållan av min kompis Jens och hans kompis Andreas från IK Stern och stod och småsnackade med dem. Andreas har för övrigt en riktigt grym klassiker tid på gång efter sina 4:34 på vasan och 6:50 på Vättern…..respekt! Andreas var dock orolig för simningen som han inte alls är hemma på.

Klockan slog 16:00 och vi önskade varandra lycka till och efter en kort väntan var det dags för mig att hoppa i vattnet.

Lånad bild från starten!
Lånad bild från starten!

Jag kom iväg bra och fokuserade på att inte gå ut för hårt utan hitta min rytm och tänka glid och teknik. Efter ett kort tag började mina glasögon imma igen…..helvete! Hur ska jag nu navigera?! Inte blev det bättre av att det var x antal hundra som hoppat i före mig och ”trafiken” var tät i vattnet. Som tur är såg jag i alla fall ca 10 meter framför mig och kunde därför hålla koll på banmarkeringen till höger om mig då jag andas 2-takt och höger. På så sätt tror jag ändå jag höll en relativ rak kurs även om det var mycket folk att ta sig runt och förbi i starten. När jag tittar i efterhand i min flow app till V800 så finns det dock utrymme för förbättringar och nej jag gick inte upp och sprang längs med Vanån….det är google som inte kan rita in åarna och älvarna ordentligt.

Rakt och rakt.....
Rakt och rakt…..

Efter ca 1000 meter började det bli väldigt glest med folk och jag tänkte….fan har jag simmat fel och upp i någon sido bäck eller?? Försökte titta upp och framåt, men såg ju inte ett smack. Skit samma tänkte jag så länge jag ser en markering till höger så är det lugnt. Fortsatte veva på i min ensamhet. Helt plötsligt försvann markeringen till höger…..va fan! Nu måste jag vara helt lost. Tittade upp och fick syn på en brygga och tänkte, ok lugnt snart i Västerdalälven. Mycket riktigt kom den välbekanta högersvängen då man går från Vanån till Västerdalälven.

Här höll jag mig kloss mot bryggorna som löper från strax innan svängen hela vägen till målet. Det är minst motströms där. I år tyckte jag dock inte man märkte någon jätteskillnad i ström mellan Vanån och Västerdalälven.

Som i hitta Nemo var mantrat i huvudet nu ”fortsätt simma” och körde så hårt jag kunde. Då och då kom jag ikapp en annan simmare som låg kloss vid bryggorna och fick gå ut en bit för att komma om. Nu började jag också se skyltar på bryggan. Den första jag såg var ”300 M”. I mitt mosiga huvud och i dimman i glasögonen fattade jag inte om det var 300 M kvar eller om vi simmat 300 M i Västerdalälven…..pucko! Klart det var 300 kvar vilket jag förstod när jag såg 200 M. Försökte lägga in en spurt när poletten trillade ner.

Efter 48min 55sekunder kunde jag lägga handen på mål plattan där tiden tas. Sen kom krampen från helvete! Kunde inte ta mig upp för rampen vid målet. Fick ligga raklång ett bra tag där innan jag kunde ta mig upp. Hade inte känt någonting under loppet så det var ju bra timing att krampen kom där, måste varit den grymma spurten.

Tiden innebär att jag nu måste göra 2h12min39sek på Lidingö för att klara mitt mål 15h30min på klassikern så nu får jag börja ladda för Lidingöloppet! Jag hade tänkt köra ultravasan i år också, men med tanke på längden och återhämtningen efter ett så långt löplopp kommer jag lägga allt krut på att nå målet med klassikern istället…..håll tummarna.

Utrustning: Orca Sonar våtdräkt, Orca Killa 180 glasögon

Energi: Älv och Å vatten

Från Polar V800: Inget pulsband på, distans 2987 M (ganska spot on), snitttempo 1:38 min/100 meter

Jag har för någon vecka sedan avverkat 3:e delen av min Svenska Klassiker, Vansbrosimningen. Simning är definitivt inte min starkaste sida, men jag har jobbat enträget med den och i alla fall simmat regelbundet åtminstone en gång per vecka hela året. Efter Vätternrundan så fokuserade jag självklart lite mer på simningen och har även försökt komma igång mer på allvar med löpningen också.

Det är låååång bit till Vansbro för en skåning för att simma 3000 meter så dagen startade 0700 när min kompis Tony som jag samåkte med hämtade upp mig. Tony kör också klassikern i år och tiden upp gick relativt fort då vi hade mycket att prata om. Vi pratade bland annat om våra målsättningar. Jag har simmat en gång tidigare och det var 2011 så jag skojade om att jag var nöjd om jag hade förbättrat mig. Den gången hade jag över 62 minuter….Innerst inne hoppades jag på en tid runt 55 minuter. Fixade jag inte det skulle 15h och 30 minuter på klassikern totalt bli omöjligt att nå.

Vi hade valt att köra ”öppen älv” som är ungefär som vasaloppets öppet spår där det är fri start mellan 16-17 på fredagen innan den ”riktiga Vansbrosimningen på lördagen.

Efter lunch i Kristinehamn var vi framme i Vansbro vid 14 tiden. Jag kände nervositeten börja komma krypande när vi gick över bron och såg simmarna slita i motströmmen i Västerdalälven.

Pirrigt på bron innan start!
Pirrigt på bron innan start!

Tiden fram till start gick åt till att hämta startkuverten, skymta Johan Olsson i expo tältet hos Santander samt gå den långa vägen till starten. Det är då man slås av att 3000 meter ändå är ganska långt. Väl vid start tog vi på oss våtdräkterna och kunde hoppa i Västerdalälven och känna på vattnet och värma upp lite. Sedan var det dags att köa för att komma in i startfållan när den rullande starten gick vid 16:00. Vi fick sällskap i startfållan av min kompis Jens och hans kompis Andreas från IK Stern och stod och småsnackade med dem. Andreas har för övrigt en riktigt grym klassiker tid på gång efter sina 4:34 på vasan och 6:50 på Vättern…..respekt! Andreas var dock orolig för simningen som han inte alls är hemma på.

Klockan slog 16:00 och vi önskade varandra lycka till och efter en kort väntan var det dags för mig att hoppa i vattnet.

Lånad bild från starten!
Lånad bild från starten!

Jag kom iväg bra och fokuserade på att inte gå ut för hårt utan hitta min rytm och tänka glid och teknik. Efter ett kort tag började mina glasögon imma igen…..helvete! Hur ska jag nu navigera?! Inte blev det bättre av att det var x antal hundra som hoppat i före mig och ”trafiken” var tät i vattnet. Som tur är såg jag i alla fall ca 10 meter framför mig och kunde därför hålla koll på banmarkeringen till höger om mig då jag andas 2-takt och höger. På så sätt tror jag ändå jag höll en relativ rak kurs även om det var mycket folk att ta sig runt och förbi i starten. När jag tittar i efterhand i min flow app till V800 så finns det dock utrymme för förbättringar och nej jag gick inte upp och sprang längs med Vanån….det är google som inte kan rita in åarna och älvarna ordentligt.

Rakt och rakt.....
Rakt och rakt…..

Efter ca 1000 meter började det bli väldigt glest med folk och jag tänkte….fan har jag simmat fel och upp i någon sido bäck eller?? Försökte titta upp och framåt, men såg ju inte ett smack. Skit samma tänkte jag så länge jag ser en markering till höger så är det lugnt. Fortsatte veva på i min ensamhet. Helt plötsligt försvann markeringen till höger…..va fan! Nu måste jag vara helt lost. Tittade upp och fick syn på en brygga och tänkte, ok lugnt snart i Västerdalälven. Mycket riktigt kom den välbekanta högersvängen då man går från Vanån till Västerdalälven.

Här höll jag mig kloss mot bryggorna som löper från strax innan svängen hela vägen till målet. Det är minst motströms där. I år tyckte jag dock inte man märkte någon jätteskillnad i ström mellan Vanån och Västerdalälven.

Som i hitta Nemo var mantrat i huvudet nu ”fortsätt simma” och körde så hårt jag kunde. Då och då kom jag ikapp en annan simmare som låg kloss vid bryggorna och fick gå ut en bit för att komma om. Nu började jag också se skyltar på bryggan. Den första jag såg var ”300 M”. I mitt mosiga huvud och i dimman i glasögonen fattade jag inte om det var 300 M kvar eller om vi simmat 300 M i Västerdalälven…..pucko! Klart det var 300 kvar vilket jag förstod när jag såg 200 M. Försökte lägga in en spurt när poletten trillade ner.

Efter 48min 55sekunder kunde jag lägga handen på mål plattan där tiden tas. Sen kom krampen från helvete! Kunde inte ta mig upp för rampen vid målet. Fick ligga raklång ett bra tag där innan jag kunde ta mig upp. Hade inte känt någonting under loppet så det var ju bra timing att krampen kom där, måste varit den grymma spurten.

Tiden innebär att jag nu måste göra 2h12min39sek på Lidingö för att klara mitt mål 15h30min på klassikern så nu får jag börja ladda för Lidingöloppet! Jag hade tänkt köra ultravasan i år också, men med tanke på längden och återhämtningen efter ett så långt löplopp kommer jag lägga allt krut på att nå målet med klassikern istället…..håll tummarna.

Utrustning: Orca Sonar våtdräkt, Orca Killa 180 glasögon

Energi: Älv och Å vatten

Från Polar V800: Inget pulsband på, distans 2987 M (ganska spot on), snitttempo 1:38 min/100 meter

Vätternrundan 2017

Race Reports 4 Jul 2017

Tjoho! Andra och klart tuffaste etappen i min svenska klassiker är avklarad! Är otroligt glad och tacksam över att jag fick vara med i Göteborgs klubben Lygnens Venner sub 7:15 satsning. Utan dem så hade jag aldrig tagit mig runt ”pölen” som man kallar Vättern lokalt i Motala.

Resan runt Vättern började hos mina föräldrar i Hjo på fredagen dit också kompisen Jens med sambo slöt upp. Vi bunkrade rejält av morsans goda mat, jag har nog aldrig sett någon äta så mycket som Jens gjorde. Jag försökte själv trycka i mig så mycket det gick. Rabarberpajen med Glass efteråt var särskilt lätt att få ner, konstigt nog.

Uppstigning 06:30 på lördag för ”Gunde” frukost och avresa mot Motala. Men, innan vi gav oss iväg hann jag rasta Treken längs med väg 195 mot Jönköping och Hjo på västra sidan av Vättern då jag mötte upp lill brorsan som passerade Mamma och Pappa strax innan vi skulle ge oss iväg. Hann peppa honom lite och förse honom med några Salt Sticks. Han gjorde en grym första Vättern Runda och kom in strax under 9 timmar!

På väg mot Motala kändes det lite märkligt att möta drivor av cyklister som redan hade kommit en bra bit på vägen medan vi inte ens hade startat.

I Motala möttes hela laget upp i ett hyrt hus vid 10 tiden för lag genomgång. När vi påbörjade satsningen var vi 37 starka cyklister, men här i Motala hade bara ett 20-tal slutit upp. Kan säga att jag tvivlade rejält på om jag skulle fixa att ta mig runt med så få som slutit upp. Men, de som var på plats var ett gäng grymt starka cyklister. Jag kunde dock inte hålla negativa tankar borta om för lite träning med laget, varför körde jag längdskidor i vintras när jag borde suttit på trainern?!

Tiden fram till start 12:16 gick fort. Äta, byta om, fixa energi till langningen i Bankeryd och till Cykeln, med mera. Glömde värma upp ordentligt!

Strax innan start fick vi med oss två stycken CK Lunedi cyklister till start med oss. Ju fler desto bättre. Starten gick 12:16 och tempot var mördande redan från start. Väldigt tidigt var det ett antal i svansen på klungan och det kändes som vi var alldeles för få som tog förningar. Min puls sköt som en raket de första 4 milen, vår kapten Peter som åkt på en förkylning i veckan bröt innan Ödeshög. Där och då var jag ingen ”happy camper”.

Vi flög fram och Ödeshög (47 km) passerades efter 1h4min (44,1 km/h i snitt). Jag låg på rulle för att få ner pulsen och inte dra på mig litervis med mjölksyra för tidigt. Det hjälpte och strax innan Gränna kändes det bättre och jag kunde åter vara med och bidra. Vår plan var att köra hårt ner till Jönköping för att ha lite tid tillgodo i backarna därefter. Det gjorde vi verkligen. Strax innan Jönköping började vi skymta en större sub grupp framför oss och i Jönköping kom vi ikapp Stockholm Allied Powers sub 7:20 satsning. Jönköping (104 km) passerades på 2h27min (42,5 km/h i snitt).

Strax efter Jönköping var det dags för vårt stopp i Bankeryd. Där stod Ragges familj med våra energi hinkar uppradade och gav oss världens bästa service. Det är fantastiskt vad man hinner på 90 sekunder. Ladda cykeln med nya flaskor och energi, dricka en kopp kaffe och även kissa lite. Sen var det dags att ge sig iväg igen.

I och med vårt stopp så splittrades vi och Allied Powers och vi var nu själva igen och fler i vår klunga hade droppat av eller låg i svansen av trötthet. Däribland jag titt som tätt igen. Strax efter Bankeryd och fram till strax innan Hjo hade jag en riktig dipp mentalt och fysiskt. Här någonstans tappade jag också min flaska bakom sadeln som jag inte hade rört och jag hade nu bara 2 flaskor att klara mig på till Motala. Ett tag  uppskattar jag att vi bara var 8 som drog! Enda ljusglimten här var att passera Mamma och Pappa som stod och hejade på mig! Det gav extra energi när det behövdes som mest.

Energi Kick Söder om Hjo!
Energi Kick Söder om Hjo!

Strax innan Hjo kom Allied Powers ikapp igen och vi blev en stor klunga. Jag tror det var precis rätt timing då många bland oss var riktigt trötta här. Att gå så hårt på så få hade satt sina spår. Hjo (171 km) passerades på 4h9min (41,2 km/h i snitt).

Nu flöt det på bra och vi plockade upp cyklister som droppat av från diverse andra klungor som Serneke och Team Mustasch. Karlsborg passerades utan problem och tempot var hanterbart om än ryckigt där jag låg i den bakre delen av klungan. Försökte några gånger ta mig längre fram men var inte tillräckligt aggressiv, här kunde jag ha vågat mer. Det får bli en lärdom till nästa gång.

Även Aspa (242 km) passerades tillsammans med klungan på 5h50min (41,5 km/h i snitt). Nu började jag dock dippa igen. Alla småryck började kännas mer och mer och jag fick svårt att stänga luckor där vi nu låg på enkel led i den bakre delen av klungan. Nu bet jag i för allt jag hade och så länge jag höll. Kämpade och slet och tryckte min andra Winforce Booster, den första gick innan Hjo. Någonstans runt Hammarsundet bron gick det inte längre och jag tillsammans med Filip och Jessica i Lygnens Venner samt 2 killar från Allied Powers släppte ungefär samtidigt vid 255 km.

Vi hjälptes sedan åt och peppade varandra de sista som det kändes evighetslånga kilometrarna in till Motala. Min axel värkte, jag hade slut på vätska och var allmänt bedrövlig. Tur då att Jessica och Filip var über positiva och gav mig både vatten och pepp! Ovärderligt!

Tappert litet gäng strax efter Medevi!
Tappert litet gäng strax efter Medevi!

Snart såg vi Motala från det lite högre landskapet norr om Medevi som man kommer från. Sista biten genom Motalas ytterområden in mot mål kunde jag njuta igen och känslan när vi nådde målet på Vätternpromenaden var obeskrivlig! Även om vi droppat av den stora klungan där 9 av våra lagkamrater lyckats komma in runt 7h10 minuter var vi alla superglada och nöjda med 7h23min.

 

Glada och Nöjda i Mål!
Glada och Nöjda i Mål!

Nu väntar Vansbro Simningen där jag kör Öppen Älv nu redan på fredag! Håll tummarna att jag håller mig flytande i min allra sämsta disciplin!

Utrustning: Trimtex Aero byxor och tröja, Grip Grab handskar, Seger strumpor, Bontrager Ballista hjälm, Bliz Force glasögon, Shimano RC7 skor, Trek Émonda SL 6 Pro Cykel.

Energi: 6stk arla bars, 4 stk winforce ultra energi, ett antal salt sticks, 5 0,8 flaskor med winforce carbo basic plus och en flaska vatten (2 flaskor tappades på grund av fel hållare bakom sadeln).

Från Polar V800: snitt puls 151, maxpuls 176, distans 298,04 km, snitthastighet 40,4 km/h, stigning 1410m, utför 1390m.

 

Tjoho! Andra och klart tuffaste etappen i min svenska klassiker är avklarad! Är otroligt glad och tacksam över att jag fick vara med i Göteborgs klubben Lygnens Venner sub 7:15 satsning. Utan dem så hade jag aldrig tagit mig runt ”pölen” som man kallar Vättern lokalt i Motala.

Resan runt Vättern började hos mina föräldrar i Hjo på fredagen dit också kompisen Jens med sambo slöt upp. Vi bunkrade rejält av morsans goda mat, jag har nog aldrig sett någon äta så mycket som Jens gjorde. Jag försökte själv trycka i mig så mycket det gick. Rabarberpajen med Glass efteråt var särskilt lätt att få ner, konstigt nog.

Uppstigning 06:30 på lördag för ”Gunde” frukost och avresa mot Motala. Men, innan vi gav oss iväg hann jag rasta Treken längs med väg 195 mot Jönköping och Hjo på västra sidan av Vättern då jag mötte upp lill brorsan som passerade Mamma och Pappa strax innan vi skulle ge oss iväg. Hann peppa honom lite och förse honom med några Salt Sticks. Han gjorde en grym första Vättern Runda och kom in strax under 9 timmar!

På väg mot Motala kändes det lite märkligt att möta drivor av cyklister som redan hade kommit en bra bit på vägen medan vi inte ens hade startat.

I Motala möttes hela laget upp i ett hyrt hus vid 10 tiden för lag genomgång. När vi påbörjade satsningen var vi 37 starka cyklister, men här i Motala hade bara ett 20-tal slutit upp. Kan säga att jag tvivlade rejält på om jag skulle fixa att ta mig runt med så få som slutit upp. Men, de som var på plats var ett gäng grymt starka cyklister. Jag kunde dock inte hålla negativa tankar borta om för lite träning med laget, varför körde jag längdskidor i vintras när jag borde suttit på trainern?!

Tiden fram till start 12:16 gick fort. Äta, byta om, fixa energi till langningen i Bankeryd och till Cykeln, med mera. Glömde värma upp ordentligt!

Strax innan start fick vi med oss två stycken CK Lunedi cyklister till start med oss. Ju fler desto bättre. Starten gick 12:16 och tempot var mördande redan från start. Väldigt tidigt var det ett antal i svansen på klungan och det kändes som vi var alldeles för få som tog förningar. Min puls sköt som en raket de första 4 milen, vår kapten Peter som åkt på en förkylning i veckan bröt innan Ödeshög. Där och då var jag ingen ”happy camper”.

Vi flög fram och Ödeshög (47 km) passerades efter 1h4min (44,1 km/h i snitt). Jag låg på rulle för att få ner pulsen och inte dra på mig litervis med mjölksyra för tidigt. Det hjälpte och strax innan Gränna kändes det bättre och jag kunde åter vara med och bidra. Vår plan var att köra hårt ner till Jönköping för att ha lite tid tillgodo i backarna därefter. Det gjorde vi verkligen. Strax innan Jönköping började vi skymta en större sub grupp framför oss och i Jönköping kom vi ikapp Stockholm Allied Powers sub 7:20 satsning. Jönköping (104 km) passerades på 2h27min (42,5 km/h i snitt).

Strax efter Jönköping var det dags för vårt stopp i Bankeryd. Där stod Ragges familj med våra energi hinkar uppradade och gav oss världens bästa service. Det är fantastiskt vad man hinner på 90 sekunder. Ladda cykeln med nya flaskor och energi, dricka en kopp kaffe och även kissa lite. Sen var det dags att ge sig iväg igen.

I och med vårt stopp så splittrades vi och Allied Powers och vi var nu själva igen och fler i vår klunga hade droppat av eller låg i svansen av trötthet. Däribland jag titt som tätt igen. Strax efter Bankeryd och fram till strax innan Hjo hade jag en riktig dipp mentalt och fysiskt. Här någonstans tappade jag också min flaska bakom sadeln som jag inte hade rört och jag hade nu bara 2 flaskor att klara mig på till Motala. Ett tag  uppskattar jag att vi bara var 8 som drog! Enda ljusglimten här var att passera Mamma och Pappa som stod och hejade på mig! Det gav extra energi när det behövdes som mest.

Energi Kick Söder om Hjo!
Energi Kick Söder om Hjo!

Strax innan Hjo kom Allied Powers ikapp igen och vi blev en stor klunga. Jag tror det var precis rätt timing då många bland oss var riktigt trötta här. Att gå så hårt på så få hade satt sina spår. Hjo (171 km) passerades på 4h9min (41,2 km/h i snitt).

Nu flöt det på bra och vi plockade upp cyklister som droppat av från diverse andra klungor som Serneke och Team Mustasch. Karlsborg passerades utan problem och tempot var hanterbart om än ryckigt där jag låg i den bakre delen av klungan. Försökte några gånger ta mig längre fram men var inte tillräckligt aggressiv, här kunde jag ha vågat mer. Det får bli en lärdom till nästa gång.

Även Aspa (242 km) passerades tillsammans med klungan på 5h50min (41,5 km/h i snitt). Nu började jag dock dippa igen. Alla småryck började kännas mer och mer och jag fick svårt att stänga luckor där vi nu låg på enkel led i den bakre delen av klungan. Nu bet jag i för allt jag hade och så länge jag höll. Kämpade och slet och tryckte min andra Winforce Booster, den första gick innan Hjo. Någonstans runt Hammarsundet bron gick det inte längre och jag tillsammans med Filip och Jessica i Lygnens Venner samt 2 killar från Allied Powers släppte ungefär samtidigt vid 255 km.

Vi hjälptes sedan åt och peppade varandra de sista som det kändes evighetslånga kilometrarna in till Motala. Min axel värkte, jag hade slut på vätska och var allmänt bedrövlig. Tur då att Jessica och Filip var über positiva och gav mig både vatten och pepp! Ovärderligt!

Tappert litet gäng strax efter Medevi!
Tappert litet gäng strax efter Medevi!

Snart såg vi Motala från det lite högre landskapet norr om Medevi som man kommer från. Sista biten genom Motalas ytterområden in mot mål kunde jag njuta igen och känslan när vi nådde målet på Vätternpromenaden var obeskrivlig! Även om vi droppat av den stora klungan där 9 av våra lagkamrater lyckats komma in runt 7h10 minuter var vi alla superglada och nöjda med 7h23min.

 

Glada och Nöjda i Mål!
Glada och Nöjda i Mål!

Nu väntar Vansbro Simningen där jag kör Öppen Älv nu redan på fredag! Håll tummarna att jag håller mig flytande i min allra sämsta disciplin!

Utrustning: Trimtex Aero byxor och tröja, Grip Grab handskar, Seger strumpor, Bontrager Ballista hjälm, Bliz Force glasögon, Shimano RC7 skor, Trek Émonda SL 6 Pro Cykel.

Energi: 6stk arla bars, 4 stk winforce ultra energi, ett antal salt sticks, 5 0,8 flaskor med winforce carbo basic plus och en flaska vatten (2 flaskor tappades på grund av fel hållare bakom sadeln).

Från Polar V800: snitt puls 151, maxpuls 176, distans 298,04 km, snitthastighet 40,4 km/h, stigning 1410m, utför 1390m.

 

Vätternrundan 2017

16 Jun 2017

Det har varit väldigt tyst från mig ett bra tag nu. Anledningen är att jag har cyklat och cyklat och sedan cyklat lite till. Bortåt 400 mil har det nog blivit på ett ungefär exklusive alla trainer pass under vintern. Allt för att förbereda mig för Vätternrundan 2017.

Jag fick frågan i slutet på 2016 om jag var intresserad av att vara med i cykelklubben Lygnens Venner sub 7:15 satsning på Vätternrundan 2017. Det betyder att vi siktar på att ha en snitthastighet på ca 41,5 km/h de 300km runt Vättern.

Jag har kört Vätternrundan 2 gånger innan. 2011 när jag som helt grön på konditionsidrott kämpade mig runt på en hybrid med rakt styre på strax över 11 timmar och 2012 när jag efter att ha sprungit Jättelångt Ultramarathon (70km) helgen innan kämpade mig runt i 20 mil regn på 9 timmar och 50 minuter.

Så 7 timmar och 15 minuter blir en av de tuffaste utmaningarna jag har gett mig på. Tyvärr har vi många avhopp i vårt gäng och som det ser ut nu en dag innan start så är vi bara ca 25 i klungan från att ha varit 37 från början. Vi får se hur det går, men ett nytt personbästa borde det kunna bli.

Träningen har gått bra och jag har kört vidare på mitt lågintensiva MAF upplägg tillsammans med Primal Coaching. Det hjälper verkligen att ha någon som periodiserar träningen och en plan för varje vecka att köra efter.  Under träningen har jag fokuserat på att öva mycket på att ligga rätt på rulle och har hunnit med 3 fina Motionslopp under våren. Laholms Cyklistens Vårlopp den 29/4 som gick flera gånger över Hallandsåsen under sina 120 tuffa kilometrar och ca 1300 höjdmeter. Hallandsloppet 100km som gick i fantastiskt vårväder den 6/5 norr om Halmstad mot Falkenberg och Bolmen runt 160km runt Bolmen med start vid High Chaparall.

Utrustningen har också blivit rejält uppgraderad mot Vättern. En ny Trek Émonda SL6 Pro har levererats från världens bästa cykelhandlare, Noréns Cykel. Ett grymt Race ställ från Trimtex Aero samt ny Hjälm (Bontrager Ballista) och nya skor (Shimano RC7). Jag kan inte skylla på utrustningen!

Vi har fått en väldigt fin starttid och startar imorgon klockan 12:16 så i eftermiddag bär det av till mina föräldrar i Hjo för sista uppladdning och vila och så har vi samling i Motala imorgon klockan 09:30.

Benen är nyrakade, Cykeln är nyputsad och skiner, Solglasögonen är putsade och Race stället är nytvättat. Nu kör vi! Håll tummarna för mig och oss! Startnummer 27345.

Kittad och Redo för VR!
Kittad och Redo för VR!
Glada Snabb Lygnare efter Bolmen Runt!
Glada Snabb Lygnare efter Bolmen Runt!
Jobbigt på slutet av Hallandsloppet!
Jobbigt på slutet av Hallandsloppet!

Det har varit väldigt tyst från mig ett bra tag nu. Anledningen är att jag har cyklat och cyklat och sedan cyklat lite till. Bortåt 400 mil har det nog blivit på ett ungefär exklusive alla trainer pass under vintern. Allt för att förbereda mig för Vätternrundan 2017.

Jag fick frågan i slutet på 2016 om jag var intresserad av att vara med i cykelklubben Lygnens Venner sub 7:15 satsning på Vätternrundan 2017. Det betyder att vi siktar på att ha en snitthastighet på ca 41,5 km/h de 300km runt Vättern.

Jag har kört Vätternrundan 2 gånger innan. 2011 när jag som helt grön på konditionsidrott kämpade mig runt på en hybrid med rakt styre på strax över 11 timmar och 2012 när jag efter att ha sprungit Jättelångt Ultramarathon (70km) helgen innan kämpade mig runt i 20 mil regn på 9 timmar och 50 minuter.

Så 7 timmar och 15 minuter blir en av de tuffaste utmaningarna jag har gett mig på. Tyvärr har vi många avhopp i vårt gäng och som det ser ut nu en dag innan start så är vi bara ca 25 i klungan från att ha varit 37 från början. Vi får se hur det går, men ett nytt personbästa borde det kunna bli.

Träningen har gått bra och jag har kört vidare på mitt lågintensiva MAF upplägg tillsammans med Primal Coaching. Det hjälper verkligen att ha någon som periodiserar träningen och en plan för varje vecka att köra efter.  Under träningen har jag fokuserat på att öva mycket på att ligga rätt på rulle och har hunnit med 3 fina Motionslopp under våren. Laholms Cyklistens Vårlopp den 29/4 som gick flera gånger över Hallandsåsen under sina 120 tuffa kilometrar och ca 1300 höjdmeter. Hallandsloppet 100km som gick i fantastiskt vårväder den 6/5 norr om Halmstad mot Falkenberg och Bolmen runt 160km runt Bolmen med start vid High Chaparall.

Utrustningen har också blivit rejält uppgraderad mot Vättern. En ny Trek Émonda SL6 Pro har levererats från världens bästa cykelhandlare, Noréns Cykel. Ett grymt Race ställ från Trimtex Aero samt ny Hjälm (Bontrager Ballista) och nya skor (Shimano RC7). Jag kan inte skylla på utrustningen!

Vi har fått en väldigt fin starttid och startar imorgon klockan 12:16 så i eftermiddag bär det av till mina föräldrar i Hjo för sista uppladdning och vila och så har vi samling i Motala imorgon klockan 09:30.

Benen är nyrakade, Cykeln är nyputsad och skiner, Solglasögonen är putsade och Race stället är nytvättat. Nu kör vi! Håll tummarna för mig och oss! Startnummer 27345.

Kittad och Redo för VR!
Kittad och Redo för VR!
Glada Snabb Lygnare efter Bolmen Runt!
Glada Snabb Lygnare efter Bolmen Runt!
Jobbigt på slutet av Hallandsloppet!
Jobbigt på slutet av Hallandsloppet!

Höganäs Halvmarathon – Premiärloppet

Race Reports 27 Apr 2017

Torsdag idag så här kommer en kort TBT race report från premiärupplagan av Höganäs Halvmarathon som gick av stapeln i lördags på ”Himmaplan”.

Jag är ju egentligen mitt uppe i en massiv cykelträningsperiod inför Vätternrundan så mycket dedikerad löpträning har det inte blivit efter Vasaloppet. Det var länge sedan som jag sprang så här lite faktiskt.

Höganäs Energi där jag arbetar skulle ställa upp med 2 stafettlag och jag skulle springa solo. Så här i efterhand när man är efterklok så var stafetten ett mycket bättre alternativ.

Vädret för dagen var strålande solsken, blå himmel och cirka 8 grader. Perfekt löparväder om det inte hade varit för en medelvind på ca 15 m/s! Banan är flack och bitvis helt öppen så vinden påverkade, minst sagt.

Arrangörerna Emring Järlmo hade verkligen skapat ett trevlig startområde med mässtält där sponsorerna höll till och det var god stämning i solen nere vid Kvickbadet i Höganäs. Första start för elit gick 13:00 och sedan släppte man startgrupperna med 5 minuters mellanrum. Något jag dock tycker man kan ändra till nästa år då det dels är trevligare om alla startar tillsammans och dels blir lättare för speaker och resultatservice att visa en leaderboard under loppets gång. Ett kanonarrangemang annars som verkligen rekommenderas!

Coach André hade beordrat in mig i elit startgruppen i förhoppning om att PB skulle slås. Mitt PB är 1:25:22, något som skulle visa sig dumt och en omöjlig tid för mig denna dag i vinden. Dumt då vi bara var 7 stycken tappra löpare som radade upp oss för start i Elit.

Litet Elit Fält Ger Sig Iväg!
Litet Elit Fält Ger Sig Iväg!

Starten gick, det blåste medvind, solen sken och allt var frid och fröjd. Enda problemet var att jag hamnade i ingenmans land helt ensam som nummer 6 av oss 7 efter ca 2 km. Det var inget problem i medvinden, och 5km passerades på strax över 19 minuter och allt kändes bra. Problemet var att här någonstans så vänder man tillbaka in mot Höganäs och in i den Nordvästliga minst sagt friska vinden.

Det blev plötsligt väldigt tungt att hålla tempo, men jag krigade på upp mot 10km som ändå passerades på fullt godkända 40:41. Här hade jag också kommit ikapp löparen före mig som kroknat mer och mer och efter en kort stund släppte han min rygg strax innan Väsby och 11km passeringen.

Efter den lilla byn Väsby är det helt öppet och vinden var skoningslös. Strax innan 12km passeringen klämde jag i mig min medhavda Winforce Booster i hopp om att den skulle ge mig lite extra kraft i motvinden. Det gjorde den säkert, men jag hade behövt en raket motor för nu kändes det som om någon höll mig tillbaka med ett gummiband. Jag trodde aldrig att de 3,5 kilometrarna ner till havet skulle ta slut.

Jag började också få extremt ont i vaderna, något jag aldrig brukar känna så tydligt. Tror mina kära Puma Faas 200R har gjort sitt efter mer än 100 mil. Tänkte ändå att när du kommer ner till havet kan du trycka på igen för då är det medvind.

Problemet var att det inte fanns några extra krafter kvar i benen när jag väl kom dig. Jag fick kriga för att hålla 4:25 tempo! Nich Gut! Tvärslut nådde jag till slut det fina upploppet längs Köpmansgatan där arrangörerna skapat en kanon stämning och ett tajt upplopp med fenomenala spekern Torbjörn Dencker och massor med åskådare. Där stapplade till slut in på 1:30:18.

Slut som artist!
Slut som artist!

Så här i efterhand skulle jag startat med fenomenala farthållaren Dan Berglund i 1:30 gruppen. Då hade man kunnat hjälpas åt i vinden och fått bättre sparring än att mala på själv till ingen nytta. Jag tar med mig att jag ändå lyckades hålla pulsen hög och jämn under hela loppet. Då har jag i alla fall gått så hårt som jag kunnat eller nära därpå.

Nu slutar jag springa igen och håller mig till cykeln! Tack alla som hejade längs med banan! Grym publik!

Utrustning: Skor – Puma Faas 200R, Salomon Exo S-lab calf sleeves, Salomon Exo S-lab Twin skin shorts, Craft extreme windstopper underställströja, Craft ”Höganäs Energi” T-Shirt, Bliz Force glasögon.

Från Polar V800: Snittpuls 171, Maxpuls 180, Distans 21,34km, Snittkadens 92, Höjdmeter 30 (!)

Torsdag idag så här kommer en kort TBT race report från premiärupplagan av Höganäs Halvmarathon som gick av stapeln i lördags på ”Himmaplan”.

Jag är ju egentligen mitt uppe i en massiv cykelträningsperiod inför Vätternrundan så mycket dedikerad löpträning har det inte blivit efter Vasaloppet. Det var länge sedan som jag sprang så här lite faktiskt.

Höganäs Energi där jag arbetar skulle ställa upp med 2 stafettlag och jag skulle springa solo. Så här i efterhand när man är efterklok så var stafetten ett mycket bättre alternativ.

Vädret för dagen var strålande solsken, blå himmel och cirka 8 grader. Perfekt löparväder om det inte hade varit för en medelvind på ca 15 m/s! Banan är flack och bitvis helt öppen så vinden påverkade, minst sagt.

Arrangörerna Emring Järlmo hade verkligen skapat ett trevlig startområde med mässtält där sponsorerna höll till och det var god stämning i solen nere vid Kvickbadet i Höganäs. Första start för elit gick 13:00 och sedan släppte man startgrupperna med 5 minuters mellanrum. Något jag dock tycker man kan ändra till nästa år då det dels är trevligare om alla startar tillsammans och dels blir lättare för speaker och resultatservice att visa en leaderboard under loppets gång. Ett kanonarrangemang annars som verkligen rekommenderas!

Coach André hade beordrat in mig i elit startgruppen i förhoppning om att PB skulle slås. Mitt PB är 1:25:22, något som skulle visa sig dumt och en omöjlig tid för mig denna dag i vinden. Dumt då vi bara var 7 stycken tappra löpare som radade upp oss för start i Elit.

Litet Elit Fält Ger Sig Iväg!
Litet Elit Fält Ger Sig Iväg!

Starten gick, det blåste medvind, solen sken och allt var frid och fröjd. Enda problemet var att jag hamnade i ingenmans land helt ensam som nummer 6 av oss 7 efter ca 2 km. Det var inget problem i medvinden, och 5km passerades på strax över 19 minuter och allt kändes bra. Problemet var att här någonstans så vänder man tillbaka in mot Höganäs och in i den Nordvästliga minst sagt friska vinden.

Det blev plötsligt väldigt tungt att hålla tempo, men jag krigade på upp mot 10km som ändå passerades på fullt godkända 40:41. Här hade jag också kommit ikapp löparen före mig som kroknat mer och mer och efter en kort stund släppte han min rygg strax innan Väsby och 11km passeringen.

Efter den lilla byn Väsby är det helt öppet och vinden var skoningslös. Strax innan 12km passeringen klämde jag i mig min medhavda Winforce Booster i hopp om att den skulle ge mig lite extra kraft i motvinden. Det gjorde den säkert, men jag hade behövt en raket motor för nu kändes det som om någon höll mig tillbaka med ett gummiband. Jag trodde aldrig att de 3,5 kilometrarna ner till havet skulle ta slut.

Jag började också få extremt ont i vaderna, något jag aldrig brukar känna så tydligt. Tror mina kära Puma Faas 200R har gjort sitt efter mer än 100 mil. Tänkte ändå att när du kommer ner till havet kan du trycka på igen för då är det medvind.

Problemet var att det inte fanns några extra krafter kvar i benen när jag väl kom dig. Jag fick kriga för att hålla 4:25 tempo! Nich Gut! Tvärslut nådde jag till slut det fina upploppet längs Köpmansgatan där arrangörerna skapat en kanon stämning och ett tajt upplopp med fenomenala spekern Torbjörn Dencker och massor med åskådare. Där stapplade till slut in på 1:30:18.

Slut som artist!
Slut som artist!

Så här i efterhand skulle jag startat med fenomenala farthållaren Dan Berglund i 1:30 gruppen. Då hade man kunnat hjälpas åt i vinden och fått bättre sparring än att mala på själv till ingen nytta. Jag tar med mig att jag ändå lyckades hålla pulsen hög och jämn under hela loppet. Då har jag i alla fall gått så hårt som jag kunnat eller nära därpå.

Nu slutar jag springa igen och håller mig till cykeln! Tack alla som hejade längs med banan! Grym publik!

Utrustning: Skor – Puma Faas 200R, Salomon Exo S-lab calf sleeves, Salomon Exo S-lab Twin skin shorts, Craft extreme windstopper underställströja, Craft ”Höganäs Energi” T-Shirt, Bliz Force glasögon.

Från Polar V800: Snittpuls 171, Maxpuls 180, Distans 21,34km, Snittkadens 92, Höjdmeter 30 (!)

Vasaloppet 2017

Race Reports 28 Mar 2017

Vinterns absoluta huvudmål nådde sitt klimax söndagen den 5/3 08:00 när Vasalopps starten gick i Berga By strax söder om Sälen. Mitt 7:e raka Sälen till Mora lopp.

2015 nådde jag för första gång topp 1000 i vasaloppet med plats 913 för att förra året åka in på plats 1297 och ner i Startled 3. 2015 var ”vattenskid” loppet. Jag var frisk och i bra form och många bröt och ett segt slaskföre gynnade verkligen mig det året. Förra året fick jag känna på att topp 1000 under ett mer normalt vinterföre inte är lika lätt att nå, särskilt inte med förkylning veckan innan och en stafettvasa på fredagen i tung blöt nysnö.

När jag skickade in ansökan för att bli Pölder Profil i början på säsongen så satte jag mina mål att komma under 5 timmar och topp 1000. Jag nådde ett av dessa mål och var väldigt nära det andra vilket jag är otroligt nöjd över.

Detta år tog jag för första gången inför Vasaloppet hjälp av min triathlon tränare André Fält, primal coaching, som gjorde ett träningsupplägg med Vasaloppet som huvudmål. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp av en professionell tränare. Nu är André ingen expert på skidor, men han vet vilken träning som passar mig och hur han ska periodisera min träning. Han är extremt tillgänglig och vi bollar många tankar och funderingar under uppladdningen.

Mitt mål var att starta i led 2 i vasaloppet och jag försökte seeda upp mig i 3 seedningslopp innan. I Axa Ski Marathon var jag 6 minuter ifrån led 2 på tiden 2:18, på Billingens Långlopp bröt jag ena staven och var 3 minuter ifrån led 2 och slutligen på Västgötaloppet var jag 2 minuter ifrån led 2. Andra skidkompisar jag brukar åka jämnt med seedade upp sig i andra lopp som jag inte körde och jag var minst sagt lite bitter på seedningskommitén.  Efter Västgötaloppet var jag sugen på att göra ytterligare försök att seeda upp mig på både Åkulla Ski Marathon och Tranemo Midnight Ski Marathon. Men, jag bet i det sura äpplet accepterade min 3:e leds plats och tränade fokuserat och enligt min plan de sista veckorna istället. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Resan till Berga By där min klubb IFK Helsingborg Skidor har sina boenden började tidigt torsdag morgon. Jag och mina klubbkompisar Johan och Johan (alla heter nästan Johan i IFK Helsingborg) hade bestämt oss åka upp med bil istället för med IFK bussen för att få lite behagligare resa samt lite extra tid i Sälen. Allt kring IFK Helsingborgs upplägg är verkligen världsklass. Vi har ett grymt boende tvärs över vägen från startled 10 i en nyrenoverad superfräsch villa där vi bor i rum med 2 våningssängar i varje rum. Vi får Gunde frukostar, hemlagad god mat med efterätter, kaffe och hela baletten. Man kan inte skylla på uppladdningen och servicen med andra ord.

Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.
Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.

På torsdag kväll han vi med en timmes träning inklusive 3x3minuters intervaller med 30 sekunders vila i kläppens elljus spår. Det kändes riktigt skönt att blåsa ur kroppen efter 9 timmar i bilen. Det var också första gången jag testade mina splitternya vallningsfria Madshus Nanosonic Intelligrip. Jag är helt frälst! Varför har jag inte haft sådana innan?! Kanonbra glid och perfekt fäste. Bara ta ut ur fodralet och köra. Noll ställtid för vallning och kladd fäste. Verkligen toppen.

Fredagen bjöd på riktigt propaganda väder och vi tog ett lite längre lugnare pass. Eller rättare sagt det var lugnt fram till startbacken där jag och Johan testade att staka backen. Johan hade bestämt sig att staka Vasaloppet sedan tidigare. Jag var mer tveksam. Efter lite mer än halva backen slutade jag staka. Det kändes inte alls bra. Hög puls och dåligt tryck. Blev lite orolig då även resten av passet kändes rätt dassigt. Bestämde mig i alla fall då att köra med fäste på Söndagen. Prognosen som visade ca -6 grader och klockrent burk före lovade ju inte för någon större nackdel att gå med fäste. Dessutom har jag bra kondition och gynnas av att kunna använda mina ben så beslutet var ganska lätt att ta.

Propaganda Väder i Sälen!
Propaganda Väder i Sälen på toppen av startbacken!
Ren och skär njutning!
Ren och skär njutning!

Fredagen avslutades med glidvallning av mina Madshus Redline som jag skulle ha på söndagen och god middag samt att vi tittade på starten av premiären av Nattvasan. En mäktig syn när alla gav sig iväg i pannlampornas sken!

Tyvärr sov jag uruselt natten mellan fredag och lördag och kände mig nästan bakfull när jag gick upp på lördagen. Ingen bra känsla. Mycket tankar som snurrar och folk som snarkar gör att jag ofta har svårt att komma till ro i sådana här sammanhang. Oron och nojandet blev ju inte direkt bättre av att vi vaknade upp till snöfall. Ett snöfall som fortsatte ända tills vi gick och la oss på lördagen. Jag och min stakande klubb kompis Johan Hedenberg åkte upp till Smågan och körde lite. Det var väldigt segt i spåren i nysnön, men kroppen kändes mycket bättre. Riktigt bra faktiskt och jag fick lite mer självförtroende.

Resten av lördagen gick snabbt med lunch i Sälen, fästvallning och lite tittande på damernas 3 mil från VM i Lahti. Jag hade gett mig tusan på att om jag nu inte får stå i led 2 så ska jag tamigtusan stå först i led 3. Efter att ha organiserat all packning och tävlingsutrustning så gick jag och la mig redan klockan 20:00 med larmet ställt på 02:50!

Efter en natt med något bättre sömn än natten innan så började jag vandra ner till starten runt klockan 03:00. Det var nästan så att jag trodde att jag hade tagit fel på dag när såg att hela startgärdet var öde. Jag tillsammans med en person i led 1 och en i led 2 var helt ensamma på startgärdet klockan 03:05. Först 03:30 dök nästa person i kön upp :-) Jag hade nått mitt första mål att vara först i led 3 i alla fall.

Först i Led 3!
Först i Led 3!

Efter frukost och sista fix med kläder och packning så gick jag ner till starten klockan 07:00. På väg ner stöter jag på nästan hela Lager 157 Skiteam som tydligen bodde väldigt nära oss. Stämningen var uppsluppen och de retades lite sinsemellan om stavlängd. Önskade dem alla lycka till innan jag gick in i mitt led. Fixade lite i fållan sedan gick jag och lämnade min väska vid lastbilarna som skulle till Mora och sen en kort visit i IFK Helsingborgs bussen på VIP parkeringen för att önska några av mina lagkamrater lycka till. Efter lite kort uppvärming och ett sista toalettbesök sammanstrålade jag med Johan Olsson från IFK längst fram i led 3. Vi konstaterade att det var rätt tomt i led 2 då vi hade ett 50 tal meter mellan oss och sista åkare i led 2. Måste ha varit ett märkligt seedningsår….Helt plötsligt gick starten och vi var iväg!

Jag stod cirka 8 spår till höger om klädfållan i mitten av Led 3. Fick en bra start och kunde snart täppa till luckan mot de sista i Led 2. Det flöt på bra hela den första kilometern till startbacken och jag upplevde till och med att det var lite glest i de dryga 50 spåren runt omkring mig på väg mot backen. Det var inga problem alls att byta spår som man ville och jag sökte mig medvetet ännu lite längre till höger så att jag skulle ha yttervarv i svängarna längre upp i backen. Väl i backen blir det alltid stökigt och stopp lite här och där, men upplevde ändå att det flöt på bra på högersidan. Hann reflektera över att det var MYCKET fler som stakade backen än jag tidigare upplevt under mina 6 lopp. Gick så hårt jag behövde för att följa strömmen av folk i backen och väl på toppen var det positivt att se att jag omgavs av uteslutande Led2 åkare. En väldigt tidig morgon hade gett resultat. Nu skulle jag bara orka hålla det distansen ut.

På myrarna mot Smågan kändes den aviserade motvinden och det var ömsom ganska snabba spår och ömsom riktigt segt. Alla låg och körde i 2 av spåren och det blev stora klungbildningar. Hux flux så ser jag Johan Hedenberg som startade ganska långt fram i led 2. Hamnade i rygg på Johan ett tag och växlade några ord. Körde ihop med Johan till strax efter Smågan, men sedan kände jag att det gick lite för fort och en snabb koll på pulsen som då var 165 gjorde att jag släppte av. Man ska ha respekt för 90km, det är viktigt att ha krafter kvar till slutet. Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

Kilometer efter kilometer passerades på väg mot Mora och när vi väl kom in i lite mer skog framåt Risberg var vinden inte längre kännbar förutom på vissa ställen där det var mer öppen terräng. Kroppen och huvudet kändes bra och jag drack i varje kontroll och kompletterade med min koncentrerade Winforce som jag hade i en flaska runt midjan tillsammans med några gels och ett par boosters.

Strax innan Risberg kom jag återigen ikapp Johan som nu såg betydligt mer sliten ut. I backarna upp mot Risbergs kontrollen var jag verkligen glad att jag hade fäste och kunde gå på bra där och passerade många åkare upp mot kontrollen. Kunde med lätthet springa à la Klæbo uppför de brantaste partierna (kanske inte riktigt, men ändå). Upplevde inte att jag förlorade någonting på att köra med fäste. Mitt glid var minst lika bra som de som stakade runt omkring mig. Min strategi hade egentligen varit att lägga tillräckligt med fäste för startbacken, alltså väldigt lite, men det visade sig hålla till strax efter Hökberg vilket inte var helt fel just nu!

Vid Vasslan strax efter Evertsberg så stannade jag till i IFK Helsingborgs kontroll för att ta lite Coca-cola. Jag var första IFK:are dit och det var minst sagt lite överrumplade när jag stannade till och inte alls förberedda på att langa dricka till mig. Jag känner så här i efterhand att jag kanske var lite burdus i mitt framträdande här så ber om ursäkt för detta och tack för colan! Den gjorde susen!

När jag kom till Oxberg hade jag fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt och inte heller tidsmässigt. Hade inte tittat på klockan en enda gång. Ofta brukar man höra speakern nämna personer runt omkring som passerar och vilken placering de ligger på, men hörde aldrig det i år. Jag misstänkte dock att det flöt på bra då jag fortfarande bara såg 2xxx och 1xxx nummerlappar runt omkring. Precis som 2015 så passerade jag ett par tjejer med elit västar och det är ju också ett bra tecken.

Upp mot Hökberg (känns som alla kontroller är ”upp mot” på slutet) efter ca 65km åkning började det kännas i kroppen och jag tog en Winforce ultra energy gel och min första booster. Det var kanon timing och efter Hökberg så återkom krafterna lite grann. Var noga med att dricka så fort jag fick chansen mot slutet också. Här finns många extra lagningar att få dels från sponsorer till Vasaloppet och dels från Elit teamen som har lite rester kvar till oss vanliga dödliga.

Passerade Eldris och hade nu en bra klunga att köra med som höll för mig ett lagom tempo. Det var precis så att jag klarade hänga med dem nästan hela vägen in i mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till utan fortsatte köra på så hårt som jag kunde hela vägen in i mål.

Efter 5timmar, 5 minuter och 18 sekunder fick jag passera målportalen. Såg mitt namn och tid på tavlan direkt efter målgång och kände mig först missnöjd med att missat att gå under 5 timmar, men när jag sedan efter loppet såg min placering så är jag otroligt nöjd och stolt över min insats! Drömmen om att nå topp 500 har tänts igen för 2018!

Tack till IFK Helsingborg för ett fantastiskt arrangemang med boende och allt annat praktiskt! Tack till Pölder Sport för stödet jag har fått från er under säsongen. Det har varit ovärderligt! Som alltid Service och tillgänglighet i världsklass! Tack till André för ett perfekt träningsupplägg!

Sist men inte minst tack till mina fina tjejer som alltid ställer upp och tror på sin tokige pappa och sambo!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline LJ02 slip, Stavar: Swix Triac 2.5, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium och Hestra ull underhandske, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6X + FC6X + Toko HelX Liquid. Red Creek rill 1 mm. Fäste – Swix VG35 grundvax, Swix V40 blå extra toppat med ett par tunna lager VR45.

Energi: Winforce carbo basic plus i flaska runt midjan, Winforce Ultra Energy gel och Winforce Booster.

Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)
Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)

Mannen till höger i bild är vinnaren i klass H65 Ole Reinhart Sandstad! Sjukt imponerande och inspirerande. Det här var hans sämsta placering sen 1993! Man har lite att jobba på om man säger så!

 

Vinterns absoluta huvudmål nådde sitt klimax söndagen den 5/3 08:00 när Vasalopps starten gick i Berga By strax söder om Sälen. Mitt 7:e raka Sälen till Mora lopp.

2015 nådde jag för första gång topp 1000 i vasaloppet med plats 913 för att förra året åka in på plats 1297 och ner i Startled 3. 2015 var ”vattenskid” loppet. Jag var frisk och i bra form och många bröt och ett segt slaskföre gynnade verkligen mig det året. Förra året fick jag känna på att topp 1000 under ett mer normalt vinterföre inte är lika lätt att nå, särskilt inte med förkylning veckan innan och en stafettvasa på fredagen i tung blöt nysnö.

När jag skickade in ansökan för att bli Pölder Profil i början på säsongen så satte jag mina mål att komma under 5 timmar och topp 1000. Jag nådde ett av dessa mål och var väldigt nära det andra vilket jag är otroligt nöjd över.

Detta år tog jag för första gången inför Vasaloppet hjälp av min triathlon tränare André Fält, primal coaching, som gjorde ett träningsupplägg med Vasaloppet som huvudmål. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp av en professionell tränare. Nu är André ingen expert på skidor, men han vet vilken träning som passar mig och hur han ska periodisera min träning. Han är extremt tillgänglig och vi bollar många tankar och funderingar under uppladdningen.

Mitt mål var att starta i led 2 i vasaloppet och jag försökte seeda upp mig i 3 seedningslopp innan. I Axa Ski Marathon var jag 6 minuter ifrån led 2 på tiden 2:18, på Billingens Långlopp bröt jag ena staven och var 3 minuter ifrån led 2 och slutligen på Västgötaloppet var jag 2 minuter ifrån led 2. Andra skidkompisar jag brukar åka jämnt med seedade upp sig i andra lopp som jag inte körde och jag var minst sagt lite bitter på seedningskommitén.  Efter Västgötaloppet var jag sugen på att göra ytterligare försök att seeda upp mig på både Åkulla Ski Marathon och Tranemo Midnight Ski Marathon. Men, jag bet i det sura äpplet accepterade min 3:e leds plats och tränade fokuserat och enligt min plan de sista veckorna istället. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Resan till Berga By där min klubb IFK Helsingborg Skidor har sina boenden började tidigt torsdag morgon. Jag och mina klubbkompisar Johan och Johan (alla heter nästan Johan i IFK Helsingborg) hade bestämt oss åka upp med bil istället för med IFK bussen för att få lite behagligare resa samt lite extra tid i Sälen. Allt kring IFK Helsingborgs upplägg är verkligen världsklass. Vi har ett grymt boende tvärs över vägen från startled 10 i en nyrenoverad superfräsch villa där vi bor i rum med 2 våningssängar i varje rum. Vi får Gunde frukostar, hemlagad god mat med efterätter, kaffe och hela baletten. Man kan inte skylla på uppladdningen och servicen med andra ord.

Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.
Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.

På torsdag kväll han vi med en timmes träning inklusive 3x3minuters intervaller med 30 sekunders vila i kläppens elljus spår. Det kändes riktigt skönt att blåsa ur kroppen efter 9 timmar i bilen. Det var också första gången jag testade mina splitternya vallningsfria Madshus Nanosonic Intelligrip. Jag är helt frälst! Varför har jag inte haft sådana innan?! Kanonbra glid och perfekt fäste. Bara ta ut ur fodralet och köra. Noll ställtid för vallning och kladd fäste. Verkligen toppen.

Fredagen bjöd på riktigt propaganda väder och vi tog ett lite längre lugnare pass. Eller rättare sagt det var lugnt fram till startbacken där jag och Johan testade att staka backen. Johan hade bestämt sig att staka Vasaloppet sedan tidigare. Jag var mer tveksam. Efter lite mer än halva backen slutade jag staka. Det kändes inte alls bra. Hög puls och dåligt tryck. Blev lite orolig då även resten av passet kändes rätt dassigt. Bestämde mig i alla fall då att köra med fäste på Söndagen. Prognosen som visade ca -6 grader och klockrent burk före lovade ju inte för någon större nackdel att gå med fäste. Dessutom har jag bra kondition och gynnas av att kunna använda mina ben så beslutet var ganska lätt att ta.

Propaganda Väder i Sälen!
Propaganda Väder i Sälen på toppen av startbacken!
Ren och skär njutning!
Ren och skär njutning!

Fredagen avslutades med glidvallning av mina Madshus Redline som jag skulle ha på söndagen och god middag samt att vi tittade på starten av premiären av Nattvasan. En mäktig syn när alla gav sig iväg i pannlampornas sken!

Tyvärr sov jag uruselt natten mellan fredag och lördag och kände mig nästan bakfull när jag gick upp på lördagen. Ingen bra känsla. Mycket tankar som snurrar och folk som snarkar gör att jag ofta har svårt att komma till ro i sådana här sammanhang. Oron och nojandet blev ju inte direkt bättre av att vi vaknade upp till snöfall. Ett snöfall som fortsatte ända tills vi gick och la oss på lördagen. Jag och min stakande klubb kompis Johan Hedenberg åkte upp till Smågan och körde lite. Det var väldigt segt i spåren i nysnön, men kroppen kändes mycket bättre. Riktigt bra faktiskt och jag fick lite mer självförtroende.

Resten av lördagen gick snabbt med lunch i Sälen, fästvallning och lite tittande på damernas 3 mil från VM i Lahti. Jag hade gett mig tusan på att om jag nu inte får stå i led 2 så ska jag tamigtusan stå först i led 3. Efter att ha organiserat all packning och tävlingsutrustning så gick jag och la mig redan klockan 20:00 med larmet ställt på 02:50!

Efter en natt med något bättre sömn än natten innan så började jag vandra ner till starten runt klockan 03:00. Det var nästan så att jag trodde att jag hade tagit fel på dag när såg att hela startgärdet var öde. Jag tillsammans med en person i led 1 och en i led 2 var helt ensamma på startgärdet klockan 03:05. Först 03:30 dök nästa person i kön upp :-) Jag hade nått mitt första mål att vara först i led 3 i alla fall.

Först i Led 3!
Först i Led 3!

Efter frukost och sista fix med kläder och packning så gick jag ner till starten klockan 07:00. På väg ner stöter jag på nästan hela Lager 157 Skiteam som tydligen bodde väldigt nära oss. Stämningen var uppsluppen och de retades lite sinsemellan om stavlängd. Önskade dem alla lycka till innan jag gick in i mitt led. Fixade lite i fållan sedan gick jag och lämnade min väska vid lastbilarna som skulle till Mora och sen en kort visit i IFK Helsingborgs bussen på VIP parkeringen för att önska några av mina lagkamrater lycka till. Efter lite kort uppvärming och ett sista toalettbesök sammanstrålade jag med Johan Olsson från IFK längst fram i led 3. Vi konstaterade att det var rätt tomt i led 2 då vi hade ett 50 tal meter mellan oss och sista åkare i led 2. Måste ha varit ett märkligt seedningsår….Helt plötsligt gick starten och vi var iväg!

Jag stod cirka 8 spår till höger om klädfållan i mitten av Led 3. Fick en bra start och kunde snart täppa till luckan mot de sista i Led 2. Det flöt på bra hela den första kilometern till startbacken och jag upplevde till och med att det var lite glest i de dryga 50 spåren runt omkring mig på väg mot backen. Det var inga problem alls att byta spår som man ville och jag sökte mig medvetet ännu lite längre till höger så att jag skulle ha yttervarv i svängarna längre upp i backen. Väl i backen blir det alltid stökigt och stopp lite här och där, men upplevde ändå att det flöt på bra på högersidan. Hann reflektera över att det var MYCKET fler som stakade backen än jag tidigare upplevt under mina 6 lopp. Gick så hårt jag behövde för att följa strömmen av folk i backen och väl på toppen var det positivt att se att jag omgavs av uteslutande Led2 åkare. En väldigt tidig morgon hade gett resultat. Nu skulle jag bara orka hålla det distansen ut.

På myrarna mot Smågan kändes den aviserade motvinden och det var ömsom ganska snabba spår och ömsom riktigt segt. Alla låg och körde i 2 av spåren och det blev stora klungbildningar. Hux flux så ser jag Johan Hedenberg som startade ganska långt fram i led 2. Hamnade i rygg på Johan ett tag och växlade några ord. Körde ihop med Johan till strax efter Smågan, men sedan kände jag att det gick lite för fort och en snabb koll på pulsen som då var 165 gjorde att jag släppte av. Man ska ha respekt för 90km, det är viktigt att ha krafter kvar till slutet. Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

Kilometer efter kilometer passerades på väg mot Mora och när vi väl kom in i lite mer skog framåt Risberg var vinden inte längre kännbar förutom på vissa ställen där det var mer öppen terräng. Kroppen och huvudet kändes bra och jag drack i varje kontroll och kompletterade med min koncentrerade Winforce som jag hade i en flaska runt midjan tillsammans med några gels och ett par boosters.

Strax innan Risberg kom jag återigen ikapp Johan som nu såg betydligt mer sliten ut. I backarna upp mot Risbergs kontrollen var jag verkligen glad att jag hade fäste och kunde gå på bra där och passerade många åkare upp mot kontrollen. Kunde med lätthet springa à la Klæbo uppför de brantaste partierna (kanske inte riktigt, men ändå). Upplevde inte att jag förlorade någonting på att köra med fäste. Mitt glid var minst lika bra som de som stakade runt omkring mig. Min strategi hade egentligen varit att lägga tillräckligt med fäste för startbacken, alltså väldigt lite, men det visade sig hålla till strax efter Hökberg vilket inte var helt fel just nu!

Vid Vasslan strax efter Evertsberg så stannade jag till i IFK Helsingborgs kontroll för att ta lite Coca-cola. Jag var första IFK:are dit och det var minst sagt lite överrumplade när jag stannade till och inte alls förberedda på att langa dricka till mig. Jag känner så här i efterhand att jag kanske var lite burdus i mitt framträdande här så ber om ursäkt för detta och tack för colan! Den gjorde susen!

När jag kom till Oxberg hade jag fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt och inte heller tidsmässigt. Hade inte tittat på klockan en enda gång. Ofta brukar man höra speakern nämna personer runt omkring som passerar och vilken placering de ligger på, men hörde aldrig det i år. Jag misstänkte dock att det flöt på bra då jag fortfarande bara såg 2xxx och 1xxx nummerlappar runt omkring. Precis som 2015 så passerade jag ett par tjejer med elit västar och det är ju också ett bra tecken.

Upp mot Hökberg (känns som alla kontroller är ”upp mot” på slutet) efter ca 65km åkning började det kännas i kroppen och jag tog en Winforce ultra energy gel och min första booster. Det var kanon timing och efter Hökberg så återkom krafterna lite grann. Var noga med att dricka så fort jag fick chansen mot slutet också. Här finns många extra lagningar att få dels från sponsorer till Vasaloppet och dels från Elit teamen som har lite rester kvar till oss vanliga dödliga.

Passerade Eldris och hade nu en bra klunga att köra med som höll för mig ett lagom tempo. Det var precis så att jag klarade hänga med dem nästan hela vägen in i mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till utan fortsatte köra på så hårt som jag kunde hela vägen in i mål.

Efter 5timmar, 5 minuter och 18 sekunder fick jag passera målportalen. Såg mitt namn och tid på tavlan direkt efter målgång och kände mig först missnöjd med att missat att gå under 5 timmar, men när jag sedan efter loppet såg min placering så är jag otroligt nöjd och stolt över min insats! Drömmen om att nå topp 500 har tänts igen för 2018!

Tack till IFK Helsingborg för ett fantastiskt arrangemang med boende och allt annat praktiskt! Tack till Pölder Sport för stödet jag har fått från er under säsongen. Det har varit ovärderligt! Som alltid Service och tillgänglighet i världsklass! Tack till André för ett perfekt träningsupplägg!

Sist men inte minst tack till mina fina tjejer som alltid ställer upp och tror på sin tokige pappa och sambo!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline LJ02 slip, Stavar: Swix Triac 2.5, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium och Hestra ull underhandske, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6X + FC6X + Toko HelX Liquid. Red Creek rill 1 mm. Fäste – Swix VG35 grundvax, Swix V40 blå extra toppat med ett par tunna lager VR45.

Energi: Winforce carbo basic plus i flaska runt midjan, Winforce Ultra Energy gel och Winforce Booster.

Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)
Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)

Mannen till höger i bild är vinnaren i klass H65 Ole Reinhart Sandstad! Sjukt imponerande och inspirerande. Det här var hans sämsta placering sen 1993! Man har lite att jobba på om man säger så!

 

Snart Dags – VL 2017!

28 Feb 2017

Nu är det inte många dagar kvar till vinterns stora mål Vasaloppet 2017. Det finns så många nojor i mitt huvud nu att man har gått helt i spinn. Vallanoja, vädernoja, startnoja, materialnoja, klädnoja, energinoja, formnoja……man är rätt knäpp som utsätter sig för det här.

Vallanoja och vädernoja kan man inte göra så mycket åt. De går hand i hand. Vädret ger vallan liksom eller om jag nu ska köra utan fästvalla eller med mina nya ”vallningsfria” Madshus Nanosonic Intelligrip ?! Tack vare Pölder Sport som stöttat mig något enormt denna säsong så har jag i alla fall riktigt bra material så det ska inte falla på det i alla fall. Materialbeslutet kommer jag nog inte ta förrän på lördag. Även kläder och energi har Pölder och Anders på Triathlondepån sett till att jag har koll på.

Det som är upp till mig är att ha formen och start positionen. Startpositionen i vasaloppet är viktigare än i något annat lopp skulle jag vilja säga då det är 16000 startandes och ju fler av dessa som du kan starta före desto bättre som ni förstår. På förra årets lopp halkade jag ner från startled 2 till 3 vilket gör X antal hundra åkare är före mig redan från start. Jag har verkligen försökt seeda upp mig i år och kört fler seedningslopp än någon säsong tidigare. Men, tyvärr har vasaloppets seedningskommités gränser inte varit på min sida och jag har missat led 2 med små marginaler på de lopp jag har kört. Surt sa räven. Det blir ytterligare en utmaning att ta sig an inför Söndag.

Formen då?! Inför förra årets vasalopp var jag tokförkyld och hostade rejält ända fram till start i princip. Ingen bra uppladdning. Det var inte heller smart att på fredagen förra året staka andra sträckan i stafettvasan i blötsnö. Detta året har jag slagit av på träningen tidigare än förra året och tack vara min tränare Primal Coaching – André Fält haft ett genomtänkt tränings och formtoppnings upplägg fokuserat på vasaloppet. Jag fick till och med lite välbehövlig massage igår. Kroppen känns väldigt bra just nu. Det är den jag får förlita mig till på söndag.

Ni därute får gärna också heja fram mig! Det hjälper alltid till. Ni kan följa mig på Vasaloppets resultatsida. Jag kommer även att försöka lägga upp lite inför bilder på min insta så håll utkik där.

Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.
Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.

 

 

Nu är det inte många dagar kvar till vinterns stora mål Vasaloppet 2017. Det finns så många nojor i mitt huvud nu att man har gått helt i spinn. Vallanoja, vädernoja, startnoja, materialnoja, klädnoja, energinoja, formnoja……man är rätt knäpp som utsätter sig för det här.

Vallanoja och vädernoja kan man inte göra så mycket åt. De går hand i hand. Vädret ger vallan liksom eller om jag nu ska köra utan fästvalla eller med mina nya ”vallningsfria” Madshus Nanosonic Intelligrip ?! Tack vare Pölder Sport som stöttat mig något enormt denna säsong så har jag i alla fall riktigt bra material så det ska inte falla på det i alla fall. Materialbeslutet kommer jag nog inte ta förrän på lördag. Även kläder och energi har Pölder och Anders på Triathlondepån sett till att jag har koll på.

Det som är upp till mig är att ha formen och start positionen. Startpositionen i vasaloppet är viktigare än i något annat lopp skulle jag vilja säga då det är 16000 startandes och ju fler av dessa som du kan starta före desto bättre som ni förstår. På förra årets lopp halkade jag ner från startled 2 till 3 vilket gör X antal hundra åkare är före mig redan från start. Jag har verkligen försökt seeda upp mig i år och kört fler seedningslopp än någon säsong tidigare. Men, tyvärr har vasaloppets seedningskommités gränser inte varit på min sida och jag har missat led 2 med små marginaler på de lopp jag har kört. Surt sa räven. Det blir ytterligare en utmaning att ta sig an inför Söndag.

Formen då?! Inför förra årets vasalopp var jag tokförkyld och hostade rejält ända fram till start i princip. Ingen bra uppladdning. Det var inte heller smart att på fredagen förra året staka andra sträckan i stafettvasan i blötsnö. Detta året har jag slagit av på träningen tidigare än förra året och tack vara min tränare Primal Coaching – André Fält haft ett genomtänkt tränings och formtoppnings upplägg fokuserat på vasaloppet. Jag fick till och med lite välbehövlig massage igår. Kroppen känns väldigt bra just nu. Det är den jag får förlita mig till på söndag.

Ni därute får gärna också heja fram mig! Det hjälper alltid till. Ni kan följa mig på Vasaloppets resultatsida. Jag kommer även att försöka lägga upp lite inför bilder på min insta så håll utkik där.

Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.
Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.