En blogg om träning (och ibland tävling) i det långa loppet

Rickard
Lindholm

Vasaloppet 2017

Race Reports 28 Mar

Vinterns absoluta huvudmål nådde sitt klimax söndagen den 5/3 08:00 när Vasalopps starten gick i Berga By strax söder om Sälen. Mitt 7:e raka Sälen till Mora lopp.

2015 nådde jag för första gång topp 1000 i vasaloppet med plats 913 för att förra året åka in på plats 1297 och ner i Startled 3. 2015 var ”vattenskid” loppet. Jag var frisk och i bra form och många bröt och ett segt slaskföre gynnade verkligen mig det året. Förra året fick jag känna på att topp 1000 under ett mer normalt vinterföre inte är lika lätt att nå, särskilt inte med förkylning veckan innan och en stafettvasa på fredagen i tung blöt nysnö.

När jag skickade in ansökan för att bli Pölder Profil i början på säsongen så satte jag mina mål att komma under 5 timmar och topp 1000. Jag nådde ett av dessa mål och var väldigt nära det andra vilket jag är otroligt nöjd över.

Detta år tog jag för första gången inför Vasaloppet hjälp av min triathlon tränare André Fält, primal coaching, som gjorde ett träningsupplägg med Vasaloppet som huvudmål. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp av en professionell tränare. Nu är André ingen expert på skidor, men han vet vilken träning som passar mig och hur han ska periodisera min träning. Han är extremt tillgänglig och vi bollar många tankar och funderingar under uppladdningen.

Mitt mål var att starta i led 2 i vasaloppet och jag försökte seeda upp mig i 3 seedningslopp innan. I Axa Ski Marathon var jag 6 minuter ifrån led 2 på tiden 2:18, på Billingens Långlopp bröt jag ena staven och var 3 minuter ifrån led 2 och slutligen på Västgötaloppet var jag 2 minuter ifrån led 2. Andra skidkompisar jag brukar åka jämnt med seedade upp sig i andra lopp som jag inte körde och jag var minst sagt lite bitter på seedningskommitén.  Efter Västgötaloppet var jag sugen på att göra ytterligare försök att seeda upp mig på både Åkulla Ski Marathon och Tranemo Midnight Ski Marathon. Men, jag bet i det sura äpplet accepterade min 3:e leds plats och tränade fokuserat och enligt min plan de sista veckorna istället. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Resan till Berga By där min klubb IFK Helsingborg Skidor har sina boenden började tidigt torsdag morgon. Jag och mina klubbkompisar Johan och Johan (alla heter nästan Johan i IFK Helsingborg) hade bestämt oss åka upp med bil istället för med IFK bussen för att få lite behagligare resa samt lite extra tid i Sälen. Allt kring IFK Helsingborgs upplägg är verkligen världsklass. Vi har ett grymt boende tvärs över vägen från startled 10 i en nyrenoverad superfräsch villa där vi bor i rum med 2 våningssängar i varje rum. Vi får Gunde frukostar, hemlagad god mat med efterätter, kaffe och hela baletten. Man kan inte skylla på uppladdningen och servicen med andra ord.

Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.
Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.

På torsdag kväll han vi med en timmes träning inklusive 3x3minuters intervaller med 30 sekunders vila i kläppens elljus spår. Det kändes riktigt skönt att blåsa ur kroppen efter 9 timmar i bilen. Det var också första gången jag testade mina splitternya vallningsfria Madshus Nanosonic Intelligrip. Jag är helt frälst! Varför har jag inte haft sådana innan?! Kanonbra glid och perfekt fäste. Bara ta ut ur fodralet och köra. Noll ställtid för vallning och kladd fäste. Verkligen toppen.

Fredagen bjöd på riktigt propaganda väder och vi tog ett lite längre lugnare pass. Eller rättare sagt det var lugnt fram till startbacken där jag och Johan testade att staka backen. Johan hade bestämt sig att staka Vasaloppet sedan tidigare. Jag var mer tveksam. Efter lite mer än halva backen slutade jag staka. Det kändes inte alls bra. Hög puls och dåligt tryck. Blev lite orolig då även resten av passet kändes rätt dassigt. Bestämde mig i alla fall då att köra med fäste på Söndagen. Prognosen som visade ca -6 grader och klockrent burk före lovade ju inte för någon större nackdel att gå med fäste. Dessutom har jag bra kondition och gynnas av att kunna använda mina ben så beslutet var ganska lätt att ta.

Propaganda Väder i Sälen!
Propaganda Väder i Sälen på toppen av startbacken!
Ren och skär njutning!
Ren och skär njutning!

Fredagen avslutades med glidvallning av mina Madshus Redline som jag skulle ha på söndagen och god middag samt att vi tittade på starten av premiären av Nattvasan. En mäktig syn när alla gav sig iväg i pannlampornas sken!

Tyvärr sov jag uruselt natten mellan fredag och lördag och kände mig nästan bakfull när jag gick upp på lördagen. Ingen bra känsla. Mycket tankar som snurrar och folk som snarkar gör att jag ofta har svårt att komma till ro i sådana här sammanhang. Oron och nojandet blev ju inte direkt bättre av att vi vaknade upp till snöfall. Ett snöfall som fortsatte ända tills vi gick och la oss på lördagen. Jag och min stakande klubb kompis Johan Hedenberg åkte upp till Smågan och körde lite. Det var väldigt segt i spåren i nysnön, men kroppen kändes mycket bättre. Riktigt bra faktiskt och jag fick lite mer självförtroende.

Resten av lördagen gick snabbt med lunch i Sälen, fästvallning och lite tittande på damernas 3 mil från VM i Lahti. Jag hade gett mig tusan på att om jag nu inte får stå i led 2 så ska jag tamigtusan stå först i led 3. Efter att ha organiserat all packning och tävlingsutrustning så gick jag och la mig redan klockan 20:00 med larmet ställt på 02:50!

Efter en natt med något bättre sömn än natten innan så började jag vandra ner till starten runt klockan 03:00. Det var nästan så att jag trodde att jag hade tagit fel på dag när såg att hela startgärdet var öde. Jag tillsammans med en person i led 1 och en i led 2 var helt ensamma på startgärdet klockan 03:05. Först 03:30 dök nästa person i kön upp :-) Jag hade nått mitt första mål att vara först i led 3 i alla fall.

Först i Led 3!
Först i Led 3!

Efter frukost och sista fix med kläder och packning så gick jag ner till starten klockan 07:00. På väg ner stöter jag på nästan hela Lager 157 Skiteam som tydligen bodde väldigt nära oss. Stämningen var uppsluppen och de retades lite sinsemellan om stavlängd. Önskade dem alla lycka till innan jag gick in i mitt led. Fixade lite i fållan sedan gick jag och lämnade min väska vid lastbilarna som skulle till Mora och sen en kort visit i IFK Helsingborgs bussen på VIP parkeringen för att önska några av mina lagkamrater lycka till. Efter lite kort uppvärming och ett sista toalettbesök sammanstrålade jag med Johan Olsson från IFK längst fram i led 3. Vi konstaterade att det var rätt tomt i led 2 då vi hade ett 50 tal meter mellan oss och sista åkare i led 2. Måste ha varit ett märkligt seedningsår….Helt plötsligt gick starten och vi var iväg!

Jag stod cirka 8 spår till höger om klädfållan i mitten av Led 3. Fick en bra start och kunde snart täppa till luckan mot de sista i Led 2. Det flöt på bra hela den första kilometern till startbacken och jag upplevde till och med att det var lite glest i de dryga 50 spåren runt omkring mig på väg mot backen. Det var inga problem alls att byta spår som man ville och jag sökte mig medvetet ännu lite längre till höger så att jag skulle ha yttervarv i svängarna längre upp i backen. Väl i backen blir det alltid stökigt och stopp lite här och där, men upplevde ändå att det flöt på bra på högersidan. Hann reflektera över att det var MYCKET fler som stakade backen än jag tidigare upplevt under mina 6 lopp. Gick så hårt jag behövde för att följa strömmen av folk i backen och väl på toppen var det positivt att se att jag omgavs av uteslutande Led2 åkare. En väldigt tidig morgon hade gett resultat. Nu skulle jag bara orka hålla det distansen ut.

På myrarna mot Smågan kändes den aviserade motvinden och det var ömsom ganska snabba spår och ömsom riktigt segt. Alla låg och körde i 2 av spåren och det blev stora klungbildningar. Hux flux så ser jag Johan Hedenberg som startade ganska långt fram i led 2. Hamnade i rygg på Johan ett tag och växlade några ord. Körde ihop med Johan till strax efter Smågan, men sedan kände jag att det gick lite för fort och en snabb koll på pulsen som då var 165 gjorde att jag släppte av. Man ska ha respekt för 90km, det är viktigt att ha krafter kvar till slutet. Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

Kilometer efter kilometer passerades på väg mot Mora och när vi väl kom in i lite mer skog framåt Risberg var vinden inte längre kännbar förutom på vissa ställen där det var mer öppen terräng. Kroppen och huvudet kändes bra och jag drack i varje kontroll och kompletterade med min koncentrerade Winforce som jag hade i en flaska runt midjan tillsammans med några gels och ett par boosters.

Strax innan Risberg kom jag återigen ikapp Johan som nu såg betydligt mer sliten ut. I backarna upp mot Risbergs kontrollen var jag verkligen glad att jag hade fäste och kunde gå på bra där och passerade många åkare upp mot kontrollen. Kunde med lätthet springa à la Klæbo uppför de brantaste partierna (kanske inte riktigt, men ändå). Upplevde inte att jag förlorade någonting på att köra med fäste. Mitt glid var minst lika bra som de som stakade runt omkring mig. Min strategi hade egentligen varit att lägga tillräckligt med fäste för startbacken, alltså väldigt lite, men det visade sig hålla till strax efter Hökberg vilket inte var helt fel just nu!

Vid Vasslan strax efter Evertsberg så stannade jag till i IFK Helsingborgs kontroll för att ta lite Coca-cola. Jag var första IFK:are dit och det var minst sagt lite överrumplade när jag stannade till och inte alls förberedda på att langa dricka till mig. Jag känner så här i efterhand att jag kanske var lite burdus i mitt framträdande här så ber om ursäkt för detta och tack för colan! Den gjorde susen!

När jag kom till Oxberg hade jag fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt och inte heller tidsmässigt. Hade inte tittat på klockan en enda gång. Ofta brukar man höra speakern nämna personer runt omkring som passerar och vilken placering de ligger på, men hörde aldrig det i år. Jag misstänkte dock att det flöt på bra då jag fortfarande bara såg 2xxx och 1xxx nummerlappar runt omkring. Precis som 2015 så passerade jag ett par tjejer med elit västar och det är ju också ett bra tecken.

Upp mot Hökberg (känns som alla kontroller är ”upp mot” på slutet) efter ca 65km åkning började det kännas i kroppen och jag tog en Winforce ultra energy gel och min första booster. Det var kanon timing och efter Hökberg så återkom krafterna lite grann. Var noga med att dricka så fort jag fick chansen mot slutet också. Här finns många extra lagningar att få dels från sponsorer till Vasaloppet och dels från Elit teamen som har lite rester kvar till oss vanliga dödliga.

Passerade Eldris och hade nu en bra klunga att köra med som höll för mig ett lagom tempo. Det var precis så att jag klarade hänga med dem nästan hela vägen in i mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till utan fortsatte köra på så hårt som jag kunde hela vägen in i mål.

Efter 5timmar, 5 minuter och 18 sekunder fick jag passera målportalen. Såg mitt namn och tid på tavlan direkt efter målgång och kände mig först missnöjd med att missat att gå under 5 timmar, men när jag sedan efter loppet såg min placering så är jag otroligt nöjd och stolt över min insats! Drömmen om att nå topp 500 har tänts igen för 2018!

Tack till IFK Helsingborg för ett fantastiskt arrangemang med boende och allt annat praktiskt! Tack till Pölder Sport för stödet jag har fått från er under säsongen. Det har varit ovärderligt! Som alltid Service och tillgänglighet i världsklass! Tack till André för ett perfekt träningsupplägg!

Sist men inte minst tack till mina fina tjejer som alltid ställer upp och tror på sin tokige pappa och sambo!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline LJ02 slip, Stavar: Swix Triac 2.5, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium och Hestra ull underhandske, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6X + FC6X + Toko HelX Liquid. Red Creek rill 1 mm. Fäste – Swix VG35 grundvax, Swix V40 blå extra toppat med ett par tunna lager VR45.

Energi: Winforce carbo basic plus i flaska runt midjan, Winforce Ultra Energy gel och Winforce Booster.

Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)
Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)

Mannen till höger i bild är vinnaren i klass H65 Ole Reinhart Sandstad! Sjukt imponerande och inspirerande. Det här var hans sämsta placering sen 1993! Man har lite att jobba på om man säger så!

 

Vinterns absoluta huvudmål nådde sitt klimax söndagen den 5/3 08:00 när Vasalopps starten gick i Berga By strax söder om Sälen. Mitt 7:e raka Sälen till Mora lopp.

2015 nådde jag för första gång topp 1000 i vasaloppet med plats 913 för att förra året åka in på plats 1297 och ner i Startled 3. 2015 var ”vattenskid” loppet. Jag var frisk och i bra form och många bröt och ett segt slaskföre gynnade verkligen mig det året. Förra året fick jag känna på att topp 1000 under ett mer normalt vinterföre inte är lika lätt att nå, särskilt inte med förkylning veckan innan och en stafettvasa på fredagen i tung blöt nysnö.

När jag skickade in ansökan för att bli Pölder Profil i början på säsongen så satte jag mina mål att komma under 5 timmar och topp 1000. Jag nådde ett av dessa mål och var väldigt nära det andra vilket jag är otroligt nöjd över.

Detta år tog jag för första gången inför Vasaloppet hjälp av min triathlon tränare André Fält, primal coaching, som gjorde ett träningsupplägg med Vasaloppet som huvudmål. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp av en professionell tränare. Nu är André ingen expert på skidor, men han vet vilken träning som passar mig och hur han ska periodisera min träning. Han är extremt tillgänglig och vi bollar många tankar och funderingar under uppladdningen.

Mitt mål var att starta i led 2 i vasaloppet och jag försökte seeda upp mig i 3 seedningslopp innan. I Axa Ski Marathon var jag 6 minuter ifrån led 2 på tiden 2:18, på Billingens Långlopp bröt jag ena staven och var 3 minuter ifrån led 2 och slutligen på Västgötaloppet var jag 2 minuter ifrån led 2. Andra skidkompisar jag brukar åka jämnt med seedade upp sig i andra lopp som jag inte körde och jag var minst sagt lite bitter på seedningskommitén.  Efter Västgötaloppet var jag sugen på att göra ytterligare försök att seeda upp mig på både Åkulla Ski Marathon och Tranemo Midnight Ski Marathon. Men, jag bet i det sura äpplet accepterade min 3:e leds plats och tränade fokuserat och enligt min plan de sista veckorna istället. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Resan till Berga By där min klubb IFK Helsingborg Skidor har sina boenden började tidigt torsdag morgon. Jag och mina klubbkompisar Johan och Johan (alla heter nästan Johan i IFK Helsingborg) hade bestämt oss åka upp med bil istället för med IFK bussen för att få lite behagligare resa samt lite extra tid i Sälen. Allt kring IFK Helsingborgs upplägg är verkligen världsklass. Vi har ett grymt boende tvärs över vägen från startled 10 i en nyrenoverad superfräsch villa där vi bor i rum med 2 våningssängar i varje rum. Vi får Gunde frukostar, hemlagad god mat med efterätter, kaffe och hela baletten. Man kan inte skylla på uppladdningen och servicen med andra ord.

Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.
Schysst Boende mittemot led 10! Johan 1 och 2 skymtas vid bilen.

På torsdag kväll han vi med en timmes träning inklusive 3x3minuters intervaller med 30 sekunders vila i kläppens elljus spår. Det kändes riktigt skönt att blåsa ur kroppen efter 9 timmar i bilen. Det var också första gången jag testade mina splitternya vallningsfria Madshus Nanosonic Intelligrip. Jag är helt frälst! Varför har jag inte haft sådana innan?! Kanonbra glid och perfekt fäste. Bara ta ut ur fodralet och köra. Noll ställtid för vallning och kladd fäste. Verkligen toppen.

Fredagen bjöd på riktigt propaganda väder och vi tog ett lite längre lugnare pass. Eller rättare sagt det var lugnt fram till startbacken där jag och Johan testade att staka backen. Johan hade bestämt sig att staka Vasaloppet sedan tidigare. Jag var mer tveksam. Efter lite mer än halva backen slutade jag staka. Det kändes inte alls bra. Hög puls och dåligt tryck. Blev lite orolig då även resten av passet kändes rätt dassigt. Bestämde mig i alla fall då att köra med fäste på Söndagen. Prognosen som visade ca -6 grader och klockrent burk före lovade ju inte för någon större nackdel att gå med fäste. Dessutom har jag bra kondition och gynnas av att kunna använda mina ben så beslutet var ganska lätt att ta.

Propaganda Väder i Sälen!
Propaganda Väder i Sälen på toppen av startbacken!
Ren och skär njutning!
Ren och skär njutning!

Fredagen avslutades med glidvallning av mina Madshus Redline som jag skulle ha på söndagen och god middag samt att vi tittade på starten av premiären av Nattvasan. En mäktig syn när alla gav sig iväg i pannlampornas sken!

Tyvärr sov jag uruselt natten mellan fredag och lördag och kände mig nästan bakfull när jag gick upp på lördagen. Ingen bra känsla. Mycket tankar som snurrar och folk som snarkar gör att jag ofta har svårt att komma till ro i sådana här sammanhang. Oron och nojandet blev ju inte direkt bättre av att vi vaknade upp till snöfall. Ett snöfall som fortsatte ända tills vi gick och la oss på lördagen. Jag och min stakande klubb kompis Johan Hedenberg åkte upp till Smågan och körde lite. Det var väldigt segt i spåren i nysnön, men kroppen kändes mycket bättre. Riktigt bra faktiskt och jag fick lite mer självförtroende.

Resten av lördagen gick snabbt med lunch i Sälen, fästvallning och lite tittande på damernas 3 mil från VM i Lahti. Jag hade gett mig tusan på att om jag nu inte får stå i led 2 så ska jag tamigtusan stå först i led 3. Efter att ha organiserat all packning och tävlingsutrustning så gick jag och la mig redan klockan 20:00 med larmet ställt på 02:50!

Efter en natt med något bättre sömn än natten innan så började jag vandra ner till starten runt klockan 03:00. Det var nästan så att jag trodde att jag hade tagit fel på dag när såg att hela startgärdet var öde. Jag tillsammans med en person i led 1 och en i led 2 var helt ensamma på startgärdet klockan 03:05. Först 03:30 dök nästa person i kön upp :-) Jag hade nått mitt första mål att vara först i led 3 i alla fall.

Först i Led 3!
Först i Led 3!

Efter frukost och sista fix med kläder och packning så gick jag ner till starten klockan 07:00. På väg ner stöter jag på nästan hela Lager 157 Skiteam som tydligen bodde väldigt nära oss. Stämningen var uppsluppen och de retades lite sinsemellan om stavlängd. Önskade dem alla lycka till innan jag gick in i mitt led. Fixade lite i fållan sedan gick jag och lämnade min väska vid lastbilarna som skulle till Mora och sen en kort visit i IFK Helsingborgs bussen på VIP parkeringen för att önska några av mina lagkamrater lycka till. Efter lite kort uppvärming och ett sista toalettbesök sammanstrålade jag med Johan Olsson från IFK längst fram i led 3. Vi konstaterade att det var rätt tomt i led 2 då vi hade ett 50 tal meter mellan oss och sista åkare i led 2. Måste ha varit ett märkligt seedningsår….Helt plötsligt gick starten och vi var iväg!

Jag stod cirka 8 spår till höger om klädfållan i mitten av Led 3. Fick en bra start och kunde snart täppa till luckan mot de sista i Led 2. Det flöt på bra hela den första kilometern till startbacken och jag upplevde till och med att det var lite glest i de dryga 50 spåren runt omkring mig på väg mot backen. Det var inga problem alls att byta spår som man ville och jag sökte mig medvetet ännu lite längre till höger så att jag skulle ha yttervarv i svängarna längre upp i backen. Väl i backen blir det alltid stökigt och stopp lite här och där, men upplevde ändå att det flöt på bra på högersidan. Hann reflektera över att det var MYCKET fler som stakade backen än jag tidigare upplevt under mina 6 lopp. Gick så hårt jag behövde för att följa strömmen av folk i backen och väl på toppen var det positivt att se att jag omgavs av uteslutande Led2 åkare. En väldigt tidig morgon hade gett resultat. Nu skulle jag bara orka hålla det distansen ut.

På myrarna mot Smågan kändes den aviserade motvinden och det var ömsom ganska snabba spår och ömsom riktigt segt. Alla låg och körde i 2 av spåren och det blev stora klungbildningar. Hux flux så ser jag Johan Hedenberg som startade ganska långt fram i led 2. Hamnade i rygg på Johan ett tag och växlade några ord. Körde ihop med Johan till strax efter Smågan, men sedan kände jag att det gick lite för fort och en snabb koll på pulsen som då var 165 gjorde att jag släppte av. Man ska ha respekt för 90km, det är viktigt att ha krafter kvar till slutet. Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

Kilometer efter kilometer passerades på väg mot Mora och när vi väl kom in i lite mer skog framåt Risberg var vinden inte längre kännbar förutom på vissa ställen där det var mer öppen terräng. Kroppen och huvudet kändes bra och jag drack i varje kontroll och kompletterade med min koncentrerade Winforce som jag hade i en flaska runt midjan tillsammans med några gels och ett par boosters.

Strax innan Risberg kom jag återigen ikapp Johan som nu såg betydligt mer sliten ut. I backarna upp mot Risbergs kontrollen var jag verkligen glad att jag hade fäste och kunde gå på bra där och passerade många åkare upp mot kontrollen. Kunde med lätthet springa à la Klæbo uppför de brantaste partierna (kanske inte riktigt, men ändå). Upplevde inte att jag förlorade någonting på att köra med fäste. Mitt glid var minst lika bra som de som stakade runt omkring mig. Min strategi hade egentligen varit att lägga tillräckligt med fäste för startbacken, alltså väldigt lite, men det visade sig hålla till strax efter Hökberg vilket inte var helt fel just nu!

Vid Vasslan strax efter Evertsberg så stannade jag till i IFK Helsingborgs kontroll för att ta lite Coca-cola. Jag var första IFK:are dit och det var minst sagt lite överrumplade när jag stannade till och inte alls förberedda på att langa dricka till mig. Jag känner så här i efterhand att jag kanske var lite burdus i mitt framträdande här så ber om ursäkt för detta och tack för colan! Den gjorde susen!

När jag kom till Oxberg hade jag fortfarande ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt och inte heller tidsmässigt. Hade inte tittat på klockan en enda gång. Ofta brukar man höra speakern nämna personer runt omkring som passerar och vilken placering de ligger på, men hörde aldrig det i år. Jag misstänkte dock att det flöt på bra då jag fortfarande bara såg 2xxx och 1xxx nummerlappar runt omkring. Precis som 2015 så passerade jag ett par tjejer med elit västar och det är ju också ett bra tecken.

Upp mot Hökberg (känns som alla kontroller är ”upp mot” på slutet) efter ca 65km åkning började det kännas i kroppen och jag tog en Winforce ultra energy gel och min första booster. Det var kanon timing och efter Hökberg så återkom krafterna lite grann. Var noga med att dricka så fort jag fick chansen mot slutet också. Här finns många extra lagningar att få dels från sponsorer till Vasaloppet och dels från Elit teamen som har lite rester kvar till oss vanliga dödliga.

Passerade Eldris och hade nu en bra klunga att köra med som höll för mig ett lagom tempo. Det var precis så att jag klarade hänga med dem nästan hela vägen in i mål. Hade fortfarande ingen aning om hur jag låg till utan fortsatte köra på så hårt som jag kunde hela vägen in i mål.

Efter 5timmar, 5 minuter och 18 sekunder fick jag passera målportalen. Såg mitt namn och tid på tavlan direkt efter målgång och kände mig först missnöjd med att missat att gå under 5 timmar, men när jag sedan efter loppet såg min placering så är jag otroligt nöjd och stolt över min insats! Drömmen om att nå topp 500 har tänts igen för 2018!

Tack till IFK Helsingborg för ett fantastiskt arrangemang med boende och allt annat praktiskt! Tack till Pölder Sport för stödet jag har fått från er under säsongen. Det har varit ovärderligt! Som alltid Service och tillgänglighet i världsklass! Tack till André för ett perfekt träningsupplägg!

Sist men inte minst tack till mina fina tjejer som alltid ställer upp och tror på sin tokige pappa och sambo!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline LJ02 slip, Stavar: Swix Triac 2.5, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium och Hestra ull underhandske, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6X + FC6X + Toko HelX Liquid. Red Creek rill 1 mm. Fäste – Swix VG35 grundvax, Swix V40 blå extra toppat med ett par tunna lager VR45.

Energi: Winforce carbo basic plus i flaska runt midjan, Winforce Ultra Energy gel och Winforce Booster.

Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)
Mål! Mkt slit bakom denna målgång :-)

Mannen till höger i bild är vinnaren i klass H65 Ole Reinhart Sandstad! Sjukt imponerande och inspirerande. Det här var hans sämsta placering sen 1993! Man har lite att jobba på om man säger så!

 

Snart Dags – VL 2017!

28 Feb

Nu är det inte många dagar kvar till vinterns stora mål Vasaloppet 2017. Det finns så många nojor i mitt huvud nu att man har gått helt i spinn. Vallanoja, vädernoja, startnoja, materialnoja, klädnoja, energinoja, formnoja……man är rätt knäpp som utsätter sig för det här.

Vallanoja och vädernoja kan man inte göra så mycket åt. De går hand i hand. Vädret ger vallan liksom eller om jag nu ska köra utan fästvalla eller med mina nya ”vallningsfria” Madshus Nanosonic Intelligrip ?! Tack vare Pölder Sport som stöttat mig något enormt denna säsong så har jag i alla fall riktigt bra material så det ska inte falla på det i alla fall. Materialbeslutet kommer jag nog inte ta förrän på lördag. Även kläder och energi har Pölder och Anders på Triathlondepån sett till att jag har koll på.

Det som är upp till mig är att ha formen och start positionen. Startpositionen i vasaloppet är viktigare än i något annat lopp skulle jag vilja säga då det är 16000 startandes och ju fler av dessa som du kan starta före desto bättre som ni förstår. På förra årets lopp halkade jag ner från startled 2 till 3 vilket gör X antal hundra åkare är före mig redan från start. Jag har verkligen försökt seeda upp mig i år och kört fler seedningslopp än någon säsong tidigare. Men, tyvärr har vasaloppets seedningskommités gränser inte varit på min sida och jag har missat led 2 med små marginaler på de lopp jag har kört. Surt sa räven. Det blir ytterligare en utmaning att ta sig an inför Söndag.

Formen då?! Inför förra årets vasalopp var jag tokförkyld och hostade rejält ända fram till start i princip. Ingen bra uppladdning. Det var inte heller smart att på fredagen förra året staka andra sträckan i stafettvasan i blötsnö. Detta året har jag slagit av på träningen tidigare än förra året och tack vara min tränare Primal Coaching – André Fält haft ett genomtänkt tränings och formtoppnings upplägg fokuserat på vasaloppet. Jag fick till och med lite välbehövlig massage igår. Kroppen känns väldigt bra just nu. Det är den jag får förlita mig till på söndag.

Ni därute får gärna också heja fram mig! Det hjälper alltid till. Ni kan följa mig på Vasaloppets resultatsida. Jag kommer även att försöka lägga upp lite inför bilder på min insta så håll utkik där.

Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.
Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.

 

 

Nu är det inte många dagar kvar till vinterns stora mål Vasaloppet 2017. Det finns så många nojor i mitt huvud nu att man har gått helt i spinn. Vallanoja, vädernoja, startnoja, materialnoja, klädnoja, energinoja, formnoja……man är rätt knäpp som utsätter sig för det här.

Vallanoja och vädernoja kan man inte göra så mycket åt. De går hand i hand. Vädret ger vallan liksom eller om jag nu ska köra utan fästvalla eller med mina nya ”vallningsfria” Madshus Nanosonic Intelligrip ?! Tack vare Pölder Sport som stöttat mig något enormt denna säsong så har jag i alla fall riktigt bra material så det ska inte falla på det i alla fall. Materialbeslutet kommer jag nog inte ta förrän på lördag. Även kläder och energi har Pölder och Anders på Triathlondepån sett till att jag har koll på.

Det som är upp till mig är att ha formen och start positionen. Startpositionen i vasaloppet är viktigare än i något annat lopp skulle jag vilja säga då det är 16000 startandes och ju fler av dessa som du kan starta före desto bättre som ni förstår. På förra årets lopp halkade jag ner från startled 2 till 3 vilket gör X antal hundra åkare är före mig redan från start. Jag har verkligen försökt seeda upp mig i år och kört fler seedningslopp än någon säsong tidigare. Men, tyvärr har vasaloppets seedningskommités gränser inte varit på min sida och jag har missat led 2 med små marginaler på de lopp jag har kört. Surt sa räven. Det blir ytterligare en utmaning att ta sig an inför Söndag.

Formen då?! Inför förra årets vasalopp var jag tokförkyld och hostade rejält ända fram till start i princip. Ingen bra uppladdning. Det var inte heller smart att på fredagen förra året staka andra sträckan i stafettvasan i blötsnö. Detta året har jag slagit av på träningen tidigare än förra året och tack vara min tränare Primal Coaching – André Fält haft ett genomtänkt tränings och formtoppnings upplägg fokuserat på vasaloppet. Jag fick till och med lite välbehövlig massage igår. Kroppen känns väldigt bra just nu. Det är den jag får förlita mig till på söndag.

Ni därute får gärna också heja fram mig! Det hjälper alltid till. Ni kan följa mig på Vasaloppets resultatsida. Jag kommer även att försöka lägga upp lite inför bilder på min insta så håll utkik där.

Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.
Starten i Västgöta Loppet! Ännu en missad seedning.

 

 

Billingens Långlopp

Race Reports 9 Feb

Sent omsider kommer här en race rapport från Billingens Långlopp som jag körde söndagen den 28:e Januari.

Jag har många gånger denna säsongen enbart stakat utan något fäste på träning och ett flertal gånger funderat på att köra en tävling utan fäste för att testa. Var verkligen i valet och kvalet inför Billingen att för första gången ställa mig på startlinjen utan något valla ”klet” under skidorna.

Åkte upp till Skövde och Billingen på lördag. Efter ett stopp i Jönköping där jag träffade Andreas från Pölder och fick min grymma Salomon Exo Race dräkt och ett par Red Creek  rillers så var jag framme framåt eftermiddagen. Det var en snölös tur genom småland och västergötland och även i Skövde var det endast en sträng med konstsnö på ca 3km som ringlade sig fram uppe på Billige berget. Stakade mig runt några varv på slingan som verkligen inte var helt platt och hade ett par branta knixar och några kniviga kurvor. Testade även att lägga lite klister, men fick mycket ifrysning.

Finkostym på!
Finkostym på!

Övernattade hos mina föräldrar som bjöd på en fantastiskt god köttbit med tillbehör.

Tanken på ifrysning och uppkörda spår fick mig till slut att bestämma mig för att Staka mitt första tävlingslopp så jag avslutade kvällen med att lägga pulvervallan enbart på skidorna.

Väl uppe på Billingen igen på söndagen så gick tiden som vanligt åt med att hämta nummerlapp och ha koll på utrustning och värma upp. Träffade mina kompisar och sjukt grymma åkare Jens, Ragge och Adam. Värmde upp några varv och fick lite gott snack med Jens som gjorde ett grymt lopp och slutade 9:a. Mamma och Pappa ställde upp som hejaklack och langare av vätska och hade även en extra stav. Just staven skulle tyvärr visa sig viktig för dagen.

Jag hade lyckats snika mig in i Elitledet och snart var det dags att ställa upp inför start jämte storheter som Rickard Bergengren som slutade 2:a efter en snöplig vurpa i spurten mot vinnaren för dagen Joakim Lindberg. Det kändes nästan som man var ”naken” där man stod utan fästvalla under fötterna. Ska jag orka tänkte jag och hur jävla fort kommer det gå i starten. När det var ca 5 minuter till start säger speakern att man hittat en bilnyckel. Då jag tappat den nyckeln tidigare så rusade jag bort till mina föräldrar och kollade min överdragsjacka som de precis hade fått. Självklart tomma fickor. Panik och 2 minuter till start. Pappa sa, lugnt att vi fixar det! Så jag gick och ställde mig med lagom puls…..not!

Hann bara tänka lite till på nyckeln när starten gick, sen tänkte jag inte mer på den just då kan jag säga. Jag fick gå på mitt ABSOLUTA max för att överhuvudtaget hänga med i 200 meter, sen började Bergengren och co. dra ifrån. Hittade efter ett tag en bra rytm och vi var ca 4 åkare i en liten klunga. Även då första varvet gick väldigt fort (ca 8 minuter på 3,1km) så kändes det ok och jag hade bra med krafter i stakningen och behövde inte saxa i någon av backarna. Allt flöt på fint och Mamma och Pappa skötte langningen av vätska och varvräkning kanonbra. Ovärderlig support!!

Vi skulle avverka 14 varv och 42km. Vid någon av varvningarna kom jag på nyckeln igen….det var lugnt…Pappa hade den! Skönt!

Allt gick bra till en av hårnålskurvorna på det 8:e varvet. Gick om en åkare i kurvan och tappade balansen för en bråkdel av en sekund och satte skidan på min fina Triac 2.0 stav. Pang sa det så var den knäckt.

Helvete fick jag ur mig. Hade därifrån ett halvt varv kvar till jag kunde få min extra stav vid varvningen. Det var också den mest kuperade halvan och jag hade inget fäste under skidorna. Då är stavarna hyfsat viktiga. Funderade i några få sekunder om jag skulle bryta, men fan heller. Funderade också i några sekunder om jag skulle slänga den brutna staven, men snål som jag är så tänkte jag att handtaget och kontroll remmen går ju att använda så jag stoppade in den under vänsterarmen och stakade vidare med enbart en höger stav. Det gick ju olidligt långsamt och i de brantaste backarna fick jag sax springa upp.

Efter vad som kändes som en evighet kom jag till slut in vid varvningen och fick min extra stav…..som var en högerstav och jag behövde ju en vänster stav. Skit samma tänkte jag och virade om kontroll remmen så gott det gick och körde på. Bet ihop och fick upp hyfsad fart igen. Efter 2timmar och 21 minuter kunde jag gå i mål. Besviken, men nöjd att jag fullföljde allt till trots.

Resultatet innebar att jag missade led 2 med ynka 3 minuter, trots debaclet med staven. Det får jag ändå vara rätt nöjd med. Utan bruten stav hade jag lätt klarat led 2 och dessutom stakade jag mitt första tävlingslopp. Känns som det blir fler framöver.

I dimman mot mål!
I dimman mot mål!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline, Stavar: Swix Triac 2.0, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF8BW + FC7X, Red Creek rill Coarse och 1 mm Fäste – NADA

Energi: Winforce carbo basic plus och en winforce booster efter ca 30 km åkning.

Mot nya friska mål i Västgötaloppet 12/2.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Sent omsider kommer här en race rapport från Billingens Långlopp som jag körde söndagen den 28:e Januari.

Jag har många gånger denna säsongen enbart stakat utan något fäste på träning och ett flertal gånger funderat på att köra en tävling utan fäste för att testa. Var verkligen i valet och kvalet inför Billingen att för första gången ställa mig på startlinjen utan något valla ”klet” under skidorna.

Åkte upp till Skövde och Billingen på lördag. Efter ett stopp i Jönköping där jag träffade Andreas från Pölder och fick min grymma Salomon Exo Race dräkt och ett par Red Creek  rillers så var jag framme framåt eftermiddagen. Det var en snölös tur genom småland och västergötland och även i Skövde var det endast en sträng med konstsnö på ca 3km som ringlade sig fram uppe på Billige berget. Stakade mig runt några varv på slingan som verkligen inte var helt platt och hade ett par branta knixar och några kniviga kurvor. Testade även att lägga lite klister, men fick mycket ifrysning.

Finkostym på!
Finkostym på!

Övernattade hos mina föräldrar som bjöd på en fantastiskt god köttbit med tillbehör.

Tanken på ifrysning och uppkörda spår fick mig till slut att bestämma mig för att Staka mitt första tävlingslopp så jag avslutade kvällen med att lägga pulvervallan enbart på skidorna.

Väl uppe på Billingen igen på söndagen så gick tiden som vanligt åt med att hämta nummerlapp och ha koll på utrustning och värma upp. Träffade mina kompisar och sjukt grymma åkare Jens, Ragge och Adam. Värmde upp några varv och fick lite gott snack med Jens som gjorde ett grymt lopp och slutade 9:a. Mamma och Pappa ställde upp som hejaklack och langare av vätska och hade även en extra stav. Just staven skulle tyvärr visa sig viktig för dagen.

Jag hade lyckats snika mig in i Elitledet och snart var det dags att ställa upp inför start jämte storheter som Rickard Bergengren som slutade 2:a efter en snöplig vurpa i spurten mot vinnaren för dagen Joakim Lindberg. Det kändes nästan som man var ”naken” där man stod utan fästvalla under fötterna. Ska jag orka tänkte jag och hur jävla fort kommer det gå i starten. När det var ca 5 minuter till start säger speakern att man hittat en bilnyckel. Då jag tappat den nyckeln tidigare så rusade jag bort till mina föräldrar och kollade min överdragsjacka som de precis hade fått. Självklart tomma fickor. Panik och 2 minuter till start. Pappa sa, lugnt att vi fixar det! Så jag gick och ställde mig med lagom puls…..not!

Hann bara tänka lite till på nyckeln när starten gick, sen tänkte jag inte mer på den just då kan jag säga. Jag fick gå på mitt ABSOLUTA max för att överhuvudtaget hänga med i 200 meter, sen började Bergengren och co. dra ifrån. Hittade efter ett tag en bra rytm och vi var ca 4 åkare i en liten klunga. Även då första varvet gick väldigt fort (ca 8 minuter på 3,1km) så kändes det ok och jag hade bra med krafter i stakningen och behövde inte saxa i någon av backarna. Allt flöt på fint och Mamma och Pappa skötte langningen av vätska och varvräkning kanonbra. Ovärderlig support!!

Vi skulle avverka 14 varv och 42km. Vid någon av varvningarna kom jag på nyckeln igen….det var lugnt…Pappa hade den! Skönt!

Allt gick bra till en av hårnålskurvorna på det 8:e varvet. Gick om en åkare i kurvan och tappade balansen för en bråkdel av en sekund och satte skidan på min fina Triac 2.0 stav. Pang sa det så var den knäckt.

Helvete fick jag ur mig. Hade därifrån ett halvt varv kvar till jag kunde få min extra stav vid varvningen. Det var också den mest kuperade halvan och jag hade inget fäste under skidorna. Då är stavarna hyfsat viktiga. Funderade i några få sekunder om jag skulle bryta, men fan heller. Funderade också i några sekunder om jag skulle slänga den brutna staven, men snål som jag är så tänkte jag att handtaget och kontroll remmen går ju att använda så jag stoppade in den under vänsterarmen och stakade vidare med enbart en höger stav. Det gick ju olidligt långsamt och i de brantaste backarna fick jag sax springa upp.

Efter vad som kändes som en evighet kom jag till slut in vid varvningen och fick min extra stav…..som var en högerstav och jag behövde ju en vänster stav. Skit samma tänkte jag och virade om kontroll remmen så gott det gick och körde på. Bet ihop och fick upp hyfsad fart igen. Efter 2timmar och 21 minuter kunde jag gå i mål. Besviken, men nöjd att jag fullföljde allt till trots.

Resultatet innebar att jag missade led 2 med ynka 3 minuter, trots debaclet med staven. Det får jag ändå vara rätt nöjd med. Utan bruten stav hade jag lätt klarat led 2 och dessutom stakade jag mitt första tävlingslopp. Känns som det blir fler framöver.

I dimman mot mål!
I dimman mot mål!

Utrustning: Skidor – Madshus Redline, Stavar: Swix Triac 2.0, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Salomon Exo, Mössa: Trimtex IFK Helsingborg, Handskar: Craft Podium, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF8BW + FC7X, Red Creek rill Coarse och 1 mm Fäste – NADA

Energi: Winforce carbo basic plus och en winforce booster efter ca 30 km åkning.

Mot nya friska mål i Västgötaloppet 12/2.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Axa Ski Marathon – Orsa 8/1

Race Reports 17 Jan

Första längd tävlingen inför Vasaloppet 2017 är avverkad. Det blev Axa Ski Marathon i Orsa Grönklitt för ett par veckor sedan. Vi var ett glatt gäng skåningar från IFK Helsingborg som åkte upp redan på torsdagen innan loppet för att acklimatisera oss till riktig vinter och vänja oss vid att stå på ett plast/grafit belag istället för på rullande hjul.

Efter sisådär 8 timmars bilresande var alla trots -24 på termometern bra sugna att röra på skidbenen redan på kvällen. Det blev dock inte så lång tur då fötterna protesterade redan efter ca 30 minuter, men ändå skönt att känna på de då extremt kärva spåren och uppleva det fantastiska vinterlandskapet.

Under fredagen och framförallt lördagen steg temperaturen och Orsa visade upp sin allra bästa sida. Det var propaganda skidåkning på allvar.

Glad skåning! Grymma Bliz Force glasögon i alla väder!
Glad skåning i frögrunden och glad skåning i bakgrunden.  Grymma Bliz Force glasögon i alla väder!

 

Dessa dagar spenderade vi med att lista ut hur tävlingsbanan skulle bli och huruvida man skulle staka loppet eller gå med fäste och om man skulle gå med fäste vilken valla man skulle köra på. Det vanliga skid nojandet med andra ord :-)

Efter att ha kört tävlingsbanan några gånger både med och utan fäste bestämde jag mig för att min kapacitet nog bäst utnyttjades med fäste. Vi hämtade ut våra nummer lappar och både jag och två av mina klubbkompisar Johan O och Johan H hade fått seedning till led 1 vilket kändes skönt. Då borde man i alla fall komma iväg bra på det breda start gärdet, tji fick jag skulle det visa sig. Hela gänget laddade sedan med hamburgare och öl på värdshuset i Orsa. Allt var nu klart för race klockan 1000 nästa morgon.

 

Att staka eller att inte staka...diskussion pågår!
Att staka eller att inte staka…diskussion pågår!

 

Jag sov ovanligt gott för att vara natten innan ett lopp. Kanske för att jag inte hade några större förhoppningar att göra ett topplopp. Min kropp var sliten efter all grundträning och den rekommenderade lugna vecka 52 från min coach blev allt annat än lugn då jag och mina tjejer tog en spontan resa till sälen. Självförtroendet är ju aldrig så bra heller när man inte hade kört ett enda fart pass sedan Kalmar Ironman i Augusti (!). Bara lågintensiv grund träning fram till denna tävling.

Vaknade runt 7 tiden på söndag morgon och tyckte jag hade bra koll på allting. Vi åt en god frukost tillsammans i lugn och ro och packade sedan bilarna för att ge oss i väg till starten. När vi kom till startgärdet var vi i god tid och jag fick en bra plats i mitten av led 1. Åkte ut på banan och konstaterade att mitt fäste var i underkant godkänt så jag la på ett säkerhetslager av en mjukare valla då temperaturen var cirka 3 grader högre än vad prognosen sa kvällen innan när jag vallat. Fick lite stress av detta, men kände ändå mig trygg i att om fästet skulle visa sig dåligt så kunde jag staka. Jag hade också lagt ett väldigt kort fäste och då får man förvänta sig lite bakhalt.

Innan start hann jag hälsa på Kanto, Ragge och Adam som stod framme i elit ledet och önska dem lycka till. Kanto gjorde en monster tävling och slog Robin Bryntesson! Grymt! Orutinerat nog hade jag inte memorerat ordentligt vart jag lagt mina skidor. Irrade runt i led 1 för att hitta dem bland alla startande som nu stod med skidorna på fullt klara för start med 1 minut kvar. Fullständig Panik!! Vart fan är mina skidor! Hittade ett par redline men med rotefella (jag har Salomon) bindning. Hann tänka det är ju någon jävel som tagit fel…och såg mig själv stå vid sidan av när starten gick…precis då så ser jag mina skidor och hinner slänga på mig dem med 30 sekunder tillgodo….puh!

 

Mäktig Start! Foto: Axa Ski Marathon
Mäktig Start! Foto: Axa Ski Marathon

 

Kom iväg ganska bra tyckte jag, men såg snabbt att jag låg efter den enbart stakandes Johan H. Tänkte där har jag en rygg jag måste ikapp. Sen sa det pang! Killen till vänster om mig hade satt sin stav mellan mina ben och där rök den. Förbannad så drog han sin knytnäve i mitt bröst och ett kortare handgemäng uppstod innan jag kom ifrån den idioten. Försökte åter få fokus upp i första slakmotan. Kände att fästet fungerade mycket bättre än jag trodde och det var en grymt skön känsla. Frågan är hur glidet var? Tempot var högt nu och snart kom första utförskörningen. Jodå glidet gick inte att klaga på heller. Gled lika bra eller bättre än dem runt omkring mig. Kudos för plockningen av skidor Böna på Pölder!

Tävlingen avgjordes 3 varv på en 11,5 km slinga och ett varv på en 7 km slinga. Hela första varvet såg jag Johan H framför mig och jag gick så hårt jag kände att jag kunde för att komma ikapp den klunga som han låg i. Strax efter första varvningen kom jag ikapp och la mig kloss i rygg på Johan och tänkte att det blir en episk spurt strid mellan honom och mig. Efter halva andra varvet upptäckte Johan att jag låg där och vi småsnackade lite. Nu var jag trött efter att ha kört ifatt och Johan stakade på bra….jävligt irriterande 😉 Ut på 3:e varvet kände jag ändå att krafterna kom tillbaka lite. Jag är ju låååång distansare så ju längre desto bättre är det oftast för mig. Vågade dock inte gå ifrån tidigt på 3:e varvet vilket jag kanske borde ha gjort för jag kände att tempot mattades av lite. Efter halva 3:e varvet drog jag dock på i en av backarna och Johan H släppte och kom inte ikapp. Nackdelen var att jag nu körde ensam och det tog flera kilometrar innan jag hittade en riktigt bra klunga att hänga med. Försökte ge allt den sista 7km slingan och gick imål efter 2h18minuter. Vann gjorde Lager 157’s Fredrik Byström på overkliga 1h45min.

Resultatet innebar att jag missade att kvala till startled 2 i vasaloppet med ca 5 minuter, men jag är rätt så nöjd ändå. Det blev stora avstånd mellan eliten och elitmotionärerna vilket ofta ger en tuff seedning. Känns också bra att jag är mycket närmare led 2 än led 4 trots sliten kropp och ingen toppning inför loppet.

Utrustning: Skidor – Madshus Redline, Stavar: Swix Triac 2.0, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Trimtex Axa Sportsclub, Mössa: Trimtex Axa Sportsclub, Handskar: Craft Podium, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6x + FC6x, Red Creek rill -5/-10. Fäste Swix – VR40 toppat med VR45

Energi: 1 flaska i mitt Salomon XR energi bälte med Winforce carbo basic plus och en winforce booster efter ca 30 km åkning.

Mot nya friska mål i Billingens Långlopp den 28/1! Håll Tummarna! Tack och Adjö….massor med snö!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Första längd tävlingen inför Vasaloppet 2017 är avverkad. Det blev Axa Ski Marathon i Orsa Grönklitt för ett par veckor sedan. Vi var ett glatt gäng skåningar från IFK Helsingborg som åkte upp redan på torsdagen innan loppet för att acklimatisera oss till riktig vinter och vänja oss vid att stå på ett plast/grafit belag istället för på rullande hjul.

Efter sisådär 8 timmars bilresande var alla trots -24 på termometern bra sugna att röra på skidbenen redan på kvällen. Det blev dock inte så lång tur då fötterna protesterade redan efter ca 30 minuter, men ändå skönt att känna på de då extremt kärva spåren och uppleva det fantastiska vinterlandskapet.

Under fredagen och framförallt lördagen steg temperaturen och Orsa visade upp sin allra bästa sida. Det var propaganda skidåkning på allvar.

Glad skåning! Grymma Bliz Force glasögon i alla väder!
Glad skåning i frögrunden och glad skåning i bakgrunden.  Grymma Bliz Force glasögon i alla väder!

 

Dessa dagar spenderade vi med att lista ut hur tävlingsbanan skulle bli och huruvida man skulle staka loppet eller gå med fäste och om man skulle gå med fäste vilken valla man skulle köra på. Det vanliga skid nojandet med andra ord :-)

Efter att ha kört tävlingsbanan några gånger både med och utan fäste bestämde jag mig för att min kapacitet nog bäst utnyttjades med fäste. Vi hämtade ut våra nummer lappar och både jag och två av mina klubbkompisar Johan O och Johan H hade fått seedning till led 1 vilket kändes skönt. Då borde man i alla fall komma iväg bra på det breda start gärdet, tji fick jag skulle det visa sig. Hela gänget laddade sedan med hamburgare och öl på värdshuset i Orsa. Allt var nu klart för race klockan 1000 nästa morgon.

 

Att staka eller att inte staka...diskussion pågår!
Att staka eller att inte staka…diskussion pågår!

 

Jag sov ovanligt gott för att vara natten innan ett lopp. Kanske för att jag inte hade några större förhoppningar att göra ett topplopp. Min kropp var sliten efter all grundträning och den rekommenderade lugna vecka 52 från min coach blev allt annat än lugn då jag och mina tjejer tog en spontan resa till sälen. Självförtroendet är ju aldrig så bra heller när man inte hade kört ett enda fart pass sedan Kalmar Ironman i Augusti (!). Bara lågintensiv grund träning fram till denna tävling.

Vaknade runt 7 tiden på söndag morgon och tyckte jag hade bra koll på allting. Vi åt en god frukost tillsammans i lugn och ro och packade sedan bilarna för att ge oss i väg till starten. När vi kom till startgärdet var vi i god tid och jag fick en bra plats i mitten av led 1. Åkte ut på banan och konstaterade att mitt fäste var i underkant godkänt så jag la på ett säkerhetslager av en mjukare valla då temperaturen var cirka 3 grader högre än vad prognosen sa kvällen innan när jag vallat. Fick lite stress av detta, men kände ändå mig trygg i att om fästet skulle visa sig dåligt så kunde jag staka. Jag hade också lagt ett väldigt kort fäste och då får man förvänta sig lite bakhalt.

Innan start hann jag hälsa på Kanto, Ragge och Adam som stod framme i elit ledet och önska dem lycka till. Kanto gjorde en monster tävling och slog Robin Bryntesson! Grymt! Orutinerat nog hade jag inte memorerat ordentligt vart jag lagt mina skidor. Irrade runt i led 1 för att hitta dem bland alla startande som nu stod med skidorna på fullt klara för start med 1 minut kvar. Fullständig Panik!! Vart fan är mina skidor! Hittade ett par redline men med rotefella (jag har Salomon) bindning. Hann tänka det är ju någon jävel som tagit fel…och såg mig själv stå vid sidan av när starten gick…precis då så ser jag mina skidor och hinner slänga på mig dem med 30 sekunder tillgodo….puh!

 

Mäktig Start! Foto: Axa Ski Marathon
Mäktig Start! Foto: Axa Ski Marathon

 

Kom iväg ganska bra tyckte jag, men såg snabbt att jag låg efter den enbart stakandes Johan H. Tänkte där har jag en rygg jag måste ikapp. Sen sa det pang! Killen till vänster om mig hade satt sin stav mellan mina ben och där rök den. Förbannad så drog han sin knytnäve i mitt bröst och ett kortare handgemäng uppstod innan jag kom ifrån den idioten. Försökte åter få fokus upp i första slakmotan. Kände att fästet fungerade mycket bättre än jag trodde och det var en grymt skön känsla. Frågan är hur glidet var? Tempot var högt nu och snart kom första utförskörningen. Jodå glidet gick inte att klaga på heller. Gled lika bra eller bättre än dem runt omkring mig. Kudos för plockningen av skidor Böna på Pölder!

Tävlingen avgjordes 3 varv på en 11,5 km slinga och ett varv på en 7 km slinga. Hela första varvet såg jag Johan H framför mig och jag gick så hårt jag kände att jag kunde för att komma ikapp den klunga som han låg i. Strax efter första varvningen kom jag ikapp och la mig kloss i rygg på Johan och tänkte att det blir en episk spurt strid mellan honom och mig. Efter halva andra varvet upptäckte Johan att jag låg där och vi småsnackade lite. Nu var jag trött efter att ha kört ifatt och Johan stakade på bra….jävligt irriterande 😉 Ut på 3:e varvet kände jag ändå att krafterna kom tillbaka lite. Jag är ju låååång distansare så ju längre desto bättre är det oftast för mig. Vågade dock inte gå ifrån tidigt på 3:e varvet vilket jag kanske borde ha gjort för jag kände att tempot mattades av lite. Efter halva 3:e varvet drog jag dock på i en av backarna och Johan H släppte och kom inte ikapp. Nackdelen var att jag nu körde ensam och det tog flera kilometrar innan jag hittade en riktigt bra klunga att hänga med. Försökte ge allt den sista 7km slingan och gick imål efter 2h18minuter. Vann gjorde Lager 157’s Fredrik Byström på overkliga 1h45min.

Resultatet innebar att jag missade att kvala till startled 2 i vasaloppet med ca 5 minuter, men jag är rätt så nöjd ändå. Det blev stora avstånd mellan eliten och elitmotionärerna vilket ofta ger en tuff seedning. Känns också bra att jag är mycket närmare led 2 än led 4 trots sliten kropp och ingen toppning inför loppet.

Utrustning: Skidor – Madshus Redline, Stavar: Swix Triac 2.0, Pjäxor: Salomon RC Carbon, Raceställ: Trimtex Axa Sportsclub, Mössa: Trimtex Axa Sportsclub, Handskar: Craft Podium, Underställ: Craft Active Extreme, Strumpor: Craft XC warm sock.

Valla: Glid Swix – LF5 + HF6x + FC6x, Red Creek rill -5/-10. Fäste Swix – VR40 toppat med VR45

Energi: 1 flaska i mitt Salomon XR energi bälte med Winforce carbo basic plus och en winforce booster efter ca 30 km åkning.

Mot nya friska mål i Billingens Långlopp den 28/1! Håll Tummarna! Tack och Adjö….massor med snö!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Sjusjøen – favorit i repris

14 Dec 2016

Några veckor av tung mängd träning har gått sedan mitt sista inlägg. Känner mig ganska nedtränad just nu och det ska bli skönt med lite lättare träning under julen. Sedan ser jag verkligen framemot att släppa på mängden och köra lite mer fart från vecka 1.

Den 8/1 blir det också tävlingspremiär på skidor i Axa Ski Marathon. Det ska bli grymt kul att testa formen, mina nya Madshus Redline och min nya Salomon S-Lab Exo race dräkt. Vi är ett helt gäng från IFK Helsingborg som åker upp.

Förra helgen fick jag igen följa med de hårda grabbarna till Norges skidmecka numero uno, Sjusjøen. Det var i princip samma gäng som förra gången. Ragge som stod i elitledet förra året, Jens som troligtvis kommer stå där (überstark) och så fick jag träffa Johan Kanto plats 183 i Vasaloppet 2016! I år satsar han på topp 100. Inte nog med att han är grym. Han är väldigt trevlig också! Sjukt inspirerande att köra med dem och jag lär mig massor om hur man ska staka.

Denna gång kom vi iväg lite tidigare så jag, Jens och Ragge hann ta ett magiskt fint kvällspass på 20km med pannlampa på fjället. Jens och Ragge körde skate och jag fick staka eftersom jag inte hann lägga något fäste. 2 rejäla stigningar och totalt 350 höjdmeter kändes i armarna kan jag säga. Tänkte att det inte gjorde så mycket eftersom jag ändå skulle gå med fäste när de andra skulle staka på lördagens långpass……trodde jag…

Ragnar lyser upp tillvaron på fjället!
Ragnar lyser upp tillvaron på fjället!

Lördag morgon var det dags för långpass. Ragge hade lagt upp en 60+ km runda åt oss. Alla skulle staka utom jag var det tänkt, men det var lättare sagt än gjort att lägga något fäste. Temperaturen var runt -1 och det snöade när jag gick upp till vallaboden. Klister var otänkbart på grund av snöfallet som kom så jag provade lägga en mjuk burk mix. Jag kände direkt när vi gav oss iväg att det var lönlöst så det var bara att bita ihop och staka. Tänkte att jag får väl vända hemåt när kroppen ger upp. Hade några rejäla svackor under passet men min räddning var att jag trots fästet som jag la hade väldigt bra glid i de bitvis lösa och bitvis isiga spåren. Jens som hade slarvat med urborstningen av sin glidvalla och jag gav oss efter ca 65km och 1000 höjdmeter. Det är det längsta jag har stakat hittills och jag är sjukt nöjd med det. Hängde faktiskt med hyfsat också även om jag för det mesta låg sist och sladdade lite efter. Ragge kom tillbaka till stugan där jag och Jens mös med kaffe efter lunchen efter 80(!) km stakning. Ragge var sliten. Johan däremot såg helt opåverkad ut (!).

Dagen avslutades med att jag fick låna Johans tjejs skate skidor och för första gången testa skate. Det var riktigt kul och gick faktiskt hyfsat för att vara första gången. De gamla hockey takterna satt nog i fortfarande tror jag.

Från vänster: Adam som dök upp under passet, Jens, Johan och Ragge! Stak Kungarna!
Från vänster: Adam som dök upp under passet, Jens, Johan och Ragge! Stak Kungarna!

På söndag morgon gav sig hårdingarna av för stakintervaller i backe. Något min kropp inte alls kände för så jag tog ett fint 3 mils pass själv. Tyvärr var det lika svåra vallningsförhållanden på söndagen så det var bara att bita ihop och staka även då. Men, det gick alldeles utmärkt även det. Det känns som jag har utvecklat min teknik lite grann vilket gör att jag inte belastar armarna så mycket och därmed orkar mycket längre. Det kom mer nysnö under passet på söndagen och jag fick verkligen testat mina Bliz Force glasögon. Jag kan verkligen rekommendera dem. Immar inte, och de fotokromatiska glasen gör att ljuset hela tiden känns rätt.

Vid lunchtid lämnade vi Sjusjöen nöjda och glada för denna gång med cirka 13 riktigt bra mil i kroppen och 2000 höjdmeter.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Kommentar överflödig! Foto: Johan Kanto
Kommentar överflödig!
Foto: Johan Kanto

 

Några veckor av tung mängd träning har gått sedan mitt sista inlägg. Känner mig ganska nedtränad just nu och det ska bli skönt med lite lättare träning under julen. Sedan ser jag verkligen framemot att släppa på mängden och köra lite mer fart från vecka 1.

Den 8/1 blir det också tävlingspremiär på skidor i Axa Ski Marathon. Det ska bli grymt kul att testa formen, mina nya Madshus Redline och min nya Salomon S-Lab Exo race dräkt. Vi är ett helt gäng från IFK Helsingborg som åker upp.

Förra helgen fick jag igen följa med de hårda grabbarna till Norges skidmecka numero uno, Sjusjøen. Det var i princip samma gäng som förra gången. Ragge som stod i elitledet förra året, Jens som troligtvis kommer stå där (überstark) och så fick jag träffa Johan Kanto plats 183 i Vasaloppet 2016! I år satsar han på topp 100. Inte nog med att han är grym. Han är väldigt trevlig också! Sjukt inspirerande att köra med dem och jag lär mig massor om hur man ska staka.

Denna gång kom vi iväg lite tidigare så jag, Jens och Ragge hann ta ett magiskt fint kvällspass på 20km med pannlampa på fjället. Jens och Ragge körde skate och jag fick staka eftersom jag inte hann lägga något fäste. 2 rejäla stigningar och totalt 350 höjdmeter kändes i armarna kan jag säga. Tänkte att det inte gjorde så mycket eftersom jag ändå skulle gå med fäste när de andra skulle staka på lördagens långpass……trodde jag…

Ragnar lyser upp tillvaron på fjället!
Ragnar lyser upp tillvaron på fjället!

Lördag morgon var det dags för långpass. Ragge hade lagt upp en 60+ km runda åt oss. Alla skulle staka utom jag var det tänkt, men det var lättare sagt än gjort att lägga något fäste. Temperaturen var runt -1 och det snöade när jag gick upp till vallaboden. Klister var otänkbart på grund av snöfallet som kom så jag provade lägga en mjuk burk mix. Jag kände direkt när vi gav oss iväg att det var lönlöst så det var bara att bita ihop och staka. Tänkte att jag får väl vända hemåt när kroppen ger upp. Hade några rejäla svackor under passet men min räddning var att jag trots fästet som jag la hade väldigt bra glid i de bitvis lösa och bitvis isiga spåren. Jens som hade slarvat med urborstningen av sin glidvalla och jag gav oss efter ca 65km och 1000 höjdmeter. Det är det längsta jag har stakat hittills och jag är sjukt nöjd med det. Hängde faktiskt med hyfsat också även om jag för det mesta låg sist och sladdade lite efter. Ragge kom tillbaka till stugan där jag och Jens mös med kaffe efter lunchen efter 80(!) km stakning. Ragge var sliten. Johan däremot såg helt opåverkad ut (!).

Dagen avslutades med att jag fick låna Johans tjejs skate skidor och för första gången testa skate. Det var riktigt kul och gick faktiskt hyfsat för att vara första gången. De gamla hockey takterna satt nog i fortfarande tror jag.

Från vänster: Adam som dök upp under passet, Jens, Johan och Ragge! Stak Kungarna!
Från vänster: Adam som dök upp under passet, Jens, Johan och Ragge! Stak Kungarna!

På söndag morgon gav sig hårdingarna av för stakintervaller i backe. Något min kropp inte alls kände för så jag tog ett fint 3 mils pass själv. Tyvärr var det lika svåra vallningsförhållanden på söndagen så det var bara att bita ihop och staka även då. Men, det gick alldeles utmärkt även det. Det känns som jag har utvecklat min teknik lite grann vilket gör att jag inte belastar armarna så mycket och därmed orkar mycket längre. Det kom mer nysnö under passet på söndagen och jag fick verkligen testat mina Bliz Force glasögon. Jag kan verkligen rekommendera dem. Immar inte, och de fotokromatiska glasen gör att ljuset hela tiden känns rätt.

Vid lunchtid lämnade vi Sjusjöen nöjda och glada för denna gång med cirka 13 riktigt bra mil i kroppen och 2000 höjdmeter.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Kommentar överflödig! Foto: Johan Kanto
Kommentar överflödig!
Foto: Johan Kanto

 

En vit helg!

21 Nov 2016

I helgen bar det iväg till Sjusjøen och ett magiskt vinterlandskap tillsammans med ett minst sagt hårt gäng Göteborgare. Alla topp 500 i Vasaloppet 2016

Vi kom upp sent fredag kväll till våra små stugor och efter att ha installerat oss snabbt och efter att jag och min extremt trevlige rumskamrat Jens bekantat oss lite med varandra så var det sängen som gällde och laddning inför långpass på lördagen. Det var planerat 50+ km…..slitsamt skulle det visa sig för en fortfarande återhämtandes ultra kropp.

Vackert vinterlandskap som mötte oss tidigt Lördag morgon!
Vackert vinterlandskap som mötte oss tidigt Lördag morgon!

Väckarklockan ringde tidigt på lördag morgon. Klockan 0900 skulle vi ge oss iväg och innan dess skulle det vara vallat och klart. Klockrent burkföre var det med nysnö och runt 2-3 minusgrader. Det fick bli 6 lager Swix VR45 på mina nya fina Madshus Redline som jag precis hunnit att få levererade från Pölder innan vi åkte iväg. Spännande att få testa dem direkt och även se hur de gled jämfört med de andras skidor.

Vi gav oss iväg strax efter 0900 på en riktigt härlig långtur i det fantastiska vinterlandskapet. Det hade verkligen kommit mycket snö däruppe och en stor kontrast mot förra året när jag var där. Då var det väldigt skralt med snö vilket begränsade vart på fjället man kunde åka. Nu fick man se helt andra delar som inte gick att åka på förra året.

Ragnar (plats 244 VL 2016) som varit i Sjusjøen massor med gånger var en eminent guide och hittade fantastiska stakrakor, fina slakmoter, grymma långa klättringar och kilometerlånga nedförskörningar.

Mina Redline var verkligen superfina! Både kanon glid och jag hade bra fäste hela vägen även fast jag hade lagt det så kort som möjligt. Tyvärr hjälpte inte de grymma skidorna mig att hänga på grabbarna utan jag halkade allt som oftast en bit efter. Men, de var schyssta att vänta in mig så jag slapp övernatta på fjället.

Det blev ett grymt jobbigt men fint långpass på 54 km där till och med solen tittade fram efter ett tag. Testade även mina Bliz Force glasögon som fungerade kanon även i svagt ljus och i det lätta snöfallet som kom ett tag under rundan.

En trött Rickard och en pigg Ragnar mot slutet av långpasset.
En trött Rickard och en pigg Ragnar mot slutet av långpasset.

Efter lite vila och mat i magen gav jag och Jens oss sedan ut på en kortare kvällstur med pannlampa ute på fjället. Det var en häftig upplevelse. Helt stilla och mörkt med inslag av enstaka dansande ljuslyktor av andra åkare ute på fjället. 16 km kändes alldeles lagom och efter en bastu och god middag så somnade man ovaggad även om den ömma kroppen gjorde sömnen väl orolig.

På söndag morgon gav vi oss iväg redan 0800 för att köra ett långpass till. Mina ljumskar kändes inte bra när vi gav oss iväg, men blev ganska snart varma och då kändes det i alla fall ok. En av killarna Andreas körde på helt blanka skidor (ingen fästvalla). Riktigt tufft då det var segt före efter ännu mer nysnö under natten.

Förutom fantastisk åkning även denna morgon så var en av höjdpunkterna när Ole Einar Bjørndalen susade förbi oss på väg uppför en 3 km stigning. Han såg helt oberörd ut.

Vi stod på toppen av stigningen och skulle snart ge oss iväg utför. Jag knäppte några bilder och de andra hann ge sig iväg före mig.

På väg nerför i perfekta spår genom skogen.
På väg nerför i perfekta spår genom skogen.

Jag stakade på för allt vad tygen höll för att komma ikapp och såg inte grabbarna framför mig. Efter en kilometer ser jag min rumskompis Jens stå 400 meter längre ner i backen och vifta hejvilt med sina stavar och bakom honom ser jag det blinkande ljuset från en saftblandare. Jag bromsade ner och det visade sig när jag kom fram att de hade haft världens race nerför backen när helt plötsligt pistmaskinen som tog upp hela spårbredden dök upp framför dem. När jag kom fram så möttes jag av en skrattande pistmaskinist och 3 grabbar som låg ute i snödrivorna bland granarna. Det var bara Jens som hade hunnit bromsa i spåret innan maskinen och kunde varna mig. Det var en jäkligt rolig syn. Som tur var gick inga skidor eller stavar och alla landade mjukt i djupsnön.

Helnöjda efter 30 km åkning var vi tyvärr tvungna att bege oss hemåt till verkligheten igen. Jag fick ihop nästan 11 mil riktig propaganda skidåkning. Tack Sjusjøen för denna gång. I’ll be back!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Tipp topp tommen opp som Norrmännen säger!
Tipp topp tommen opp som Norrmännen säger!

I helgen bar det iväg till Sjusjøen och ett magiskt vinterlandskap tillsammans med ett minst sagt hårt gäng Göteborgare. Alla topp 500 i Vasaloppet 2016

Vi kom upp sent fredag kväll till våra små stugor och efter att ha installerat oss snabbt och efter att jag och min extremt trevlige rumskamrat Jens bekantat oss lite med varandra så var det sängen som gällde och laddning inför långpass på lördagen. Det var planerat 50+ km…..slitsamt skulle det visa sig för en fortfarande återhämtandes ultra kropp.

Vackert vinterlandskap som mötte oss tidigt Lördag morgon!
Vackert vinterlandskap som mötte oss tidigt Lördag morgon!

Väckarklockan ringde tidigt på lördag morgon. Klockan 0900 skulle vi ge oss iväg och innan dess skulle det vara vallat och klart. Klockrent burkföre var det med nysnö och runt 2-3 minusgrader. Det fick bli 6 lager Swix VR45 på mina nya fina Madshus Redline som jag precis hunnit att få levererade från Pölder innan vi åkte iväg. Spännande att få testa dem direkt och även se hur de gled jämfört med de andras skidor.

Vi gav oss iväg strax efter 0900 på en riktigt härlig långtur i det fantastiska vinterlandskapet. Det hade verkligen kommit mycket snö däruppe och en stor kontrast mot förra året när jag var där. Då var det väldigt skralt med snö vilket begränsade vart på fjället man kunde åka. Nu fick man se helt andra delar som inte gick att åka på förra året.

Ragnar (plats 244 VL 2016) som varit i Sjusjøen massor med gånger var en eminent guide och hittade fantastiska stakrakor, fina slakmoter, grymma långa klättringar och kilometerlånga nedförskörningar.

Mina Redline var verkligen superfina! Både kanon glid och jag hade bra fäste hela vägen även fast jag hade lagt det så kort som möjligt. Tyvärr hjälpte inte de grymma skidorna mig att hänga på grabbarna utan jag halkade allt som oftast en bit efter. Men, de var schyssta att vänta in mig så jag slapp övernatta på fjället.

Det blev ett grymt jobbigt men fint långpass på 54 km där till och med solen tittade fram efter ett tag. Testade även mina Bliz Force glasögon som fungerade kanon även i svagt ljus och i det lätta snöfallet som kom ett tag under rundan.

En trött Rickard och en pigg Ragnar mot slutet av långpasset.
En trött Rickard och en pigg Ragnar mot slutet av långpasset.

Efter lite vila och mat i magen gav jag och Jens oss sedan ut på en kortare kvällstur med pannlampa ute på fjället. Det var en häftig upplevelse. Helt stilla och mörkt med inslag av enstaka dansande ljuslyktor av andra åkare ute på fjället. 16 km kändes alldeles lagom och efter en bastu och god middag så somnade man ovaggad även om den ömma kroppen gjorde sömnen väl orolig.

På söndag morgon gav vi oss iväg redan 0800 för att köra ett långpass till. Mina ljumskar kändes inte bra när vi gav oss iväg, men blev ganska snart varma och då kändes det i alla fall ok. En av killarna Andreas körde på helt blanka skidor (ingen fästvalla). Riktigt tufft då det var segt före efter ännu mer nysnö under natten.

Förutom fantastisk åkning även denna morgon så var en av höjdpunkterna när Ole Einar Bjørndalen susade förbi oss på väg uppför en 3 km stigning. Han såg helt oberörd ut.

Vi stod på toppen av stigningen och skulle snart ge oss iväg utför. Jag knäppte några bilder och de andra hann ge sig iväg före mig.

På väg nerför i perfekta spår genom skogen.
På väg nerför i perfekta spår genom skogen.

Jag stakade på för allt vad tygen höll för att komma ikapp och såg inte grabbarna framför mig. Efter en kilometer ser jag min rumskompis Jens stå 400 meter längre ner i backen och vifta hejvilt med sina stavar och bakom honom ser jag det blinkande ljuset från en saftblandare. Jag bromsade ner och det visade sig när jag kom fram att de hade haft världens race nerför backen när helt plötsligt pistmaskinen som tog upp hela spårbredden dök upp framför dem. När jag kom fram så möttes jag av en skrattande pistmaskinist och 3 grabbar som låg ute i snödrivorna bland granarna. Det var bara Jens som hade hunnit bromsa i spåret innan maskinen och kunde varna mig. Det var en jäkligt rolig syn. Som tur var gick inga skidor eller stavar och alla landade mjukt i djupsnön.

Helnöjda efter 30 km åkning var vi tyvärr tvungna att bege oss hemåt till verkligheten igen. Jag fick ihop nästan 11 mil riktig propaganda skidåkning. Tack Sjusjøen för denna gång. I’ll be back!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Tipp topp tommen opp som Norrmännen säger!
Tipp topp tommen opp som Norrmännen säger!

Äntligen skidor på snö!

16 Nov 2016

Även om det var kort så var det en underbar premiärtur på längdskidorna jag fick i lördags. Hjältarna på Halmstad skidarena hade rekordtidigt fått ihop en rundslinga på cirka 350 meter. Solen sken efter ett tag från klarblå himmel och jag var helt ensam under mina drygt 16 km och 46 varv. Man har till och med havsutsikt från Halmstads fina konstsnö spår!

Det var ovana skidben i början men efter ett tag kom jag in i åkningen rätt så hyfsat tycker jag även om det kändes att kroppen fortfarande var sliten efter Kullamannen.

I helgen har jag förmånen att följa med två elitledsåkare till Norges absoluta längdmecka Sjusjön. Då kommer jag också testa lite utrustning som jag fick från Pölder idag. Tack för paketet :-)

Stay tuned!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Underbart är Kort!
Underbart är Kort!

 

Grymma Grejer som alltid från Pölder - Madshus Redline, Bliz glasögon, Valla och Craft Podium Handskar.
Grymma Grejer som alltid från Pölder – Madshus Redline, Bliz glasögon, Valla och Craft Podium Handskar.

Även om det var kort så var det en underbar premiärtur på längdskidorna jag fick i lördags. Hjältarna på Halmstad skidarena hade rekordtidigt fått ihop en rundslinga på cirka 350 meter. Solen sken efter ett tag från klarblå himmel och jag var helt ensam under mina drygt 16 km och 46 varv. Man har till och med havsutsikt från Halmstads fina konstsnö spår!

Det var ovana skidben i början men efter ett tag kom jag in i åkningen rätt så hyfsat tycker jag även om det kändes att kroppen fortfarande var sliten efter Kullamannen.

I helgen har jag förmånen att följa med två elitledsåkare till Norges absoluta längdmecka Sjusjön. Då kommer jag också testa lite utrustning som jag fick från Pölder idag. Tack för paketet :-)

Stay tuned!

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

Underbart är Kort!
Underbart är Kort!

 

Grymma Grejer som alltid från Pölder - Madshus Redline, Bliz glasögon, Valla och Craft Podium Handskar.
Grymma Grejer som alltid från Pölder – Madshus Redline, Bliz glasögon, Valla och Craft Podium Handskar.

Kullamannen Ultra 2016

Race Reports 10 Nov 2016

Det är först idag jag är människa nog att ta mig samman och författa en race rapport från Kullamannen Ultra i lördags. Jag har haft så enormt ont i hela kroppen, men framförallt i benen och varit extremt trött. Värre än förra året och långt värre än efter någon av de 3 Ironman jag kört. Anledningen? Jo att Kullaberg detta året visade upp sig i sin 2.0 version då det var blött, lerigt och enormt halt på sina ställen. Att jag sedan föll rätt rejält på sista varvet gjorde ju inte saken bättre.

Min V800 började vibrera frenetiskt på min handled klockan 0500. Den var tydligen sugen på att ut och motionera efter att ha vilat upp sig hela veckan. Jag var dock inte lika sugen när man tittade ut på duggregn och noterade 4 grader på termometern. Den sedvanliga frukosten bestående av 1 ägg, lite naturell yoghurt, vatten och en banan intogs i en rasande fart. Kaffe, några bananer och en macka som aldrig åts packades ner i väskan tillsammans med extra skor allt ombyte jag skulle eventuellt behöva men sen aldrig använde för en regnig kall dag på Kullaberg.

På plats i Mölle Hamn vid 0600 hade många andra galningar redan dykt upp och arrangörerna var i full gång med att förbereda för vår start 0700 och den första av många för dem denna dag. Jag gick och hämtade nummerlapp 1 och sedan var det fullt fokus på att få påsarna i drop zonen i ordning och ombyteväskan på en plats som kanske kunde hålla sig torr under dagen.

15 minuter innan start så var jag klar och gick för att värma mig på en av eldarna i anslutning till starten. Det var minst sagt kyligt och rått i shorts och t-shirt, men jag skulle snart bli varm. En annan tapper löpare stod vid elden när jag kom fram och brast ut ”fan du ser sjukt snabb ut”. Kändes ju bra, men insåg snabbt att det var på grund av 1:an på nummerlappen. Jag sa något i stil med att arrangörerna nog mest ville jävlas med mig, men att jag i alla fall satsade på att komma topp 10. Det var killens andra försök på Ultran då han var tvungen att bryta förra året. Snart var det dags att ta plats vid start och jag ställde mig längst fram och snart kom Kullamannen på häst ridandes och satte fart på ca 200 tappra ultra löpare. Stämningsfullt!

Foto Stefan Fahlstedt
Foto Stefan Fahlstedt

Vinnaren Sebastian Ljungdahl stack iväg som skjuten ur en kanon. Vi andra därframme tog det lite lugnare. Jag och loppets blivande 3:a Mikael Gard hade sedan trevligt sällskap som 2:a och 3:a fram till stenarna nere vid Nimis där Mikael visade sig vara lite mer vågad och säkrare än mig. Han hade berättat att han var från Bohuslän så den terrängen passade nog honom som handsken. Vi hade pratat om att måltiden för oss bägge var att komma in under 7 timmar och en tid runt 2h20minuter per varv. Men jag tappade honom snart och han kom till slut in på en imponerande 3:e plats på 6h49min. Grymt Jobbat!

Resten av varv 1 blev en ensam resa till strax innan varvning då loppets blivande 2:a Emil Lauri kom förbi som ett skott. Såg fan ut som han precis startat…..orättvist tänkte jag. Kort därefter mötte vi också de första startgrupperna på Dödens Zon som precis hade gett sig iväg. Fick väldigt mycket glada heja rop från dessa löpare på väg in mot varvning. Det värmde gott.

Jag gick ut på andra varvet som 4:a efter 2h8min. Det hade räckt till en 27:e plats på Dödens Zon och då hade vi ultralöpare ”dödsbacken” som man tog sig upp via rep som dödens zon löparna slapp. Med andra ord gick det nog lite snabbt första varvet, men å andra sidan hade jag säkert varit lika mör i benen ändå 3:e varvet. Det är en svår avvägning att veta hur mycket man ska gå på i ett så långt lopp med många höjdmeter.

Det andra varvet var definitivt det roligaste av de tre då jag hela tiden passerade och hade sällskap av Dödens Zon löpare som hejade. Även fast det tidvis var trångt och man fick pressa sig förbi på smala steniga stigar och i branta stigningar så var det en härlig stämning.

Jag höll min 4:e plats tills strax innan fyren då blivande 4:an och 5:an Marcus och Nicolas kom susandes förbi. Jävlar vilken fart de har tänkte jag. De drog dock inte ifrån så mycket och vi växlade positioner ett par gånger under andra varvet och början av 3:e. Jag passerade fyren för andra gången och fick glada hejarop och en försök till kram från min underbara sambo Tina som arbetade för sponsorn Oatly som också varit generösa och gett mig startplatsen. Tina tyckte också att jag skulle hoppa över en papp kossa som Oatly hade satt upp, men vid detta laget var jag alldeles för fokuserad på att inte tappa fler placeringar och drog därför vidare ner mot andra varvning snabbt som ögat. Till och med Kramen uteblev….förlåt älskling!

2:a Varvet...Börjar bli slitigt nu!
2:a Varvet…Börjar bli slitigt nu!

Andra varvet gick exakt på 2h20min vilket ju var kanon och helt enligt plan…..det stora problemet var bara att jag började bli riktigt trött nu. Gick ut på 3:e varvet tillsammans med 5:an Marcus och kom ihåg att jag sa till honom att det nog tyvärr blir mycket gående detta varv. Han uppmuntrade mig med att det var jag inte ensam om att känna. Sen flög han iväg helt oberörd. Damn him!

3:e varvet blev en ensam och plågsam marsch blandad med lite löpning. Jag överdriver nog lite, men det var så jag kände. Mitt enda sällskap blev några enstaka kämpande ultra löpare som var på sitt andra varv. Tänkte ”fy fan för att ha ett varv kvar”. Den förste jag passerade var precis när jag kom ner till ”helvetes sten och klipp stranden” nere vid Nimis. Han var glad i hågen och konstaterade att hans knä klappat ihop och att han bara skulle ta sig runt andra varvet och sedan lägga av.

Vi snackar stora stenblock och klippor att för 3:e gången forcera på oerhört ömma ben med en hjärna som var långtifrån så snabb i tanken som krävs för att skicka nervimpulser tillräckligt snabbt ner till fötter och ben för att flytta sig mellan de hala och vassa stenarna och klipporna. Det var bara en tidsfråga innan mitt första fall skulle komma. Det var inget dåligt fall heller. Jag hade precis passerat killen som jag pratade med precis innan start vid elden när jag missade fotfästet på en klippa och föll en meter ner på nästa sten. Det måste ha sett dramatiskt ut då killen utbrast: ”helvete! jag kallar på sjukvårdspersonalen”. Reste mig upp, kände att inget var brutet, men höger handlov som tagit den värsta smällen och utsidan av vänster knä ömmade och blödde. Sa till killen, det är lugnt det känns bra…..eller hur…och så fortsatte jag. Adrenalin är en kraftfull drog!

Gick in i någon form av trans och matade på så gott det gick och varvade gång uppför med löpning på platten och nerför. Nu var det inte långt kvar och jag passerade alltfler ultralöpare på sitt andra varv som hejade fram mig. Vilka Hjältar! Det enda som drev mig nu var vilja och vetskapen att jag snart skulle kunna krama om Tina igen vid fyren och att det då inte var långt kvar. Bara några få kilometer.

Det är inget leende, det är smärtans ansikte 800m från fyren varv 3. Nu är det nära!
Det är inget leende, det är smärtans ansikte 800m från fyren varv 3. Nu är det nära!

Tina kom springandes emot mig i backen upp mot fyren lika glad och sprallig som vanligt. Nu var jag tvärslut. Kändes inte som det fanns en droppe ork kvar. Men, hennes goa kram och inte minst att hon hade förberett en varm kopp Oatly chokladdryck gav mig de sista krafter jag behövde för att i det tilltagande regnet ta mig de sista 4 kilometrarna mot målet för 3:e och sista gången. Nu var det nära och jag låg fortfarande 6:a.

Jag skulle dock bli förnedrad en sista gång av Rasmus Persson från Salomon Running som kom flygandes om mig 1,5 km innan mål. Inte Schysst, men grym finish!

Sista varvet gick på 2h43min och min sluttid som 7:a blev 7h11min.

Så här i efterhand när man börjar känna sig som människa igen så är jag otroligt nöjd med min prestation. Kullamannen låg inte i min plan detta året och jag bestämde mig för att springa några veckor efter Ironman Kalmar. Så uppladdningen har varit minimal och fokus i träningen har lika mycket legat på cykel och rullskidor som på löpning.

Som alltid har min coach André Fält och Primal Coaching lagt upp ett perfekt program!

Riktar ett stort tack till alla bakom Kullamannen för en fantastisk tävling och fantasiska funktionärer. I’ll be back!

Utrustning:

Skor – Inov8 Xtalon 190, Strumpor: Craft Warm XC Sock, Sleeves: Salomon Exo Calf , Shorts: Salomon Exo Twin Skin, Underställströja: Craft Extreme Windstopper, T-Shirt: Nike Dri Fit Run Tee, Mössa: Trimtex, Handskar: Lidingöloppet, Kalsonger: Björn Borg Performance

Energi:

Ca 2 liter Winforce Carbo Basic Plus. De två första varven i camelback och det sista varvet i ett Salomon XR Energy Belt. 2 stycken Winforce Ultra Energy och 2 stycken Arla bars.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

 

 

Det är först idag jag är människa nog att ta mig samman och författa en race rapport från Kullamannen Ultra i lördags. Jag har haft så enormt ont i hela kroppen, men framförallt i benen och varit extremt trött. Värre än förra året och långt värre än efter någon av de 3 Ironman jag kört. Anledningen? Jo att Kullaberg detta året visade upp sig i sin 2.0 version då det var blött, lerigt och enormt halt på sina ställen. Att jag sedan föll rätt rejält på sista varvet gjorde ju inte saken bättre.

Min V800 började vibrera frenetiskt på min handled klockan 0500. Den var tydligen sugen på att ut och motionera efter att ha vilat upp sig hela veckan. Jag var dock inte lika sugen när man tittade ut på duggregn och noterade 4 grader på termometern. Den sedvanliga frukosten bestående av 1 ägg, lite naturell yoghurt, vatten och en banan intogs i en rasande fart. Kaffe, några bananer och en macka som aldrig åts packades ner i väskan tillsammans med extra skor allt ombyte jag skulle eventuellt behöva men sen aldrig använde för en regnig kall dag på Kullaberg.

På plats i Mölle Hamn vid 0600 hade många andra galningar redan dykt upp och arrangörerna var i full gång med att förbereda för vår start 0700 och den första av många för dem denna dag. Jag gick och hämtade nummerlapp 1 och sedan var det fullt fokus på att få påsarna i drop zonen i ordning och ombyteväskan på en plats som kanske kunde hålla sig torr under dagen.

15 minuter innan start så var jag klar och gick för att värma mig på en av eldarna i anslutning till starten. Det var minst sagt kyligt och rått i shorts och t-shirt, men jag skulle snart bli varm. En annan tapper löpare stod vid elden när jag kom fram och brast ut ”fan du ser sjukt snabb ut”. Kändes ju bra, men insåg snabbt att det var på grund av 1:an på nummerlappen. Jag sa något i stil med att arrangörerna nog mest ville jävlas med mig, men att jag i alla fall satsade på att komma topp 10. Det var killens andra försök på Ultran då han var tvungen att bryta förra året. Snart var det dags att ta plats vid start och jag ställde mig längst fram och snart kom Kullamannen på häst ridandes och satte fart på ca 200 tappra ultra löpare. Stämningsfullt!

Foto Stefan Fahlstedt
Foto Stefan Fahlstedt

Vinnaren Sebastian Ljungdahl stack iväg som skjuten ur en kanon. Vi andra därframme tog det lite lugnare. Jag och loppets blivande 3:a Mikael Gard hade sedan trevligt sällskap som 2:a och 3:a fram till stenarna nere vid Nimis där Mikael visade sig vara lite mer vågad och säkrare än mig. Han hade berättat att han var från Bohuslän så den terrängen passade nog honom som handsken. Vi hade pratat om att måltiden för oss bägge var att komma in under 7 timmar och en tid runt 2h20minuter per varv. Men jag tappade honom snart och han kom till slut in på en imponerande 3:e plats på 6h49min. Grymt Jobbat!

Resten av varv 1 blev en ensam resa till strax innan varvning då loppets blivande 2:a Emil Lauri kom förbi som ett skott. Såg fan ut som han precis startat…..orättvist tänkte jag. Kort därefter mötte vi också de första startgrupperna på Dödens Zon som precis hade gett sig iväg. Fick väldigt mycket glada heja rop från dessa löpare på väg in mot varvning. Det värmde gott.

Jag gick ut på andra varvet som 4:a efter 2h8min. Det hade räckt till en 27:e plats på Dödens Zon och då hade vi ultralöpare ”dödsbacken” som man tog sig upp via rep som dödens zon löparna slapp. Med andra ord gick det nog lite snabbt första varvet, men å andra sidan hade jag säkert varit lika mör i benen ändå 3:e varvet. Det är en svår avvägning att veta hur mycket man ska gå på i ett så långt lopp med många höjdmeter.

Det andra varvet var definitivt det roligaste av de tre då jag hela tiden passerade och hade sällskap av Dödens Zon löpare som hejade. Även fast det tidvis var trångt och man fick pressa sig förbi på smala steniga stigar och i branta stigningar så var det en härlig stämning.

Jag höll min 4:e plats tills strax innan fyren då blivande 4:an och 5:an Marcus och Nicolas kom susandes förbi. Jävlar vilken fart de har tänkte jag. De drog dock inte ifrån så mycket och vi växlade positioner ett par gånger under andra varvet och början av 3:e. Jag passerade fyren för andra gången och fick glada hejarop och en försök till kram från min underbara sambo Tina som arbetade för sponsorn Oatly som också varit generösa och gett mig startplatsen. Tina tyckte också att jag skulle hoppa över en papp kossa som Oatly hade satt upp, men vid detta laget var jag alldeles för fokuserad på att inte tappa fler placeringar och drog därför vidare ner mot andra varvning snabbt som ögat. Till och med Kramen uteblev….förlåt älskling!

2:a Varvet...Börjar bli slitigt nu!
2:a Varvet…Börjar bli slitigt nu!

Andra varvet gick exakt på 2h20min vilket ju var kanon och helt enligt plan…..det stora problemet var bara att jag började bli riktigt trött nu. Gick ut på 3:e varvet tillsammans med 5:an Marcus och kom ihåg att jag sa till honom att det nog tyvärr blir mycket gående detta varv. Han uppmuntrade mig med att det var jag inte ensam om att känna. Sen flög han iväg helt oberörd. Damn him!

3:e varvet blev en ensam och plågsam marsch blandad med lite löpning. Jag överdriver nog lite, men det var så jag kände. Mitt enda sällskap blev några enstaka kämpande ultra löpare som var på sitt andra varv. Tänkte ”fy fan för att ha ett varv kvar”. Den förste jag passerade var precis när jag kom ner till ”helvetes sten och klipp stranden” nere vid Nimis. Han var glad i hågen och konstaterade att hans knä klappat ihop och att han bara skulle ta sig runt andra varvet och sedan lägga av.

Vi snackar stora stenblock och klippor att för 3:e gången forcera på oerhört ömma ben med en hjärna som var långtifrån så snabb i tanken som krävs för att skicka nervimpulser tillräckligt snabbt ner till fötter och ben för att flytta sig mellan de hala och vassa stenarna och klipporna. Det var bara en tidsfråga innan mitt första fall skulle komma. Det var inget dåligt fall heller. Jag hade precis passerat killen som jag pratade med precis innan start vid elden när jag missade fotfästet på en klippa och föll en meter ner på nästa sten. Det måste ha sett dramatiskt ut då killen utbrast: ”helvete! jag kallar på sjukvårdspersonalen”. Reste mig upp, kände att inget var brutet, men höger handlov som tagit den värsta smällen och utsidan av vänster knä ömmade och blödde. Sa till killen, det är lugnt det känns bra…..eller hur…och så fortsatte jag. Adrenalin är en kraftfull drog!

Gick in i någon form av trans och matade på så gott det gick och varvade gång uppför med löpning på platten och nerför. Nu var det inte långt kvar och jag passerade alltfler ultralöpare på sitt andra varv som hejade fram mig. Vilka Hjältar! Det enda som drev mig nu var vilja och vetskapen att jag snart skulle kunna krama om Tina igen vid fyren och att det då inte var långt kvar. Bara några få kilometer.

Det är inget leende, det är smärtans ansikte 800m från fyren varv 3. Nu är det nära!
Det är inget leende, det är smärtans ansikte 800m från fyren varv 3. Nu är det nära!

Tina kom springandes emot mig i backen upp mot fyren lika glad och sprallig som vanligt. Nu var jag tvärslut. Kändes inte som det fanns en droppe ork kvar. Men, hennes goa kram och inte minst att hon hade förberett en varm kopp Oatly chokladdryck gav mig de sista krafter jag behövde för att i det tilltagande regnet ta mig de sista 4 kilometrarna mot målet för 3:e och sista gången. Nu var det nära och jag låg fortfarande 6:a.

Jag skulle dock bli förnedrad en sista gång av Rasmus Persson från Salomon Running som kom flygandes om mig 1,5 km innan mål. Inte Schysst, men grym finish!

Sista varvet gick på 2h43min och min sluttid som 7:a blev 7h11min.

Så här i efterhand när man börjar känna sig som människa igen så är jag otroligt nöjd med min prestation. Kullamannen låg inte i min plan detta året och jag bestämde mig för att springa några veckor efter Ironman Kalmar. Så uppladdningen har varit minimal och fokus i träningen har lika mycket legat på cykel och rullskidor som på löpning.

Som alltid har min coach André Fält och Primal Coaching lagt upp ett perfekt program!

Riktar ett stort tack till alla bakom Kullamannen för en fantastisk tävling och fantasiska funktionärer. I’ll be back!

Utrustning:

Skor – Inov8 Xtalon 190, Strumpor: Craft Warm XC Sock, Sleeves: Salomon Exo Calf , Shorts: Salomon Exo Twin Skin, Underställströja: Craft Extreme Windstopper, T-Shirt: Nike Dri Fit Run Tee, Mössa: Trimtex, Handskar: Lidingöloppet, Kalsonger: Björn Borg Performance

Energi:

Ca 2 liter Winforce Carbo Basic Plus. De två första varven i camelback och det sista varvet i ett Salomon XR Energy Belt. 2 stycken Winforce Ultra Energy och 2 stycken Arla bars.

I stort sett all utrustning jag använder hittar du i Sveriges mest välsorterade och kunniga längdbutik http://polder.se/

 

 

Tapering

1 Nov 2016

Tapering är det jag håller på med nu. Det vill säga från i lördags dragit ner på träning för att formtoppa inför Kullamannen Ultra på lördag den 5/11. Det ser just nu ut att bli ganska grisigt väder med en hel del regn på morgonen och ca 7 grader, men framåt lunch tid kanske solen tittar fram. Får hoppas på det.

Jag har fått startnummer 1, känns ganska coolt. Det har jag aldrig haft innan. Förstår inte riktigt hur det har gått till. Min främsta målsättning är att slå min 10:e plats från förra året, men vi får se hur loppet utvecklar sig. Känns det lagom tempo i en tätgrupp så går jag med där så får vi se hur länge det håller.

Craft har varit kanon schyssta och sett till att jag håller mig varm innan och efter loppet med en grym dunjacka Ski Team Down Jacket. Min grymma coach André Fält på Primal Coaching har lånat mig en löpar väst så att jag har tillräckligt med energi med mig. I övrigt så lutar det åt att jag kör i mina invo8xtalon 190 skor, Salomon exo Twin skin shorts, Craft extreme windstopper tröja och min Salomon S-lab motion fit windstopper jacka.

Håll tummarna för mig!

Nalle - En mästare på Tapering
Nalle – En mästare på Tapering

Tapering är det jag håller på med nu. Det vill säga från i lördags dragit ner på träning för att formtoppa inför Kullamannen Ultra på lördag den 5/11. Det ser just nu ut att bli ganska grisigt väder med en hel del regn på morgonen och ca 7 grader, men framåt lunch tid kanske solen tittar fram. Får hoppas på det.

Jag har fått startnummer 1, känns ganska coolt. Det har jag aldrig haft innan. Förstår inte riktigt hur det har gått till. Min främsta målsättning är att slå min 10:e plats från förra året, men vi får se hur loppet utvecklar sig. Känns det lagom tempo i en tätgrupp så går jag med där så får vi se hur länge det håller.

Craft har varit kanon schyssta och sett till att jag håller mig varm innan och efter loppet med en grym dunjacka Ski Team Down Jacket. Min grymma coach André Fält på Primal Coaching har lånat mig en löpar väst så att jag har tillräckligt med energi med mig. I övrigt så lutar det åt att jag kör i mina invo8xtalon 190 skor, Salomon exo Twin skin shorts, Craft extreme windstopper tröja och min Salomon S-lab motion fit windstopper jacka.

Håll tummarna för mig!

Nalle - En mästare på Tapering
Nalle – En mästare på Tapering

Pölder Profil!

26 Okt 2016

Pölder Sport en av Sveriges största och mest kunniga butiker inom Längdskidåkning har valt mig till ”Pölder Profil” fram till vasaloppet 2017! Så här skrev det om motiveringen:

”Anledningen till att vi valde dig bland hundratals sökanden var för ditt intresse för träning, ditt mål för säsongen men också att du ger en skön känsla i dina bilder och texter. Det är imponerande att du är ”mitt uppe i livet” med familj och har tid och ork att trycka hårt på träningen och intresset. Mycket inspirerande för oss och för andra tror vi. ”

Det ska bli fantastiskt kul och inspirerande att arbeta ihop med pölder och få testa riktigt grym utrustning och material!

Länk till Pölders nyhetsbrev där de skriver om mig och Thea som är den andra profilen. Men, det här med småfet skåning dementerar jag bestämt…. 😉

En småfet skåning in action!
En småfet skåning in action!

 

 

Pölder Sport en av Sveriges största och mest kunniga butiker inom Längdskidåkning har valt mig till ”Pölder Profil” fram till vasaloppet 2017! Så här skrev det om motiveringen:

”Anledningen till att vi valde dig bland hundratals sökanden var för ditt intresse för träning, ditt mål för säsongen men också att du ger en skön känsla i dina bilder och texter. Det är imponerande att du är ”mitt uppe i livet” med familj och har tid och ork att trycka hårt på träningen och intresset. Mycket inspirerande för oss och för andra tror vi. ”

Det ska bli fantastiskt kul och inspirerande att arbeta ihop med pölder och få testa riktigt grym utrustning och material!

Länk till Pölders nyhetsbrev där de skriver om mig och Thea som är den andra profilen. Men, det här med småfet skåning dementerar jag bestämt…. 😉

En småfet skåning in action!
En småfet skåning in action!